Det nya näringslivet begränsas av en föråldrad politik

De nya jobben och det nya näringslivet finns i kunskapsintensiva tjänsteföretag. En starkare tillväxt för dessa företag kräver dock ett genomgripande perspektivskifte i politiken. Vi är djupt oroade över den anmärkningsvärt låga kunskapsnivå våra politiker har om de kunskapsintensiva företagen. Regler, skatter och synsätt måste anpassas radikalt till tjänstesektorns behov.

Tre av fyra svenskar arbetar i privata eller offentliga tjänsteföretag. Men lyssnar man på den politiska debatten hörs ingen förståelse för detta faktum. Där dominerar fortfarande ett perspektiv som blir allt mer föråldrat. Att tillväxten i sysselsättningen har skett i tjänstesektorn under de senaste decennierna verkar hos många politiker gått spårlöst förbi. Även under finanskrisen fortsätter faktiskt tjänstesektorn att skapa nya jobb. Tjänsteföretagen bidrar också till exporten. Tjänsteexporten utgör i dag ungefär en tredjedel av den totala exporten.

Tjänsteföretagen kan grovt delas in i kunskapsintensiva tjänsteföretag och övriga tjänsteföretag. Bland de kunskapsintensiva återfinns företag som till exempel Aleris, Logica, ÅF, WSP, PricewaterhouseCoopers, Bonniers, Sweco, Bisnode. Här finns mängder av både små och stora företag. Den kunskapsintensiva sektorn omfattar även delar av vård och utbildning.

Trots att det moderna och nya näringslivet till stor del utgörs av kunskapsintensiva tjänsteföretag är det en grupp av företag som det rent allmänt finns en bristande kunskap om, och om vilken roll de spelar för det svenska näringslivet. Men dessvärre gäller detta också i hög grad inom politiken. Bland politikerna är fortfarande kunskapen om tjänstesektorn och särskilt den kunskapsintensiva delen anmärkningsvärt låg. Detta trots att den kunskapsintensiva tjänstesektorn faktiskt är större än både tillverkningsindustrin och byggindustrin tillsammans. Förra året uppgick sysselsättningen inom den kunskapsintensiva sektorn inom näringslivet till ca 1,1 miljoner, medan sysselsättningen i gruv-, tillverknings- och byggindustrin tillsammans uppgick till knappt 930 000.

De kunskapsintensiva tjänsteföretagen är intressanta av fler skäl än att de växer. Till exempel så skiljer sig tjänsteföretagen från industrin genom att medarbetaren är utgångspunkt för produktionen. I tjänsteföretagen är ledarskap och medarbetarnas engagemang avgörande framgångsfaktorer. Sådant som kompetensutveckling, individuella incitament och system för kompetensöverföring får en allt viktigare roll och tillåts kosta pengar i dessa företag. Av detta följer också att lönekostnaderna utgör mer än hälften av företagens totala kostnader.

Även dessa företag måste vara innovativa. Konkurrensen från såväl inhemska som utländska aktörer är intensiv. Och innovationsarbetet sker hela tiden, men inte på ”utvecklingsavdelningen” som traditionen bjuder, utan i en ständigt pågående dialog mellan medarbetarna och med kunder och uppdragsgivare. Detta är högintressant, men allt för lite studerat.

Det är i dessa tjänsteföretag som de nya jobben kommer. Men det är företag som möter lagar och regler som inte fungerar för dem och som helt i onödan begränsar dem. Några exempel:

• Halva marknaden för kunskapsintensiva tjänster i Sverige är inte tillgänglig för privata företag. Fortfarande hindrar offentliga monopol en positiv utveckling. Politiken måste inriktas på att bryta monopolen.
• LAS och omställningsregler gör svenska tjänsteföretag trögrörliga i jämförelse med utländska konkurrenter. Att kunna ändra snabbt är avgörande för den som säljer kunskap. LAS måste därför moderniseras.
• Lönebildningen måste ske på företagsnivån. De villkor som gäller för anställda måste anpassas till lokala förhållanden. Tjänstesektorn behöver avtal som passar tjänstesektorn. Kollektiva påslag som individgarantier och lägstlöner måste bort.
• Högt skattetryck på arbete missgynnar kunskapsintensiva företag. Skattesystemet behöver ses över så att utbildning lönar sig. Värnskatten – som fungerar som en ”hjärnskatt” - måste avskaffas.

De kunskapsintensiva tjänsteföretagen ställer vårt samhälle och våra politiker inför helt nya utmaningar. Om tjänstejobben ska fortsätta att bli fler måste sådant som regelverk, skatter, kollektivavtal, forskning och näringspolitik fungera även för det nya näringslivet. Då duger inte gårdagens lösningar.

Det är hög tid för våra politiker att se verkligheten i näringslivet som den ser ut. Det som krävs är ett genomgripande perspektivskifte, där symbolen för tillväxt är den välutbildade och innovativa medarbetaren.


Jonas Milton
vd, Almega

Fredrik Bergström
WSP Analys & Strategi

Debattartikeln publicerades i Dagens Industri 3/5 2010.