"Integration är inte välgörenhet utan en nödvändighet"

På teknikkonsultföretaget Knightec är 30 procent av de anställda kvinnor och 17 procent har utländsk bakgrund. Men vd Dimitris Gioulekas är inte nöjd, om fyra år vill han att det är 50 respektive 30 procent. Han anser att det helt enkelt är nödvändigt för affären och lönsamheten.

Bild på Sivaprasad Mullappillil, Martin Yakob, Malo Jacquemet, Jenny Sandberg, Dimitris Gioulekas, Cajsa Rosén, Dennis Widmark
Från vänster: Sivaprasad Mullappillil, Martin Yakob, Mal Jacquemet, Jenny Sandberg Dimitris Gioulekas, Cajsa Rosén, Dennis Widmark

Knightec startades av Dimitris Gioulekas och tre partners 2002. I dag har företaget 500 anställda på tio orter från Skellefteå i norr till Lund i söder med huvudkontor i Örnsköldsvik. 2008 var 16 procent av de anställda kvinnor och 5 procent hade utländsk bakgrund. Ganska snart insåg man att det inte räckte med att anställa män födda i Sverige för att Knightec skulle vinna i konkurrensen.

- Vi måste vänja oss vid att framtiden blir ännu mer global: indierna är redan bättre och billigare än vi, polacker jobbar mycket mer och kineserna står utanför vår dörr; det är de som är konkurrensen. Det här skapar väldigt utmanande frågeställningar, säger Dimitris Gioulekas.

- Integration handlar om att anställa utifrån kompetens. Duktiga människor vill jobba med duktiga människor, de bryr sig inte om var de kommer ifrån eller vilket kön de har. Vi behöver en dialog med de vassaste på Chalmers, KTH och LTH för att få reda på vilka förutsättningar de vill ha när de jobbar.

Dimitris Gioulekas pekar på att vi står inför extrema förändringar och att han har börjat tappa tålamodet: 
- Integrationsfrågan handlar i Sverige mest om välgörenhet. Otroligt lite händer här när det gäller integration ur ett lönsamhetsperspektiv, politikerna har inte ens sådana här frågor om konkurrens och lönsamhet på agendan. Jag är mer pessimistisk än tidigare.

Knightec kan inte vänta, de måste redan nu vara bättre än andra företag var de än finns i världen.  Men att konkurrensen är global är ju inget nytt, det har man vetat länge. Hur kommer det sig, tror du, att frågan om hur svenska företag ska klara konkurrensen på bästa sätt inte tas på allvar?  

- Sverige har länge haft ett enormt försprång i världen och vi har blivit förblindade och egocentriska. Vi är vana vid att vara de som sätter trenderna, inte att vara de som måste följa dem. Men vi måste våga släppa våra egna referensramar. 10 miljoner svenskar jämfört med miljarder utanför Sveriges gränser. Vad säger att vi är den riktiga världen?  

Knightec slår in på flera olika vägar för att få tag på kompetens nu och framöver. Bland annat startade de för några år sedan ett samarbete med invandrartäta Rinkebyskolan i Stockholm. De vill öka intresset för teknik genom aktiviteter med alla niondeklassare under hela läsåret där föreläsningar varvas med inspirationspass och tekniska projekt. De delar också ut ett stipendium till två elever som visar prov på innovation och affärsmässighet. Numera samarbetar de med ytterligare en skola i Göteborg, två skolor i Malmö och en i Örnsköldsvik.

Knightec_Dimitris.jpg- Vi måste agera för framtiden, säger Dimitris Gioulekas. En hel bransch sitter med armarna i kors och väntar tills skolorna har gjort sitt. Vi kan slå hål på några av fördomarna som finns om teknikyrken och vi får en ovärderlig kunskap om hur eleverna med rötter i olika kulturer tycker och tänker.

På Knightec är teamet oerhört viktigt, och man är övertygad om att mångfald ger ett mycket bättre resultat. De har också börjat experimentera med att successivt börja anställa personer som inte kan ett ord svenska. För att arbeta på detta sätt måste styrelsen och ledningen förstå att integrationsfrågor är strategiska och inte se dem som HR-frågor. Dimitris Gioulekas konstaterar att styrelsen har ett genuint intresse för människor.

- Vi blandar inte teamen för att det är roligt utan för att det är ett behov, den kompetens vi behöver finns inte tillräckligt av i Sverige. Nu har vi kommit så långt att om en person har rätt kompetens men är fel person, så tackar vi nej. Det finns ambassadörer på företaget som inte kan tänka sig att jobba i något annat än blandade team nu, men vi har jättemycket kvar att göra och det är svårt att få med alla.
 

Dimitris Gioulekas minns hur det var när de bestämde sig för att anställa fler kvinnor; de fick bara höra att det inte går. Den erfarenheten är bra att ha när de nu också behöver vara internationella. Men det kommer att bli svårt att nå de högt satta målen.

- Alla på Knightec är inte bra på det här och det sätt vi har arbetat på hittills räcker inte för att det ska bli 50 procent kvinnor och 30 procent med utländsk bakgrund om fyra år. Den stora ansträngningen är att vi ska anpassa oss efter dem. Båda måste ge och ta. Vi får göra som idrottspersoner, flytta ribban hela tiden.

Dimitris Gioulekas kommer sent till vårt möte och utanför det rum vi sitter i går medarbetare förbi och signalerar att han väntas till nästa möte. Det är ändå tydligt att frågorna om kompetens, team och mångfald utmanar honom.

- Vi har en nyanställd från England som jobbat bland annat i Frankrike och New York och är extremt duktig. Han utmanar mig och oss med nya tankar, jag måste verkligen vara på hugget hela tiden. Han tänker inte i begränsningar, om man behöver träffa kunden så begränsas han inte av resor och tidsskillnad, han ordnar Skypemöten. Han har landat vår första affär i USA, berättar Dimitris Gioulekas med ett leende.

Knightec_samtal.jpg

Möte på kontoret

Vi lämnar Knightecs kontor i Stockholm efter en intensiv timme där vi har talat med Dimitris Gioulekas om integration, jakten på kompetens, hur de bygger team och att leva utanför sin komfortzon. Inte förrän långt senare slås vi av att vi inte har frågat honom om hans ursprung, om han är född i Sverige och hur det har varit att ta sig fram här med ett grekiskt namn. Det var liksom inte viktigt.

/Lotta Oom