Ge Arbetsförmedlingen mer resurser hjälper inte

Ulf Lindberg bemöter LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldssons idé om att återföra fler uppgifter till Arbetsförmedlingen. Istället för att låta Arbetsförmedlingen utföra mer arbete bör omställningsarbetet konkurrensutsättas för att underlätta för arbetssökanden att komma in på arbetsmarknaden.

Arbetslösheten och antal varsel ökar enligt Karl-Petter Thorwaldsson, LO (Brännpunkt 19/10). Av den anledningen lägger Thorwaldsson fram ett antal förslag till lösningar.

 

Låt mig först konstatera att en del av arbetslösheten beror på omständigheter som ligger utanför Sveriges gränser. Tyvärr tvingas jag också konstatera att även tjänstesektorn påverkas av konjunkturen. Varje företagare och medarbetare som drabbas av nedskärningar lider dessutom såväl ekonomisk som social skada. Därför är det viktigt att samhället sätter in resurser och att det görs professionellt och snabbt. Så långt är vi säkert överens men vi är inte överens om metoderna.

Karl-Petter Thorwaldsson första punkt är ”Återupprätta en arbetsförmedling värd namnet”. Är det vad som behövs?

Vår erfarenhet, inte minst från de kollektivavtalade trygghetslösningarna, är att det är andra aktörer än Arbetsförmedlingen som är framgångsrika i att underlätta återgången i arbete. Det framgångsreceptet bör utvecklas även till andra delar av arbetsmarknaden och de rutiner som i dag är förhindrande måste ses över.

Låt mig kort redovisa de problem som vi ser.

De enskilda arbetslösa uppger att de blir slussade mellan den ena kontaktpersonen efter den andra. Då hjälper det inte att ge Arbetsförmedlingen mer resurser, det är snarare ett systemfel. I ett aktivt omställningsarbete är en av de främsta uppgifterna att sätta den enskilde i centrum, att tillvara de behov som finns och ge ett personligt inriktat stöd, något som arbetsförmedlingen visat sig vara notoriskt dåliga på.

Thorwaldsson för ett resonemang om att arbetsmarknadsutbildningen ska återföras till arbetsförmedlingens regi för att snabbare kunna möta kompetensbehov. Därefter förs ett resonemang om att upphandling tar tid, att värdera anbud och överprövningar tar tid.

Detta är ett felaktigt resonemang. Det är inte upphandlingen i sig som är problemet utan de orimliga villkor, såväl vid anbudsförfarande som vid genomförandet av uppdraget. Att hävda att upphandling försenar en process och därmed ska avstås är en tillbakagång till ett samhälle där centralt fastställda modeller var lösningen för allt i stället för att öppna för en mångfald av lösningar.

Förutsättningen för lyckade upphandlingar – och därmed få tillgång till de åtgärder som faktiskt hjälper den enskilde åter komma i arbete – är tydliga krav och kriterier, rimliga villkor och ordentlig uppföljning, allt det sammantaget minskar risken för överprövning av upphandlingen. Att som i dag låta Arbetsförmedlingen konkurrera med andra aktörer samtidigt som de ska upphandla sina konkurrenters tjänster är av naturliga skäl förenat med svårigheter. Skilj därför upphandlingen från myndighetens övriga verksamhet.

Det finns enkla steg att ta för att minska arbetslösheten. Ett är att lyfta blicken och hämta inspiration för hur matchningen kan fungera i andra organisationer och länder. Titta på trygghetsstiftelserna, titta på Australien, Tyskland och Storbritannien. I dessa länder är det andra utförare som ersätter eller kompletterar den statliga myndigheten. Tyskland har till exempel genomfört ett vouchersystem.

Där finns system och erfarenheter att bygga vidare på för att effektivisera åtgärderna som nu behövs när arbetslösheten stiger.

ULF LINDBERG
näringspolitisk chef, Almega

Publicerad: Svd Brännpunkt 2012-10-24