Inspektionerna av fristående friskolor är rättsosäkra

Alla barn har rätt att gå i en bra förskola. Men dagens jävsfyllda och rättsosäkra inspektioner av fristående förskolor bromsar utvecklingsarbetet hos dessa, skriver Eva Husbom och Ulf Lindberg.

Att alla barn ska ha samma förutsättningar att gå i en bra förskola, det är nog de flesta av oss överens om. I dag är det inte så. Förskolan är en speciell verksamhet i vårt välfärdssamhälle eftersom den är mindre detaljstyrd och mer målstyrd via läroplanen än många andra verksamheter inom välfärdssektorn. Trots det, eller kanske just tack vare det, åtnjuter förskolan ett mycket högt förtroende hos föräldrarna.

I dag går vart femte förskolebarn i fristående förskola och generellt fungerar de fristående förskolorna mycket bra. I föräldraenkäter och kvalitetsundersökningar får förskolan överlag högt betyg och de fristående förskolorna brukar hamna högst. Detta förtroende är bra men för att bibehålla detta goda anseende behövs också mer professionell och likvärdig kontroll och uppföljning.

Förskolan ska granskas för att säkerställa att man följer skollag och läroplan men denna tillsyn ser olika ut beroende på om förskolan är privat eller kommunal. Skolinspektionen är ansvarig för tillsynen av de kommunala förskolorna medan de fristående förskolorna granskas av respektive kommun. En bra kontroll och uppföljning av verksamheten är central, inte bara för att sortera bort dem som inte håller måttet, oavsett ägare och driftsform, utan också för att de som håller hög kvalitet ska få ett kvitto på vad som fungerar bra och tips om hur de kan utveckla sig ytterligare. Att tillsynen av förskolan håller hög kvalitet är viktig för både barn, föräldrar och personal.

Skolinspektionen har inspektörer som endast arbetar med tillsyn och kvalitetsgranskning medan bara ett fåtal kommuner har personal som arbetar med detta på heltid. Istället får man hitta andra lösningar. Inte sällan låter man kommunens egna rektorer utföra tillsynen. Detta kan fungera bra men det är en lösning som per definition innebär att de fristående förskolorna möter sina konkurrenter som granskare.

Ett annat problem med detta är kvaliteten i själva tillsynen. När man genomför ett fåtal granskningar per år, eller i värsta fall mer sällan än så, är det av naturliga skäl svårt att bygga upp den nödvändiga kompetensen. Det är i dag stora skillnader mellan olika kommuners granskning, vilket även Skolinspektionen kritiserat. Det finns till och med kommuner som över huvud taget inte har någon organisation för tillsyn och inspektion.

Det har även vid upprepade tillfällen visat sig att förhållanden som godkänts i den kommunala förskolan har blivit föremål för föreläggande från samma kommun när en privat aktör tagit över verksamheten. Likaså finns det misstankar om att kraven på fristående aktörer justeras beroende på om kommunen har överskott eller underskott på platser i den egna verksamheten. Det är djupt otillfredsställande att de fristående förskolorna ska behöva känna sig oroade över att tillsynen inte genomförs på ett kompetent och rättvist sätt.

Redan innan förskolan startas ska den granskas och godkännas av kommunen. Här har kommunen ett stort ansvar att ställa tuffa men relevanta krav på aktörerna. Till detta kommer att tillsynsfunktionen har långtgående befogenheter. Det finns tre nivåer i en kommuns kritik mot en fristående förskola; anmärkning som utdelas för ringa brister, föreläggande delas ut för brister som måste åtgärdas omedelbart och vid stora brister har kommunen rätt att återkalla tillståndet att bedriva verksamheten. Det är dock endast det sista steget – återkallande – som kan överklagas. Om förskolan inte delar kommunens uppfattning finns ingen möjlighet att överklaga ett beslut om föreläggande med mindre än att man låter bli att vidta några åtgärder och därmed driver kommunen till att återkalla tillståndet. Först då kan man överklaga beslutet.

Ett föreläggande innebär en stark kritik mot verksamheten. Det innebär att förtroendet och ryktet solkas och förskolan hamnar i en svår situation där man antingen har att följa kommunens förslag till åtgärder eller att provocera fram ett beslut om återkallande. Till saken hör att det finns flera exempel på kommuner som delat ut förelägganden för förhållanden som kommunen inte har rätt att påverka. I dessa fall är alltså den fristående förskolan i princip rättslös.

När det gäller tillsyn och inspektion av fristående förskolor har vi idag en situation med bristande kompetens, rättsosäkerhet och uppenbara risker för jäv. Bristande kvalitet i tillsynen gör att utvecklingen mot en bättre förskola bromsas. De dåliga sorteras inte bort och de duktiga lyfts inte fram för andra att lära av. Vi har en lag om lika villkor när det gäller ersättning för fristående och kommunala förskolor, alla ska följa samma styrdokument – då är det också logiskt att tillsynen sker på lika villkor och av samma myndighet. För att bana väg för en bättre förskola bör tillsynsuppdraget flyttas över till Skolinspektionen och rätt att överklaga förelägganden bör införas.

Inspektionen av förskolan måste vara rättvis, rättssäker och kvalificerad för alla förskolor oavsett huvudman. Även barnen i fristående förskolor förtjänar en god inspektion av verksamheten.

Eva Husbom, ordförande Sveriges Fristående Förskolor
Ulf Lindberg, näringspolitisk chef Almega

Läs artikeln på Dagens Samhälle