Orginalet till alla kopior

De startade i blygsam skala, med en förskola i Sollentuna. Idag har Vittra runt 800 anställda och närmare 8000 elever.

Vittraskolan vid Telefonplan  liknar inte en vanlig skola. Där är arkitekturen ett resultat av skolans pedagogiska vision. I skolans lokaler finns ”The Cave” som är plats för enskild koncentration. Platsen är också byggd som en grotta. Här finns ”The Lab”, där eleverna får leva ut sin experimentlusta. Färg, form, material kan utforskas och undersökas. Vid ”The Campfire” sker arbetet i grupp. Något som är viktigt, då lärande till stora delar är en social process.

Ännu mer socialt blir det vid ”The Watering Hole”, en plats för möten och impulser med liv och rörelse, där man stannar upp en stund och sedan rör sig vidare. ”The Show Off ” är en scen och plats där man visar upp sina framgångar. Det kan vara en teckning på väggen, en film eller en blogg.

Susana Olsson Casas är vd på Vittra. Hon berättar en historia som började med att Stig Johansson och Helena L´Estrade i början av 90-talet ville utveckla den svenska skolan.

En av de bärande idéerna bakom Vittra, som är verksamt inom förskola och grundskola, var att vända på föreställningarna om grupp och individ. De ville arbeta annorlunda med allt som hade med lärande att göra.

Ur detta kom idéer som IUP, den individuella utvecklingsplanen. Det är ett dokument och en process som stöttar elevens kunskapsutveckling och möjligheter att nå sina mål. En annan idé var en lärmiljö som var öppen och byggd efter teman, som bröt mot traditionen med det stängda klassrummet där varje ämne avhandlas var för sig. Man införde nya begrepp, som att tala om läraren som pedagog.

”Det är för att läraren har en bredare roll än att bara lära ut ämneskunskaper”, förklarar Susana Olsson Casas. ”Det handlar både om lärande och utveckling, om att också utveckla elevens personlighet”. I Vittra kopplades  pedagogiken  nära till den forskning  som finns kring barns och ungdomars  utveckling och förutsättningar för lärande. Tanken var att hela tiden förnya sig, hitta ännu bättre metoder för undervisning.

Nytt var också en tydlig målstyrning av all verksamhet, inte minst elevernas lärande. Men även mätningar av kundnöjdhet. Störst uppmärksamhet fick kanske användandet av datorer och nya IT-hjälpmedel i skolan. Något som har fortsatt, till exempel då Vittra använder läsplattor som verktyg i undervisningen.

För samtliga idéer gäller att Vittra fått arbeta i motvind. Stig Johansson och Helena L´Estrade fick ta emot många skeptiska synpunkter i början. Det gick till och med så långt att Skolinspektionen drog in tillståndet för två av Vittras gymnasieskolor.

Många av de pedagogiska idéer som Vittra utvecklat har idag implementerats i den vanliga svenska skolan. IUP, har till och med blivit lag. Det Vittra fick slåss för i början har nu spritt sig. Visst motstånd dyker dock fortfarande upp. Som när Vittraskolan tillåter mobiltelefoner i klassrummen, där en del andra skolor väljer att låsa in elevernas telefoner under lektionstid.

”Eleverna kan använda telefonerna i skolarbetet, till exempel som miniräknare. Vi stänger av ljudet”, berättar Susana Olsson  Casas.

”Mobiltelefoner finns i dagens verklighet. Förbjuder man dem så tappar vi vårt ansvar som vuxna”.

Mer överraskande var kanske att utbildningsministern reagerade mot läsplattor i undervisningen. I en tidningsintervju sade Jan Björklund: ”När man uttrycker sig som att böcker tillhör forntiden och att pennan inte ska finnas, då tror jag att man är farligt ute”.

Susana Olsson Casas vill avdramatisera detta.

”Det finns massor av metoder och barn stimuleras till lärande på olika sätt. Jag tror att utbildningsministerns reaktion  mest handlar om att det-var-bättre-förr”.

Men varför kom inte den här förnyelsen av den svenska skolan från Skolverket eller på initiativ från någon enskild, kommunal skola? Skälen är säkert många. Verksamheten är till exempel starkt regelstyrd, de enskilda skolorna har inget öppet mandat att driva större förändringar, och incitament till förnyelse är möjligen för svaga.

”Det är ett av de största problemen  i svenska skolan idag, att det varit svårt att på central nivå sprida goda erfarenheter”, menar Susana Olsson Casas.

På Vittra bygger spridningen av goda idéer på personliga ”kulturbärare”, på personer  som rent fysiskt överbringar sina erfarenheter. Men också på mer formaliserade processer som gör att man lär sig av varandra.

I grunden finns en plattform där Vittra gör klart vad man lovar föräldrar och elever. Man har ett introduktionsprogram för alla medarbetare, som genomförs under fem dagar. Det finns en uppföljningsutbildning om åtta dagar. Samt en särskild introduktion för nya chefer. Dessutom träffas rektorerna för Vittras skolor regelbundet. Man har även särskilda utbildningsträffar.

Till detta kommer att Vittra har anställda forskare som gör studier, som utvärderar och skriver rapporter. Över dem finns en kvalitetschef med en forsknings- och utvecklingsavdelning till sitt förfogande.

”Vi tänker nytt hela tiden och delar med oss av våra kunskaper. I den kommunala  skolan finns det flera bra verksamheter, men de blir skolspecifika. De stannar vid den enskilda skolan”, säger Susana Olsson Casas.

Klart är att den kommunala skolan idag gör mycket av det som Vittra gjorde för tjugo år sedan. Inte bara IUP, utan man bygger även för öppenhet genom arkitektur, med mycket glas och skjutdörrar.
 

Om Vittraskolan vid Telefonplan kommer utlösa ytterligare en våg av förändring genom det svenska skolsystemet återstår att se. Den kreativa förstörelsen kommer kanske ge oss ”The Cave” i skolor över hela landet.