Regeringen stryper antalet enkla jobb

Allt fler konjunkturbedömare talar om matchningsproblem på arbetsmarknaden. Den allmänna uppfattningen är att förr eller senare kommer de att bromsa tillväxten i svensk ekonomi. Under de senaste två årens konjunkturuppgång har alltfler företag som bygger sin verksamhet på högkvalificerad arbetskraft fått allt svårare att hitta den personal de behöver. Antalet både nyanmälda och kvarstående lediga platser är över 120000, samtidigt som allt färre söker dessa lediga platser. Företagens behov matchas helt enkelt allt sämre av tillgången på kompetens.

Bild på Lena Hagman, Almegas chefsekonom
Lena Hagman, Almegas chefsekonom

Enligt Almegas senaste prognos kommer Sveriges tillväxt i antalet nya jobb att bromsa in både i år och 2017. Matchningen försvåras både av demografin på de inrikes födda som innebär att många går i pension och lämnar arbetsmarknaden, och av det stora antal asylsökande från förra året som efterhand kommer att söka arbete då de har fått uppehållstillstånd. En stor andel av dessa, omkring hälften, saknar gymnasiekompetens och deras kompetens - på gruppnivå, individuella undantag finns förstås - stämmer därför dåligt med kravprofilerna för den stora majoriteten av alla lediga jobb.

Ett sätt att förbättra integrationsmöjligheterna kunde vara att införa avdragsmöjligheter för fler hushållsnära tjänster. Sedan rut-avdraget infördes i Sverige 2007 har det skapats drygt 22 000 nya jobb i branschen och ungefär tre fjärdedelar av dem som fått dessa har gått från arbetslöshet. Bland rut-företagarna är 38 procent utlandsfödda, mer än dubbelt så mycket som i riket där siffran är 16,5 procent. De har också en högre andel anställda som är utrikes födda än vad inrikes födda företagare har. (Särskilt kvinnliga rut-företagare anställer utrikesfödda, enligt SCB.)

Rut-företagen har alltså varit särskilt framgångsrika i att integrera utländsk arbetskraft. I allmänhet kräver de hushållsnära tjänsterna inte någon högre utbildning, ändå har cirka 20 procent av de rut-anställda universitetsutbildning eller liknande. Och de utlandsfödda rut-anställda har högre utbildningsnivå än sina inrikes födda kolleger. De med högre utbildning borde ju höra hemma i andra branscher som matchar deras kompetens, och därmed ge utrymme för fler som har lägre utbildning att gå från arbetslöshet till rut-branschen. 

Det låter förstås bra då regeringen vill bredda rut till att täcka fler typer av hushållsnära tjänster. Men halveringen av rut-avdraget vid senaste årsskiftet verkar ha givit motsatt effekt. De senaste fem åren har rut-branschen vuxit med i snitt drygt 20 procent under det första kvartalet, men i år bröts trenden abrupt och omsättningen föll i stället med 3 procent. Det kan inte vara en tillfällighet och liknar de erfarenheter som finns från Danmark. Då nya regler infördes där kring det som motsvarar våra rut-tjänster följde kraftiga ras i försäljningen av tjänsterna. Det förklaras av att förändringarna skapade osäkerhet bland såväl kunder och rut-företag som bland entreprenörer och anställda.

En liknande effekt ser nu alltså ut att ha inträffat i Sverige. En undersökning från Almega/Novus i februari visar att företag med relativt stor andel rut-tjänster upplever halveringen av rut-avdraget som ett hinder. Och 77 procent av företagen menar att efterfrågan på deras tjänster kommer att minska. 63 procent bedömer också att de behöver minska antalet anställda. Denna information borde egentligen räcka för att höja rut-avdraget tillbaka till 50 000 kronor. Lägg till det de enorma utmaningar med försämrad matchning som tornar upp sig och en sådan återställare - som alltså bevisligen förbättrar matchningen - blir vad man brukar kalla en no-brainer.

/Lena Hagmans krönika i Affärsvärlden, maj 2016