De rödgrönas skatteförslag skadar tjänstesektorn och återför Sverige till 1980-talet

Tjänstesektorn får allt större betydelse för den svenska samhällsekonomin. Inte minst i samverkan med industrin som fortsatt har mycket stark ställning i svensk ekonomi. Den kunskapsintensiva tjänstesektorn är särskilt viktig och står för en stor andel av de nya jobb och företag som skapats under senare år. Inte minst är bland annat ingenjörer avgörande för svensk exportindustris framgångar. Vill vi att Sverige ska vara ett land med hög välfärd, är det nödvändigt med gynnsamma villkor för kunskapsintensiv tjänsteproduktion.

Tjänsteföretag är personalintensiva, och det är också i personalen som den största omkostnaden ligger. För att kunna erbjuda kvalificerade tjänster krävs det personal som är motiverad och beredd att anstränga sig för att möta kundernas behov.

Ofta står och faller tjänsteföretaget med dess nyckelarbetare. Om dessa personer inte har tillräckliga drivkrafter uppstår genast problem. Att rekrytera bra personer som har rätt egenskaper är en fråga som tjänsteföretag ständigt brottas med.

Just därför har marginalskatterna stor betydelse. Lönen måste kunna användas som ett instrument för att skapa drivkrafter. Med höga marginalskatter krävs det större löneökningar för att man som anställd ska märka någon skillnad.

När skattereformen genomfördes i början av 1990-talet, på initiativ av socialdemokraterna, byggde denna på insikten att höga marginalskatter motverkar arbete och ekonomisk tillväxt. Därför var tanken att den högsta inkomstskattenivån inte skulle vara mer än 50 procent. Som löntagare eller småföretagare skulle man alltid få behålla minst hälften av en inkomstökning.

Sedan dess har marginalskatterna successivt höjts och inför valet tycks både allianspartierna och de rödgröna helt ha förträngt skattereformen och de historiska erfarenheter som denna byggde på. Den "tillfälliga" värnskatten har permanentats och marginalskatter på långt över 50 procent betraktas i dag bland de flesta politiker som självklara. Enligt det rödgröna budgetalternativet ska världens högsta marginalskatter höjas ännu mer så att de i vissa kommuner blir över 60 procent.
Det är givetvis ett komplicerande faktum att Anders Borg inte sett värnskatten som sitt främsta reformområde. Men varför vill de rödgröna göra skadan värre?
Höga marginalskatter är inte mindre skadligt idag än för 20 år sedan. Snarare tvärtom. Ju mer kvalificerade arbetsuppgifterna blir, desto viktigare är det att kunna använda lönen som ett belöningsinstrument. Detta är också bakgrunden till att flera andra länder - däribland Danmark - under senare tid har sänkt sina marginalskatter. Sverige har i dag världens högsta marginalskatt.

I Sverige går gränsen för statlig inkomstskatt redan vid en månadslön på 32 000 kronor, vilket betyder att även många av LO:s medlemmar har en marginalskatt på över 50 procent. Ungefär var tredje heltidsarbetande drabbas och bland män är andelen närmare 40 procent. Om dessa LO-medlemmar och andra lyckas öka sin inkomst, får de behålla mindre än hälften av ökningen. Vilka drivkrafter ger det att utbilda, arbeta och anstränga sig?

För löner över 34 000 kronor i månaden betalas fulla sociala avgifter t ex för arbetslöshet och sjukdom, men det utgår inga förmåner i utbyte. I praktiken är dessa sociala avgifter extra skatt.

Oppositionen vill höja marginalskatten ytterligare för månadslöner över 40 000 kr, något som man svepande marknadsfört som "avskaffat jobbskatteavdrag för miljoninkomster". I själva verket är det mindre än en tiondel av dem som drabbas av denna skattehöjning som har miljoninkomst.

För en ingenjör i ett tjänsteföretag är den genomsnittliga månadslönen cirka 45 000 kronor, vilket med europeiska mått är en låg ingenjörslön. Samtidigt vet vi att den internationella konkurrensen om högutbildare ingenjörer ökar. Om detta kryddas med världens högsta marginalskatter har vi ett gemensamt problem.
De flesta kvalificerade tjänstemän är högutbildade, vilket betyder att de har studieskulder och att de har avstått från lön under utbildningstiden. Många bor i storstadsområden där kostnadsläget är högt.

Höga marginalskatter kan inte avfärdas som ett problem för en liten klick välbeställda. Hela samhället drabbas av att drivkrafterna för utbildning och arbete försämras. Det handlar om tillkomst, utveckling och tillväxt av nya företag.

I en allt mer globaliserad ekonomi, där gränserna mellan olika länder suddas ut och konkurrensen ökar, är det nödvändigt med skatteregler som underlättar för företag och organisationer som behöver högkvalificerad personal. Marginalskatterna i Sverige behöver sänkas, inte höjas.

Höga marginalskatter försvårar särskilt för kunskapsintensiva tjänsteföretag, men i förlängningen påverkas även andra företag och verksamheter. För att företag som Ericsson, Electrolux, SCA, Skanska och Volvo ska kunna bedriva kvalificerad verksamhet i Sverige, måste de kunna rekrytera bra medarbetare. De måste även kunna köpa kvalificerade tjänster från företag som finns och verkar här i landet.

De höjningar av inkomstskatterna som de rödgröna vill genomföra har kortsiktigt liten betydelse för statskassan. Förslagen är i stor utsträckning symboliska - de tycks mest handla om att skapa politiska skillnader inför valet.

De negativa effekterna för individen och på samhällsekonomin som skattehöjningarna ger är däremot stora. De riskerar att strypa utvecklingen inom tjänstesektorn och återskapa de marginalskatteproblem som Sverige hade på 1980-talet, före skattereformen.

Jonas Milton, vd Almega
Richard Malmborg, förbundsdirektör Sveriges ingenjörer

Läs debattartikeln på Newsmill