Hjärnskatt drabbar vanliga löntagare

Ordet höginkomsttagare används vårdslöst i den politiska debatten för att försvara höga marginalskatter. Fakta visar att snittlöner inom vanliga yrken som till exempel sjuksköterskor, lärare och lokförare ligger över brytpunkten för statlig skatt. De flesta betraktar inte dessa yrkesgrupper som höginkomsttagare - men skattesystemet gör det. Detta skickar fel signaler om värdet av studier och kompetens. Sverige har inte råd med någon hjärnskatt.

I debatten inför valet går nu vågorna höga i skattefrågan. Även om många av ingredienserna i debatten är nya, återkommer en känd retorisk figur. I den politiska debatten kan man få höra om de rika höginkomsttagare som med hjälp av höga skatter ska klämmas åt. Med höginkomsttagare menas då alla som ligger över brytpunkten för den statliga inkomstskatten. De pekas ut som en liten och privilegierad del av befolkningen som måste bära en större börda än andra.

En ny undersökning som genomförts av forskningsinstitutet Ratio på uppdrag av Almega visar dock att våra politiker handskas mycket vårdslöst med orden i skattedebatten. Rapporten Hjärnskatt översikt av inkomstnivåer, yrkesgrupper, utbildning och statlig inkomstskatt bygger på SCB:s lönestatistik för år 2008, vilket är den senast tillgängliga statistiken. Av den framgår att 34 procent av medarbetarna i den offentliga sektorn ligger över brytpunkten för statlig inkomstskatt. Motsvarande siffra för den privata sektorn är 38 procent.

Det är med andra ord väldigt många yrkesverksamma i Sverige som enligt den politiska definitionen skulle vara höginkomsttagare. Rapporten visar att de utgörs av helt vanliga yrkesgrupper med helt vanliga inkomster. De är människor som genom flera års studier och goda insatser på jobbet fått upp lönen över den magiska gränsen för statlig inkomstskatt.

Brytpunkten för statlig skatt höjs årligen, men 2008 gick den vid en månadsinkomst på 28 408 kr. Kopplar man SCB:s lönestatistik till den politiska retoriken så skulle bland annat följande yrkesarbetande räknas som höginkomsttagare:

• Barnmorskor 29 300 kr/mån
• Akutsjuksköterskor 29 000 kr/mån
• Yrkesvägledare 32 300 kr/mån
• Sociologer 30 800 kr/mån
• Journalister 32 000 kr/mån
• Maskintekniker 30 400 kr/mån
• Brandinspektörer 28 000 kr/mån
• Flygvärdinna 28 700 kr/mån
• Gruvarbetare 30 400 kr/mån
• Lokförare 29 100 kr/mån

Att våra politiker kallar alla dessa människor för rika är också fel, då Sverige har en av de absolut lägsta utbildningspremierna i hela OECD, dvs måttet på hur mycket det lönar sig att studera. Den genomsnittliga utbildningspremien för utvecklade ekonomier har av Världsbanken 2002 uppskattats till 8,3 procent. Japan toppar med 13,2 procent. I Sverige ligger den på 3,6 procent, näst sist i en jämförelse av 15 länder. Sverige är alltså ett av de länder där studier och yrkeskarriär lönar sig allra sämst.

Den statliga inkomstskatten har alltmer kommit att fungera som en skatt på utbildning en hjärnskatt. Att det svenska skattesystemet på detta sätt straffar studier och strävsamhet medför en mängd nackdelar för svensk ekonomi och tillväxt. Men det är också djupt orättvist.

Jonas Milton
vd Almega

Ulf Lindberg
näringspolitisk chef Almega

Läs debattartikeln på NWT:s webbplats