Centrala förhandlingar ger inte kvinnor högre löner

Trepartssamtal om kvinnolöner, som SKTF efterlyser, är en korporativistisk och gammaldags lösning av ett problem som inte behöver politisk inblandning. I stället bör man se till individens styrka och prestation, skriver Almegas vd Jonas Milton i en replik.

Från Almegas sida avfärdar vi de trepartssamtal om kvinnolöner som Eva Nordmark, SKTF, efterlyser på DN Debatt (2010-09-26). Nordmark efterlyser en korporativistisk och gammeldags lösning på ett problem som bäst löses genom uppgörelser mellan arbetsmarknads parter, utan politisk inblandning.

Det vi kan se är att inom de områden där vi har större inslag av lokal lönebildning och privata alternativ gynnas kvinnor. Sjuksköterskor inom privata vårdföretag har t.ex haft bättre löneutveckling än dem inom offentlig verksamhet.

En förklaring är att privat verksamhet tenderar, att i större utsträckning än offentlig, premiera initiativrika medarbetare som bidrar till att utveckla verksamheten. Nordmark och SKTF sitter fast i ett synsätt där vi ska behandla anställda och deras prestationer som en anonym massa, istället för att se individens styrka och prestation. Med en lönebildning som ser till individen och den individuella utvecklingen skapar vi möjligheten för anställda inom alla branscher, även de med låg lön, att med sitt eget arbete påverka sin egen lön. Då kommer arbetsgivare inom alla branscher att konkurrera om den bästa arbetskraften.

Löneprocesser som belönar enskilda initiativ och ser individen kommer leda till att lönerna kan höjas även inom kvinnodominerade yrken. Vi avfärdar de föreslagna trepartssamtalen av den enkla anledningen att vi inte behöver ytterligare centraliseringar i lönebildningen. Tvärtom behöver vi flytta lönebildningen närmare individen och det blir svårt att se de individuella prestationerna från centrala förhandlingar på arbetsmarknadsdepartement.

Jonas Milton, vd Almega

Läs debattartikeln på DN:s webbplats

Läs Eva Nordmarks debattartikel på DN:s webbplats