Arbetsförmedlingen - släpp fram andra aktörer

Skyhöga mobilräkningar är inte problemet – Arbetsförmedlingens uppdrag är omöjligt för vem som helst. Tanken att ett monopol skulle kunna lösa alla människors arbetslöshet och alla arbetsgivares rekryteringsbehov är en restprodukt av det gamla industrisamhället, skriver Ulf Lindberg, Almega.

Angeles Bermudez-Svankvist har haft en tuff resa som högst ansvarig för en av Sveriges största myndigheter. Vägen har kantats av internt missnöje och sjunkande förtroendesiffror, men frågan är om inte uppdraget skulle vara ett kamikazeprojekt för vem som helst - oavsett ledaregenskaper. Den myndighet som en gång skapades för att få människor i arbete ter sig allt mer som ett miljardslöseri med offentliga medel utan tillräckliga resultat. Myndighetens uppdrag är alldeles för brett och omfattar dessutom individer med allt för olika förutsättningar. Det säger sig självt att det blir en omöjlighet att hålla hög kvalitet i en sådan verksamhet.

När kvaliteten blir lidande så sjunker förtroendet för myndigheten inte bara hos allmänheten utan även hos företagen som söker arbetskraft. I de rekryteringsenkäter som Svenskt Näringsliv med jämna mellanrum redovisar sjunker tjänsteföretagens användande av Arbetsförmedlingen. Fler än 6o procent av företagen väljer bort Arbetsförmedlingen vid sökandet av ny arbetskraft. I Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsrapport för 2013 redovisas att det var så få som 4,3 procent av de arbetslösa och programdeltagrna som fick jobb genom arbetsförmedlare och endast 12,1% genom platsjournalen.

Istället för ”business as usual” som den avgående generaldirektören dikterade under en hastigt ihopsatt presskonferens innan reträtten blev ett faktum, är det dags för regeringen att göra en helomvändning.

Lägg platsannonsen för en ny generaldirektör längst ned i byrålådan och rita istället upp nya riktlinjer för en modern arbetsförmedling där den som gör det bäst får uppdraget.

För precis som arbetslösa har vitt skilda bakgrunder, kompetenser och erfarenheter finns det aktörer med vitt skild specialistkunskap om bransch- och kompetensbehov. Aktörer som utan större problem kan matcha rätt företag med rätt person och därmed åstadkomma snabba och effektiva insatser i ett tidigt skede. Aktörer som redan finns idag, både inom ideell sektor, i samverkan mellan arbetsmarknadens parter och som privata företag.

Trygghetsfonden TSL är ett sådant exempel.Systemet som ägs och finansieras av Svenskt Näringsliv och LO, hjälper uppsagda arbetare till ett nytt jobb. Modellen grundar sig på filosofin att ett flertal leverantörer i konkurrens skapar bäst förutsättningar för den som behöver omställningsåtgärder. Resultatet talar sitt eget tydliga språk – under första halvåret 2013 fick 82 procent av deltagarna i TSL-systemet ett nytt jobb. Receptet är långt ifrån dagens massanpassade system– individanpassade handlingsplaner med personligt engagemang ger snabba och kostnadseffektiva lösningar.

I ett nytt ramverk skulle fler aktörer få möjlighet att uppnå liknande resultat och fler arbetssökande slippa den avbytarbänk de allt oftare hänvisas till. Offentlig tillsyn skulle garantera kvalitén, den arbetssökande får själv välja mellan auktoriserade leverantörer av arbetsförmedlingstjänster där tydliga krav på uppföljning och resultat gör valet enklare.
Sverige behöver inte en ny arbetsförmedling, inte heller en ny generaldirektör. Sverige behöver nya förutsättningar för att få rätt person på rätt plats. Bara då kan vi möta framtidens utmaningar.
 

Ulf Lindberg
Näringspolitisk chef, Almega

Publicerad SvD 2013-08-27