Sverige har inte råd med någon hjärnskatt

Den 24 april 1981 nåddes en historisk politisk uppgörelse mellan den dåvarande Fälldin-regeringens företrädare, den folkpartistiske budgetministern Rolf Wirtén, och socialdemokraterna, företrädda av Kjell-Olof Feldt.

På morgonen denna dag kom partierna efter en nattlig slutförhandling överens om en marginalskattereform som skulle träda i kraft den första januari 1983. Reformen bestod främst av sänkt statlig inkomstskatt och sänkt marginalskatt. Målet var att begränsa den högsta marginalskatten för majoriteten av de heltidsarbetande till högst 50 procent. I vissa inkomstlägen sänktes skattesatsen med upp till tjugo procent.

Motivet för att minska marginaleffekterna i skattesystemet var att det skulle löna sig bättre att arbeta. Debatten om marginalskatterna tog fart då Astrid Lindgren i upptakten till valrörelsen 1976 som ett inlägg i debatten skrev sagan om Pomperipossa som levde i fantasilandet Monismanien, där Pomperipossa tvingades betala mer i skatt än vad hon tjänade. Sagan var dock verklighet i 1970-talets Sverige, då kombinationen av olika skatteslag kunde göra att skatten översteg 100 procent av inkomsten.

Riktigt så illa är det inte idag. Men vi har fortfarande mycket höga marginaleffekter i skattesystemet. Faktiskt de hösta marginaleffekterna i världen, enligt beräkningar från KPMG. Det som gällde för 30 år sedan, att arbete ska löna sig, måste gälla fortfarande. Men idag bör vi också lägga till att kompetens ska löna sig.

Sverige är idag en tjänste- och kunskapsekonomi. 1981 då Den underbara natten ägde rum arbetade 39 procent med privata tjänster. I dag står den privata tjänstesektorn för lite över hälften av alla jobb, 52 procent 2009. Andelen kunskapsintensiva jobb inom privata tjänster har sedan skattereformen för trettio år sedan ökat från 24 procent till 35 procent. Det innebär att över en miljon svenskar jobbar i den kunskapsintensiva delen av den privata tjänstesektorn.

Lägger man därtill den offentliga sektorn så arbetar i dag åtta av tio svenskar med någon form av tjänsteproduktion. Över hälften av dessa arbetar i kunskapsintensiva tjänstebranscher, med ett mycket kvalificerat innehåll och där de flesta medarbetarna har en utbildning på universitetsnivå.

Det är också här som de nya jobben kommer. Den privata tjänstesektorn står för 90 procent av ökningen av antalet sysselsatta under åren 2005-2008. Närmare 60 procent av denna ökning kom i kunskapsintensiva tjänsteföretag. Under samma period har sysselsättningen minskat med 5 procent i den traditionella industrin.

Sverige har gått från järnkraft till hjärnkraft. I dagens Sverige är det därför inte särskilt intelligent att ha kvar en Hjärnskatt som bestraffar arbete och kunskap. Följden av höga marginalskatter blir en försvagad utvecklingskraft av tjänstesektorn och en inbromsning av en positiv strukturomvandling. På ren svenska: färre företag och färre jobb.

Ett viktigt skäl till detta är att de kunskapsintensiva tjänstebranscherna hämmas om individen ges svaga incitament till att bygga upp kvalificerad kompetens. Företag får också svårt att behålla och attrahera kompetent personal på en arbetsmarknad som blir allt mer internationell. Vi har i Sverige redan omfattande problem med matchningen på arbetsmarknaden, där företagens behov av kvalificerad arbetskraft inte möts av ett motsvarande utbud. Detta problem kommer att förstärkas framöver om inte skattesystemet reformeras.

Dessutom motverkar hög skatt på arbete en effektiv arbetsdelning då de gör det mindre lönsamt att köpa tjänster. Tjänsterna utförs då ineffektivt av hushållen själva, eller så görs de inte alls, eller så köps de svart. Den snabba tillväxten av vita, beskattade jobb som skett efter att det så kallade RUT-avdraget infördes visar på giltigheten i detta resonemang. En effektiv arbetsdelning är viktig. Att till exempel en specialistläkare ägnar flera timmar i veckan i åt dammsugning istället för det hon eller han är bäst på är något som alla förlorar på. Läkaren opererar inte. Huset blir dåligt städat. Och den som är proffs på att städa får aldrig jobbet

Kunskap är Sveriges viktigaste resurs. Då går det inte har en hög skatt på kunskap, att ha en Hjärnskatt. Både regering och opposition bör hedra 30-årsjubiléet av Den underbara natten. Det är rätt tid för en ny blocköverskridande skattereform.

Ulf Lindberg
näringspolitisk chef för Almega

Läs debattartikeln på Sundsvalls Tidnings webbplats