Där dementa får ta tid

På gästhemmet Edsby Slott är det den mänskliga faktorn som står i centrum. Här är inte det viktiga att rummen är en viss storlek, utan mer krut läggs på att skapa ett bra boende för demenssjuka där miljön är en del av vården.

Kajsa Hjelte, Edsby Slott
Kajsa Hjelte, Edsby Slott

Den massiva slottsdörren knarrar och låter sig bara öppnas långsamt, med viss värdighet. Väl innanför slottets gamla stenväggar ser rektorn för flickskolan ner på besökarna från väggen. Hon är avbildad på en oljemålning och det sägs att hon går igen och spökar på nätterna.

Vi är på Gästhemmet Edsby Slott i Upplands Väsby, som ligger några mil norr om Stockholm. Utsikten ner mot sjön är slående från den kulle där slottet ligger sedan 1800-talet.

Fram till slutet av 1960-talet var detta ett hem för ”finare”, äldre damer. Paret som drev Edsby Slott hade ingen sjukvårdsutbildning, däremot lade man stor vikt vid fester och traditioner, som att hålla soaréer om kvällarna.

”En del av det där behöll jag”, berättar Kajsa Hjelte som numera driver gästhemmet. ”Ibland har vi till exempel Sherry-kvällar”.

För Kajsa Hjelte var inte det viktiga att rummen hade en viss storlek, utan att det skulle vara ett bra boende för demenssjuka, där miljön var en del av vården.

I samlingsrummet sitter några av hemmets gäster. De stora fönstren på slottets framsida släpper in det som finns av dagsljus, denna lite mulna dag. Och i det rustika köket förbereds dagens middag.

”Vi har pedagogiska måltider”, berättar Kajsa Hjelte. ”När man har en demensdiagnos glömmer man också sådana saker som hur man gör när man äter. Man måste få träna på det varje dag”.

På gästhemmet använder man en metod som innebär att man låter det ta tid. Att man väntar in den gamle med stort tålamod och att det får bli fel ibland. Allt för att den som har en demenssjukdom ska komma ihåg några av sina kunskaper.

Miljön var en del av Kajsa Hjeltes vision. En annan var en kunnig och engagerad personal.

”Jag ville satsa på medarbetaren. Gör man det så blir det bra omsorg. Det är nyckeln.”

Bemötandet är det viktigaste. Den som är gammal och dras med någon form av demenssjukdom ska mötas av förståelse och tålamod, samtidigt som den medicinska kompetensen sjävklart är något som både är och alltid har varit viktigt på Edsby Slott.

Kajsa Hjelte anser att det inom demensvården finns alldeles för dåliga kunskaper om de sjukdomar som går under begreppet demenssjukdomar. För demens består av en mängd olika sjukdomar, där bemötandet måste anpassas till varje sjukdom. Den kunskapen ska finnas hos personalen.

”Har man till exempel en skada i hjärnans frontallob, så kan man inte se väggen där”, förklarar Kajsa och pekar mot en slät yta i rummet.

Kunskap behövs för varje form av demens. Det kan till exempel handla om gäster som blir utagerande och ibland aggressiva. Med rätt bemötande går det att hantera.

Därför kräver Kajsa Hjelte att de gäster som tas emot på Edsby slott ska ha en utredd demens, där diagnosen är färdigställd.

Engagemanget hos medarbetarna byggde hon bland annat upp genom att riva de hierarkier som annars är så vanliga inom vården. På vårdhemmet i Upplands Väsby jobbar alla i team, där den som är ansvarig gruppledare kan ha den rollen oavsett vilken position han eller hon har i övrigt. En undersköterska kan mycket väl bli gruppledare, om den personen har rätt driv och organisationsförmåga.

”Jag brukar säga att man inte kan ta våra affärshemligheter”, berättar Kajsa Hjelte. ”De mesta är personbundet och kan inte användas rakt av”.

På Edsby slott ligger tonvikten på ett medarbetardrivet entreprenörskap. Det är medarbetarna, med sina särskilda kunskaper och sin inställning till sitt arbete och till de boende som gör skillnaden. Det är personalen som till exempel gör det möjligt att ta ut de äldre på roliga utflykter, som ett besök till Fjärilsmuséet i Hagaparken.

”Det är en utmaning, men det går”, konstaterar Kajsa Hjelte.

Allt detta påverkar hur gästerna mår. I Sverige blir idag 84 procent av de äldre deprimerade i samband med flytten hemifrån. Många kan känna att man kommit till sitt sista hem när man flyttat till ett äldreboende. Något som man vill motverka på Edsby slott.

Då räcker det inte med hur faciliteterna ser ut eller att vi ger en bra, medicinsk vård, menar Kajsa Hjelte.

Det är där bemötandet kommer in. Det är, anser Kajsa Hjelte, det absolut viktigaste redskap man har inom vård och omsorg av äldre, att det är skillnaden mellan att trivas och inte trivas på äldreboendet. Men där arbetet med att engagera de äldre ibland kan ta dråpliga vändningar. Kajsa Hjelte minns när hon bad en gäst – en gammal
kvinna - att hjälpa till med dukningen inför en måltid. Beskedet Kajsa fick var tydligt:

”Duka har jag gjort tillräckligt i mitt liv, det är ditt jobb”.

Hon skrattar vid minnet. Och säger sig känna en ödmjukhet inför att gästerna har ett helt liv bakom sig. Ett liv som format dem och där kanterna i personligheten kan förstärkas när personen blir äldre.

Kajsa Hjelte säger sig vara en av de få i Sverige som fortfarande driver äldreboende i ett slott. Det innebär många påstötningar från olika myndigheter. Men också ständiga byggprojekt, där det senaste är att installera ett nytt sprinklersystem. Något som brandmyndigheten krävt.

Hennes vilja är ändå obruten. Hon tror fortfarande på sin idé, om att det mänskliga mötet är det viktigaste. Kajsa Hjelte ser ut att vara full av kamplust, där hon står och blickar ut mot ängarna och sjön nedanför Edsby slott.