Sverige behöver en bred skattereform

Sverige har sedan valet ett oklart parlamentariskt läge. Fyra partier regerar i minoritet och kan aldrig vara helt säkra på att deras politik går igenom i riksdagen, även om oppositionen är splittrad. Hur varje votering i riksdagen utfaller är per definition ovisst. Det skapar en grundläggande osäkerhet om politikens förmåga att leverera resultat. I ett sådant läge finns det risk för att de politiska processerna stannar upp. Det kan bli fyra förlorade år med minskad politisk kraft.

Men situationen inrymmer också ett radikalt annorlunda handlingsalternativ, nämligen att regeringen och lämpliga delar av oppositionen tar tillvara mandatperioden för att sluta breda och långsiktigt syftande överenskommelser i avgörande framtidsfrågor. Intresset för blocköverskridande reformer verkar redan finnas.

Om man blickar framåt borde såväl regeringen som oppositionen ha nytta av att, efter nästa val, kunna bygga sin politik på att hållbara och framstegsinriktade strukturreformer i centrala frågor är beslutade. Tomas Östros (S) betonat på DN Debatt (101112) behovet av en skattereform. Även Folkpartiets Jan Björklund och Centerpartiets Maud Olofsson har tidigare uttryckt behovet av att se över skattesystemet. Därför borde det finnas förutsättningar att nå en bred, blocköverskridande, uppgörelse kring en skattereform.

Den samlade erfarenheten av reformer med brett parlamentariskt stöd är mycket god. Pensionsöverenskommelsen framhålls ofta som det bästa exemplet, vilken ses som en förebild i många andra länder.

Skatteöverenskommelserna för tjugo respektive trettio år sedan bidrog till att lägga grunden för den ekonomiska återhämtning som följde på dem båda. Efter "Den underbara natten" 1981 kom 1980-talets högkonjunktur, och "Århundradets skattereform 1990/91" bidrog till att möjliggöra saneringen efter 90-talskrisen.

Nu, tjugo år senare, genomlider världen sviterna av den värsta finanskrisen sedan 1930-talets depression. Sverige ett av de länder som klarat sig bäst. Men samtidigt är vi ett mycket exportberoende land. Instabilitet och svag efterfrågan i våra viktigaste exportländer gör att oron inte kan skingras. Inför våra ögon utspelas scener med dramatiska nedskärningar och påföljande protestaktioner i länder som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, USA, för att inte tala om Grekland, Spanien, med flera.

Både skäl och förutsättningar föreligger alltså för att åter genomföra en skattereform med bredast möjliga parlamentariska stöd. Även denna gång, precis som för tjugo och trettio år sedan, bör ett centralt inslag vara att sänka marginalskatterna så att alla får behålla minst hälften av en inkomstökning. Men denna gång bör ramen för en reform vara de växande tjänstenäringarnas behov, och i det perspektivet gärna omfatta frågor även utanför det direkta skatteområdet.

Dagens system och regelverk passar många gånger inte tjänsteföretagen särskilt väl, utan är skapade för en annan tid. Tjänsteproduktion innebär en annan logik, ett annat sätt att göra affärer och organisera sin verksamhet, än massproduktionens principer. Tjänsteföretagens tillgångar är till största delen immateriella. De består främst av medarbetarnas kunskaper och insatser på jobbet. I tjänsteföretag är lönekostnaderna den överlägset största kostnaden, samtidigt som det är medarbetarna som bär på företagets kapital. Om inte skattesystemet belönar utbildning är det liktydigt med risk för kapitalförluster hos tjänsteföretag.

Tjänstesektorn är Sveriges jobbmotor. Tre av fyra svenskar arbetar med någon form av tjänsteproduktion. 80 procent av alla nya företag är tjänsteföretag. Det är också i tjänsteföretag som de flesta unga jobbar. Sysselsättningen i den privata tjänstesektorn ökade med nära 70 000 personer åren 2008-2009 trots den globala finanskrisen.

Under den senaste högkonjunkturen höll bristen på sådan arbetskraft tillbaka tillväxten. Vi ser samma tendens nu när konjunkturen tar fart. Det har vi som nation inte råd med.

Den svenska marginalskatten, som är den högsta i världen, fungerar här som en skatt på kunskap. Sverige har därmed en av de lägsta utbildningspremierna i världen, alltså den avkastning som en högre utbildning ger. Inte minst den så kallade värnskatten bidrar till Sveriges låga utbildningspremie. Jämförbara länder har dubbelt så hög utbildningspremie medan Japan, Storbritannien och USA har upp till tre gånger så hög.

"Det måste löna sig att arbeta" löd devisen för skattereformerna för tjugo och trettio år sedan. En lämplig paroll för en nutida skattereform är att det måste löna sig att skaffa sig en kvalificerad utbildning.

Historiskt sett har vi i Sverige snabbt lyckats ställa om samhället efter nya förutsättningar. Reformerna som moderniserat Sverige har i allt väsentligt skett i enighet mellan partierna och många av dem anses i dag som mycket framsynta. Omställningarna har lagt grunden för en välfärd på en hög nivå.

Nu står vi inför ännu en omställning, strukturomvandlingen till ett kunskapsbaserat tjänstesamhälle. I detta rymmer åter en chans för det politiska systemet att fatta beslut som framtiden kommer att betygsätta som framsynta. En ny skattereform med fokus på tjänstesektorn kan bli banbrytande och lägga grunden för stärkt konkurrenskraft och jobbtillväxt. För välfärdens skull.


Jonas Milton, vd Almega 

Läs debattartikeln på Newsmill