Lyssna mer på näringslivet

I Sverige har det blivit naturligt att utbildningar reformeras ungefär vart 10–15 år. Det gäller såväl på gymnasienivån som på högre nivåer. Politiker vill visa handlingskraft och tar gärna ett samlat grepp. Just nu har Sverige börjat sjösätta en ny gymnasiereform med start 2011 och ett nytt kvalitetsstyrningssystem för högskolan är på väg till riksdagen i vår.

Men 10–15 års perspektiv känns skrämmande långsamt med tanke på den dynamik som präglar näringslivet och arbetsmarknad i dag. Den globala konkurrensen har drivit upp förändringstakten, vilket inte minst satt djupa spår i den svenska industrin – den ”svenska verkstan” ligger numera ofta i Asien.

Svensk konkurrenskraft handlar istället allt mer om kvalificerade kunskapsintensiva företag. 8 av 10 nya företag är tjänsteföretag. För dem är kompetensen och därmed tillgången på personer med kvalificerade yrkes- och högskoleutbildningar det i särklass viktigaste för konkurrenskraften. Om Sverige ska lyckas vända den negativa trenden kring produktiviteten måste det till större fokus på vad näringslivet behöver för kompetenser. Det nyligen tagna regeringsinitiativet kring en nationell kompetensstrategi är ett utmärkt steg i denna riktning.

Ett mer dynamiskt sätt att reformera utbildningen i takt med näringslivets behov finns i Schweiz, som har en befolkningsstorlek och företagsstruktur som liknar Sveriges. Här har politiken lyckats enas om ett yrkesutbildningssystem som reformerar sig själv efter arbetsmarknadens behov.

Branscher som tycker att deras utbildningsprogram behöver uppdateras anmäler detta till utbildningsmyndigheten, varefter en process sätts igång där innehåll ses över och sedan kvalitetssäkras så att varje region vet att krav och betygssystem fungerar. Varje reform utvärderas och återkopplas till programmet. 2/3 av alla gymnasieelever passerar genom detta system som omfattar alla branscher oavsett kunskaps- eller produktionsintensiva, i privat eller offentlig sektor.

Detta starkt efterfrågestyrda schweiziska system har dess¬utom en bred politisk förankring och politikens roll blir mer att diskutera och styra resurstilldelningen utifrån faktiska arbetsmarknadsbehov. Sverige går nu i stället in i en ny gymnasiereform med en programstruktur som kunde vara hämtad från 1980-talet.

Visst, det införs nu nationella avnämarråd för varje yrkesprogram, men det sker inom programstrukturen från 1980. Tala om skrämmande perspektiv och svag dynamik. Det är dags att avreglera den centralistiska reformpolitiken!

Björn Axelsson
Näringspolitisk expert, utbildnings- och kompetensfrågor, Almega

 

Debattartikeln publicerades på Dagens Samhälles webbplats 20/5 2010.