Nu måste jag protestera!

Regeringen räknar i sin senaste prognos över sysselsättningen med ännu starkare tillväxt i Sverige både i år och nästa år. Förra året ökade antalet sysselsatta med cirka 70 000 personer. Prognosen för 2016-2017 är en ökning med ytterligare cirka 160 000 jobb. Resonemanget bakom denna ljusa framtidsbild är att svensk ekonomi befinner sig i högkonjunktur, att det finns ett stort antal lediga platser och att företagen har expansiva anställningsplaner. Dessutom görs en jämförelse med läget under den förra högkonjunkturen, alltså före finanskrisen 2008 då företagen upplevde att bristen på arbetskraft var större än i dag.

Bild på Lena Hagman, Almegas chefsekonom
Lena Hagman, Almegas chefsekonom

Regeringens prognosmakare räknar därför med att det ännu finns ”lediga resurser” på arbetsmarknaden vilket innebär låg risk för flaskhalsar som bromsar sysselsättningstillväxten. Här måste jag bara reagera! Hur tänker de? Läget för näringslivet är ju ett helt annat i dag än för åtta tio år sedan. Både industrin och tjänsteföretagen, särskilt företagstjänster, har påverkats av den tröga återhämtningen på världsmarknaden efter finanskrisen. För att upprätthålla konkurrenskraften har de intensifierat specialiseringen av sin produktion, med ökad tyngd på tjänsteexport.

Andelen tjänster av Sveriges totala export har fortsatt att stiga stadigt och uppgår nu till omkring 60 procent. Här ingår både ren tjänsteexport och de tjänster som ingår i Sveriges exportprodukter (till exempel mjukvara, design, it-lösningar). Denna utveckling beror på att produktionen blir alltmer specialiserad och utspridd utmed globala värdekedjor. För Sverige innebär denna specialisering att innovationer på tjänstesidan får en allt större betydelse inom näringslivets produktion. Efterfrågan på sådana avancerade tjänster har ökat från samtliga delar av den inhemska ekonomin, från tillverknings- och byggindustrin hela vägen till tjänstesektorn, och dessutom från exportmarknaden i sig.

En stor skillnad jämfört med läget under den så kallade superkonjunkturen före finanskrisen är att även tjänsteföretag nu är mer konkurrensutsatta, både i Sverige och utomlands. Detta beror på globaliseringen, det vill säga att lågkostnadsländer som Kina och Indien i dag erbjuder inte bara billiga kläder och hemelektronik, utan även avancerade mobiltelesystem eller it-konsulttjänster till konkurrenskraftiga priser.

Ökad prispress kräver höjd produktivitet även i tjänsteproduktionen. För att svenska företag ska klara trycket utifrån samtidigt som det råder brist på vissa kompetenser här hemma - vilket förvärras av konjunkturuppgången - har även tjänsteföretagen ökat sin specialisering och lagt ut delar av produktionen utomlands. Därmed är läget helt annorlunda jämfört med för tio år sedan då tjänsteproduktionen i betydligt högre grad baserades på inhemska resurser.

Åtminstone fem faktorer blir nu avgörande för hur sysselsättningen i Sverige utvecklas framöver. Det handlar om globaliseringen av produktionen, tillgången här hemma på den specifika kompetens som tjänsteföretagen efterfrågar, digitaliseringen med ökad polarisering av arbetskraften, den åldrande befolkningen samt den stora invandringen. Allt detta plus kanske ytterligare någon parameter avgör i vilken mån näringslivets behov av arbetskraft matchas av utbudet.

Regeringen räknar även med att sysselsättningen kommer öka kraftigt i kommunala verksamheter för att möta den kraftiga befolkningsökningen. Behovet av lärare är exempelvis stort och på vissa håll skriande. Men även i den sektorn har bristen på arbetskraft stigit markant det senaste året.

Det är farligt om regeringen låter sig invaggas i föreställningen att det finns stora lediga resurser för att möta den ökade efterfrågan på avancerad tjänsteproduktion och välfärd. I stället måste vi alla se sanningen i vitögat och ställa om Sverige för att försvara vår internationella konkurrenskraft och säkra välfärdsutvecklingen. Och regeringen måste vara ledande i det arbetet.

/Lena Hagmans krönika i Affärsvärlden, april 2016