Privata aktörer kan bryta utanförskap

Låt alternativa aktörer bidra till att utanförskaptes onda cirklar bryts. Erfarenheter från både Sverige och Storbritannien visar att privata företag och andra fristående organisationer lyckas bättre med att få tillbaka människor i jobb.

Under valrörelsen fick enskilda sjukfall stor uppmärksamhet i medierna och hamnade i centrum för den politiska debatten. Lagstiftningen och försäkringskassornas hantering har ibland uppfattats som för tuff, där enskilda människor hamnat i kläm. En kontinuerlig översyn av regelverkets effekter är därför självfallet nödvändigt.

Men när vi nu blickar framåt är det viktigt att utveckla det positiva i den reform som regeringen har genomfört, där syftet varit att hjälpa människor tillbaka till arbete från en tillvaro i utanförskap. Inte minst genom att de personer som behöver stöd under sjukskrivningen också får det.

Nyligen startade utredningen ”Hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet” och den har i detta avseende en viktig uppgift. Utredningens uppdrag blir att göra en grundläggande analys och sedan utveckla olika idéer som omfattar samhällets stöd för återgång i studier och arbete.

Hitintills har fokus legat på systemets konstruktion och incitament. Nu är det dags att också se över effektiviteten i utförandet av de åtgärder som hjälper människor ut ur sjukskrivning och utanförskap.

Att korta tiden mellan sjukfallets inträde och tiden för då rehabiliteringen sätts in, är enligt Almegas uppfattning en viktig del för att bryta utanförskapets onda cirkel. Försäkringskassans presenterade rapport ”Utvärdering an handläggningsprocessen inför deltagande i aktiv insats” var därför välkommen (Socialförsäkringsrapport 2010:12).

I rapporten redovisas en första utvärdering av ett försök med att prova om privata och sociala aktörer kan få långtidssjukskrivna i arbete. Försöket har bestått i att företag och andra aktörer mot ekonomisk kompensation tagit helhetsansvar för enskilda individer, och deras väg tillbaka till jobb och ett värdigt yrkesliv.

Utvärderingen stödjer Almegas uppfattning, om att flera aktörer inom såväl rehabilitering som arbetsförmedling skulle förbättra möjligheterna att minska utanförskapet. Att all den kreativitet och entreprenörsanda som finns i det privata näringslivet kan användas till att hitta nya vägar och nya lösningar. Allt för att bryta den förbannelse som ett långvarigt utanförskap innebär för den enskilde.

I Försäkringskassans rapport konstateras bland annat att de som slumpmässigt fick stöd av en alternativ aktör hade:

• 27 procent högre sannolikhet att vara med om ett ordentligt avstämningsmöte innan någon insats sattes in. Analys kom före handling.

• 28 procent högre sannolikhet för att en rehabiliteringsplan eller plan för återgång i arbete hade upprättats.

• 40 procent högre sannolikhet för att ha påbörjat en aktiv insats.

Det finns också anledning att ta tillvara internationella erfarenheter. I Storbritannien planerar nu regeringen att genomföra en stor satsning som ska få dem som står långt från arbetsmarknaden åter i arbete. Till största del ska detta ske genom att använda privata utförare.

I London handlar inte diskussionen om det ska finnas alternativ till det offentliga, utan om vilken nivå ersättningen ska ligga på för att intressera arbetsförmedlings- och rehabiliteringsaktörer att göra omfattande och långsiktiga investeringar för att bryta utanförskapet. Att det handlar om en verksamhet som har stora personliga och samhällsekonomiska vinster är självklart för alla i Storbritannien. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv betraktar man de personer som har sämst långsiktig prognos som mest värda att arbeta med. På så sätt kommer de svagaste och bortglömda stå i fokus för långsiktiga insatser.

Ser vi till utvecklingen i Sverige, har vi till exempel kunnat läsa att det privata företaget Jobbfabriken hittills lyckats få 10 procent av de långtidsarbetslösa ”kunderna” i arbete och har enligt företagets vd lyckats bättre än någon annan aktör. Jobbfabriken är bara ett exempel. Fler aktörer och valfrihet inom arbetsförmedling och rehabilitering skulle generellt kunna minska antalet personer i utanförskap.

Vi räknar med att frågan om utanförskapet kommer att spela en framträdande roll även under denna mandatperiod. I det sammanhanget borde det också ske en tydlig markering om valfrihetens betydelse. Det är dags att regeringen använder sig av den kraft och de idéer som finns i det privata näringslivet för att lösa den fråga som regeringen pekat ut som den viktigaste.

Ulf Lindberg
näringspolitisk chef, Almega

Marie Silfverstolpe
näringspolitisk expert, Almega

 Läs debattartikeln på SvD:s webbplats