Ge anslag åt de anställningsbara

Studenternas anställningsbarhet och den högre utbildningens förmåga att anpassa utbildningen till arbetsmarknaden måste öka. Drygt 40 000 högskoleutbildade personer kommer varje år ut på arbetsmarknaden. För de flesta av dem är möjligheten till ett bra jobb och karriärmöjligheter ett viktigt motiv för högre studier. Tyvärr brister många universitet och högskolor i att förbereda studenterna för arbetsmarknaden.

Riskrevisionen har nyligen genomfört en granskning av hur universitet och högskolor arbetar med arbetslivsanknytning i utbildningen. Resultatet är nedslående men inte förvånande. Det finns nämligen inte några incitament för lärosätena att prioritera studenternas anställningsbarhet.
Glädjande nog ska utbildningsminister Tobias Krantz inom kort ta ställning till ett förslag från Högskoleverket. Förslaget innebär att studenternas anställningsbarhet och universitetens näringslivskontakter ska spela en viktig roll när anslagen fördelas. Det är en välkommen och viktig reform.

Nu anas tecken på att ekonomin vänder. Men för att Sverige ska ta sig ur krisen så snabbt som möjligt krävs det att företagen kan hitta personal med rätt kompetens. Många av Almegas medlemmar är verksamma inom den kunskapsintensiva tjänstesektorn, den del av ekonomin som stått för merparten av de nya arbetstillfällena de senaste tio åren. Det vi såg under förra högkonjunkturen var att tillväxten i dessa företag hölls tillbaka på grund av svårigheterna att hitta personal med rätt kompetens.

Undersökningar bekräftar våra erfarenheter av att många lärosäten inte arbetar med frågan om studenternas anställningsbarhet på ett seriöst och systematiskt sätt. Kontakterna och utbyten med näringslivet är ofta nedprioriterat och ses inte som viktigt i den akademiska kulturen.

Riskrevisionens granskning visar att tre av fyra lärosäten har övergripande mål när det gäller studenternas anställningsbarhet. Av dessa är det bara hälften av som systematiskt utvärderar sina mål.

Mot bakgrund av att det är drygt 40 000 högskoleutbildade personer som kommer varje år ut på arbetsmarknaden är det minst sagt anmärkningsvärt att lärosätena inte arbetar mer med anställningsbarheten. För de flesta studenter är ökad anställningsbarhet, bättre utvecklings- och karriärmöjligheter ett viktigt motiv för att investera tid och pengar på utbildning. Vilket också visas genom att över 90 procent av studenterna söker sig till anställningar utanför universitetsvärlden.

Staten lägger årligen drygt 20 miljarder på högre utbildning. Därför måste det vara rimligt att ställa betydligt högre krav på utbildningens resultat än vad som görs idag.

I rapporten från Riskrevisionen slås det även fast att det finns stora problem när det gäller samverkan mellan akademi och arbetsliv. Det är till exempel ovanligt att lärarna har egna arbetslivserfarenheter från de jobb som eleverna kan tänkas söka efter sina studier. Det här bidrar naturligtvis till att övergången från utbildning till arbetsliv blir svårare än nödvändigt för eleverna.

Almega vill basera en del av universiteten och högskolornas anslag på hur väl de arbetar med studenternas anställningsbarhet. Det skulle öka incitamenten för lärosätena att ta tillvara såväl studenternas som näringslivets intressen. Almega anser att åtminstone fem till tio procent av lärosätenas anslag bör baseras på arbetet med anställningsbarhet och arbetslivsanknytning.
Ett system som premierar lärosäten som rustar studenterna för en framtida karriär skulle innebära att studenterna lättare kan se vilka utbildningar som lägger grunden för en framgångsrik karriär. Detta då anslagen måste baseras på öppna och transparenta kriterier.

I tjänstesamhället är det inte meningsfullt för näringslivet att i detalj vilja styra och påverka vare sig utbildningsutbud eller unga människors val. Men en förbättrad information om arbetslivet genom starkare incitament för samverkan kommer både ge bättre orienterade studenter som gör insiktsfulla val liksom att öka möjligheten till ett jobb efter utbildningen. En utbildning som oftast är bland de största investeringar en människa gör under sin livstid.
Det skulle även gynna framgångsrika utbildningar som exempelvis institutionen för biologisk grundutbildning (IBG) vid Uppsala Universitet. Det är en institution som på ett föredömligt sätt arbetar med studenternas framtida arbetsmarknad. IBG delar upp kursutbudet på särskilda teman som berör studenternas framtida arbetsmarknad.
Därför är det nu dags att vi i Sverige får ett system som premierar universiteten och högskolornas arbete med att rusta studenterna för en framtida arbetsmarknad. Nu är det upp till regeringen och Utbildningsminister Tobias Krantz att godkänna Högskoleverkets förslag.
 

 

Ulf Lindberg
näringspolitisk chef, Almega

Debattartikeln publicerades i UNT 18/2 2010.