Låt tjänstesektorn visa vägen i avtalsrörelsen

Umeå och Sverige domineras av tjänster. Det måste märkas när lönerna bestäms. Låt tjänstesektorn visa vägen i den kommande avtalsrörelsen.

Umeås arbetsmarknad domineras av tjänster. Om man räknar bort den offentliga sektorn är de största branscherna i Umeå utbildning, handel och företagstjänster, räknat i antal arbetstillfällen. Även besöksnäringen är stor, där Noliamässan utmärker sig som landets näst mest besökta mässa. Inom IT&telekom har den väl utbyggda, digitala infrastrukturen bidragit till att attrahera och inspirera företag till etablering och uppstart i Umeå.


Även om industrin står starkare i Umeå än i övriga landet tyder allt på att det är tjänstenäringarna som snart kommer att dominera även här. Detta står att läsa i Umeå kommuns trendspaning från 2010. I övriga landet som helhet är 80 procent av alla nya företag tjänsteföretag. De flesta svenskar, tre av fyra, arbetar med någon form av tjänsteproduktion. Sysselsättningen inom den traditionella industrin har fortsatt minska, samtidigt som den ökat inom kunskapsintensiva tjänstebranscher. Den kunskapsintensiva delen av den privata tjänstesektorn sysselsatte år 2005 nära 970 000 personer. År 2009 hade antalet ökat till över 1,1 miljon individer.


Detta är viktigt att ha med sig när vi nu närmar oss nästa avtalsrörelse. I höst ska de första avtalen om löner och allmänna villkor slutas för miljoner arbetande svenskar. Problemet idag, är allt för många, inte minst bland LO-förbunden, utgår ifrån en kollektiv mall. Likadana löner som ska smetas ut lika på alla medarbetare.
En sådan lönebildning fungerar inte i en tjänsteekonomi. Tjänstesektorn präglas av stor olikhet. Vissa företag går bra, medan andra visar upp en svagare lönsamhet, till exempel på grund av att man befinner sig i en tung investeringsfas. Att då kräva samma löneökningar för alla branscher i hela Sverige innebär att många spirande tjänsteföretag kommer att slås ut innan de fått chansen att växa och anställa. Stora löneökningar kan man inte, som i industrin, kompensera för genom tekniska drivna rationaliseringar.


Tjänstesektorn består nämligen mest av människor. I tjänsteföretag betraktas inte medarbetaren som en anonym kugge i maskineriet. I tjänstesektorn bär varje medarbetare på det kunskapskapital som är företagets affär. Då måste också lönesättningen ge rätt lön till rätt person. Den som utvecklar sin kompetens och som gör ett bra jobb ska också få en bra lön. Då duger det inte att ge samma lön till alla.


För Sverige och Umeås skull bör därför tjänstesektorn visa vägen för avtalsrörelsen. Tjänstesektorn är störst och den som växer, men det är också inom den som man kan hitta moderna löneavtal. Avtal som tar hänsyn till olikheter mellan företag och branscher, avtal som ser och belönar den enskilde medarbetaren.


Bo Eriksson, chef Almega norr
Jonas Milton, vd Almega  

 

Läs debattartikeln på VK:s webbplats