Överdrivet prat om okynnesprövningar av upphandlingar

Antalet okynnesöverprövningar av offentliga upphandlingar är inte så vanligt förekommande som man kan lockas tro vid en första anblick. Men det finns ändå skäl att se om vi kan lära av andra länders system för överprövningar.

Så kallade okynnesöverprövningar av offentliga upphandlingar är något som kommit att diskuteras mycket nuförtiden. Konkurrensverket presenterade tidigare i år rapporten Siffror och fakta om offentlig upphandling. Där framgår att 3 154 mål om överprövning avgjorts i förvaltningsrätt under år 2010. I 31 procent av målen fick leverantören rätt, och upphandlingen fick rättas eller göras om. I 42 procent av målen fick leverantören avslag. 27 procent av målen blev inte prövade i sak, vilket innebär att domstolen avgjorde målet utan att pröva om den gått rätt till. Även om en bifallsfrekvens på 31 procent är stor, så finns det rimligen ett mörkertal som ytterligare ökar bifallsfrekvensen för leverantörerna.

Det framkommer i rapporten att antalet mål i domstolarna inte är detsamma som antalet överprövade upphandlingar. Om en leverantör begär överprövning av en samordnad upphandling, där flera upphandlande myndigheter ingår, kan det bli ett målnummer för varje upphandlande myndighet eller enhet. En upphandling som överprövas kan därför leda till ett stort antal målnummer i domstolarna.

Vår slutsats, som även delas av Konkurrensverket, är att antalet överprövade upphandlingar helt klart är färre än antalet målnummer som registrerats och återges i denna rapport.

Bifallsfrekvensen är stor, varför diskussionen om okynnesöverprövningar i bred bemärkelse inte är korrekt. Detta vet jag med mig sedan tidigare, då jag läst igenom tusentals domar på det här området. De upphandlande myndigheterna faller ofta i domstol då man brutit mot de grundläggande principerna. Det är således inte heller några krångliga eller andra detaljerade krav i lagen om offentlig upphandling som upphandlingarna faller på.

Företaget Tenders gav Visma Opic i uppdrag att ta reda på hur många upphandlingar som faktiskt överprövades under 2010. Här blev slutsatsen att antalet upphandlingar som överprövades till förvaltningsrätterna var 830, av de 18 505 upphandlingar som annonserades.

Det finns ingen statistiskt säkerställd siffra. Men man bör inte vara långt ifrån sanningen om man säger att omkring 5 procent av alla upphandlingar i Sverige överprövas, och leverantörerna har stor framgång i domstolarna. Om man skulle räkna in antalet direktupphandlingar som görs, så överprövas inte många promille av alla upphandlingar.

Det finns dock branscher där andelen upphandlingar som överprövas är större. Det handlar då ofta om problematiska branscher, med få och stora beställare.

En viktig fråga är varför man överprövar.

Om det gäller olagligheter i underlagen och brott mot de grundläggande principerna så måste leverantörer kunna överpröva och få bort sådant. Detta är det vanliga och centralt ur rättssäkerhetssynpunkt.

Om man däremot systematiskt överprövar trots att man vet att man kommer att förlora i domstol, bara för att kunna få leverera under domstolsprocessen, så medför det skadliga effekter på den offentliga marknaden. Det sistnämnda leder till diskussionen som finns om okynnesöverprövningar, något som alltså inte tillhör vanligheterna.

Många företag överprövar inte av princip, då man inte vill dra en potentiell kund till domstol.

Det är dock ett faktiskt problem att överprövningarna upplevs som ett problem. Vi gör just nu en inventering över alla medlemsstaters system för överprövning, för att se om det finns något gott att lära av andra länder.

Ted Ekman
näringspolitisk expert Almega

Läs debattartikeln på Dagens Samhälles webbplats