Parterna ska göra upp – inte upphandlare

Regeringen med civilminister Ardalan Shekarabi (S) i spetsen fortsätter, trots massivt motstånd, att försöka driva sitt förslag till nya upphandlingsregler. Det är oroväckande eftersom det skulle innebära flera för Sverige skadliga effekter.

Regeringen med civilminister Ardalan Shekarabi (S) i spetsen har lagt fram förslag till nya upphandlingslagar. Förslagen syftar till att genomföra EU-direktiv som Sverige är skyldigt att införa, men innehåller också ytterligare regler om särskilda arbetsrättsliga villkor, som går avsevärt längre än vad EU-direktiven kräver. Dessa tillkommande svenska regler har mötts av kraftig kritik från flera håll, inte minst från Lagrådet som ifrågasätter om de är acceptabla och anser att de är alltför kostnads­krävande. Alliansen och Sverigedemokraterna har dessutom meddelat att de avstyrker att lagförslagen genomförs.

Advokatfirman Lindahl har analyserat förslagen om särskilda arbetsrättsliga villkor och drar slutsatserna att förslagen är oförenliga med de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna och med den svenska kollektivavtals­modellen, enligt vilken arbetsmarknadens parter ska komma överens om spelreglerna för den svenska arbetsmarknaden. Regeringens förslag innebär nämligen att makten flyttas från arbetsmarknadens parter till upphandlare och tjänstemän i stat, kommun och landsting och deras aktiebolag, föreningar med flera offentligt styrda organ. Genomförs lagförslagen innebär det att upphandlare utan expertkunskap inom det arbetsrättsliga området ska tolka och tillämpa bestämmelser om lön, arbetstid och semester och, i den mån de finner det lämpligt, även andra kollektivavtalsvillkor, i de sammanlagt cirka 700 olika kollektivavtalen.

Ett annat problem med att ställa arbetsrättsliga villkor i offentliga upphandlingar är att företag utan kollektiv­avtal missgynnas. Bland de minsta företagen är det idag cirka 60 procent som saknar kollektivavtal. Om förslagen införs kommer de företagen att få svårare att ingå avtal med offentliga sektorn eftersom de inte har motsvarande tillgång till och kunskap om kollektiv­avtalen som de större kollektivavtalsbundna företagen har.

Men även företag med kollektivavtal riskerar att missgynnas. Om exempelvis ett företag tillämpar ett alternativt centralt kollektivavtal med lägre ingångslön än det kollektivavtal som utpekas som standard i upphandlingen så måste upphandlaren acceptera det företagets anbud. Detta trots att villkoret i det alternativa kollektivavtalet är mindre förmånligt för de anställda än villkoret i det i upphandlingen utpekade kollektivavtalet.

Men problemen stannar inte där. Regeringens förslag diskriminerar även svenska företag i förhållande till utländska. Ställer upphandlande myndigheter krav på att företag ska tillhandahålla de anställda de pensioner och försäkringar som följer av kollektivavtalen får de utländska företag en gräddfil, eftersom de enligt EU-rätten och utstationeringslagen inte behöver uppfylla sådana krav.

Sammantaget medför regeringens förslag att färre seriösa företag vill delta i upphandlingar, vilket leder till sämre och dyrare affärer.

Det är oroväckande att regeringen försöker driva igenom lagförslag om att införa krav på särskilda arbetsrättsliga villkor vid offentlig upphandling trots att de har blivit kraftfullt kritiserade och trots avsaknaden av parlamentariskt stöd i riksdagen. Regeringen borde med hänsyn till det dra tillbaka de förslag som går utöver vad EU-direktiven kräver, vilket enkelt kan göras i riksdagen utan att övriga delar av propositionen påverkas. På så sätt kan riksdagen fatta beslut om att införa de föreslagna upphandlings­lagarna på de punkter som krävs för att genomföra EU-direktiven i Sverige, och därmed undvika dryga EU-böter, men utan att införa skadliga regleringar som går på tvärs emot den svenska kollektivavtalsmodellen.

Anna-Karin Hatt, VD Almega
Helena Rosén Andersson, Advokatfirman Lindahl
Filip Malm, Advokatfirman Lindahl

Debattartikeln publicerades i Dagens Samhälle 30 september