Partierna blundar för tjänstesamhället

Sverige är sedan flera år tillbaka inne i en förändring. Vi går från att vara ett industrisamhälle till ett tjänstesamhälle. 80 procent av alla nystartade företag är idag tjänsteföretag. Om Sverige ska kunna utnyttja den potential som finns i tjänstesektorn så måste politikerna inse att det krävs genomgripande förändringar i synen på utbildning, ansträngning och företagande. Hittills tycks inget parti till fullo förstått att vi lämnat 70-talet bakom oss. Detta trots att förändringen är påtaglig.

Varvet i Malmö är ett bra exempel. När Kockumskranen monterades ner 2002 försvann inte bara ett landmärke. Händelsen förändrade också bilden av Malmö för många. Oron för förändringen var stor. Men faktum är att fler jobbar i Västra hamnen idag (ca. 7 000 personer) än då fartygsindustrin hade sin glans dagar (ca. 6000). Antalet anställda ökar dagligen och många jobbar i helt nya branscher och företag, varav de allra flesta i tjänstesektorn. Dessutom skulle nog många hålla med om att Västra hamnen är en trevligare plats att bo och verka i idag.

Förändringen är densamma i hela landet. Vi är mitt i en strukturomvandling, där vi går från ett industrisamhälle till ett tjänstesamhälle. Problemet är att våra politiker – med marginella skillnader mellan partierna – låtsas som om inget har hänt. Trots att tjänstesamhället skiljer sig fundamentalt från dess föregångare.

Den lagstiftning som rör arbetsmarknad, företag och anställda är fortfarande utformad som om Sverige inte förändrats nämnvärt sedan 1970. Samtidigt är skillnaden mellan ett tjänsteföretag och ett industriföretag enorm. Exempelvis utgör personalen ungefär 20 procent av kostnaderna för många industriföretag. För ett tjänsteföretag är samma siffra 80 procent. Föga förvånande påverkas dessa två företagstyper helt olika av skatter, lagar och regler.

Idag har vi ett skattesystem där premien för vidareutbildning och ansträngning är låg, vilket är problematiskt när företagen i allt större utsträckning är beroende av kompetenta medarbetare snarare än maskiner. Därtill skapar de höga skatterna på arbete – i form av arbetsgivaravgifter och inkomstskatt – skattekilar som i liten utsträckning påverkar priset på varor, men som gör tjänster otroligt dyra.

Ett illustrativt exempel är RUT-avdraget. Innan avdraget infördes var det få som hade råd att köpa tjänster till hemmet (åtminstone vitt). Sedan avdraget infördes 2007 har 11 000 nya arbetstillfällen skapats. Tänk om våra politiker vågade tänka nytt och premiera arbete och nya företag även inom andra delar av tjänstesektorn.

För Sveriges del har strukturomvandlingen till stor del redan ägt rum. Ska vi bli lika framgångsrika som vi var som industrination krävs att vi anpassar regler, lagar och skatter efter de branscher som står för tillväxt och utveckling. Bara då kan vi skapa fler jobb, utveckling och välfärd.


Anna Paulsson, chef Almega Syd

Jonas Milton, förbundsdirektör Almega

 

Läs debattartikeln på Sydsvenskans webbplats