Så vill vi förändra Arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingens verksamhet bör konkurrensutsättas och läggas ut på flera olika aktörer, med utgångspunkten att de arbetssökande ska kunna välja mellan godkända leverantörer. Det skriver Sofia Larsen, Jusek, och Jonas Milton, Almega.

Arbetsmarknadspolitiken befinner sig vid ett vägskäl. Flera partier omprövar sin politik på området. Senast var det Socialdemokraterna som öppnade för en förändring av Arbetsförmedlingen och tidigare har flera allianspartier pekat på behovet av förändring. I det läget finns alla möjligheter att reformera den institution som bär upp arbetsmarknadspolitiken.

Ett tydligt tecken på att arbetsmarknadspolitiken måste reformeras är att många nyutexaminerade akademiker vittnar om att de inte får det stöd och den hjälp de behöver från Arbetsförmedlingen. De hör inte till gruppen som står "längst ifrån arbetsmarknaden". Det tyder på ett stort feltänkande. Arbetslöshet inom en grupp påverkar arbetsmarknaden för andra. Därför räcker det inte att enbart fokusera på dem som har svårast att jobba att komma i arbete.

Arbetssökandes vitt skilda bakgrunder, kompetenser och erfarenheter gör det svårt att ge det individuella stöd som är så viktigt för att lyckas hjälpa en person till ett nytt arbete. En modern förmedlingsverksamhet måste präglas av insikten om att akademiker, liksom andra grupper, behöver stöd i sitt arbetssökande utifrån den kompetens de besitter.

Snabba och effektiva insatser i början av en arbetslöshetsperiod underlättar för den enskilde att få jobb och skulle medföra en samhällsekonomisk vinst. Det finns många aktörer som har specialistkunskap om arbetsmarknadens behov och arbetssökandes kompetens. Deras kunskaper skulle kunna bidra till att få fler i arbete snabbare.

Arbetsförmedlingen har ett stort och viktigt uppdrag. Men det dubbla uppdraget - att vara ett kontrollorgan samtidigt som man ska stötta personer ut i arbetslivet - är problematiskt. Att Arbetsförmedlingen dessutom själv ska granska sin egen verksamhet komplicerar bilden ytterligare.

Med tanke på de stora matchningsproblemen på arbetsmarknaden är det hög tid att Arbetsförmedlingens uppdrag ses över och att organisationen förändras.

Vi lanserar därför fyra förslag för en effektivare förmedlingsverksamhet:

  • Arbetsförmedlingens uppdrag ses över och renodlas. Myndighetens upp-drag är alltför brett och omfattar dess-utom individer med mycket olika förutsättningar. Det skapar stora problem när det handlar om att konsekvent hålla hög kvalitet i verksamheten.

 

  • Den arbetsförmedlande verksamheten konkurrensutsätts och läggs ut på flera olika aktörer. Aktörerna finns redan, både inom ideell sektor och i form av privata företag. Genom en sådan reformering kan kvaliteten i insatserna förbättras. Samtidigt skulle de många kompetenta enskilda arbetsförmedlarna få en bredare arbetsmarknad.

 

  • De olika aktörerna ges mandat och redskap att nischa sig mot olika branscher och grupper vilket möjliggör en effektiv matchning. För att underlätta ytterligare ges de också tillgång till samma verktygslåda som Arbetsförmedlingen har i dag.
  • Arbetsförmedlingen ges i uppdrag att i samverkan med arbetsmarknadens parter arbeta fram en modell för den framtida förmedlingsverksamheten. Utgångspunkten är att den enskilde arbetssökande ska kunna välja mellan godkända leverantörer av arbetsförmedlingstjänster. Det offentliga har kvar det övergripande ansvaret för att kvalitetssäkra verksamheten. Kraven som ställs på leverantörerna ska vara tydliga, liksom uppföljningen av resultatet. En transparent oberoende bedömning av resultatet är därför ett måste.


Det är dags att se individerna, inte grupper av arbetssökande. Först då får en arbetsförmedlande verksamhet en ärlig chans att bedriva ett förmedlande arbete. Och först då får de arbetssökande en reell möjlighet att matchas på arbetsmarknaden. Det är en förutsättning för att möta de utmaningar som Sverige står inför.

Debattartikel publicerad i Dagens Industri 20130321