Äldreomsorg som en del av samhället

Handplockad välutbildat personal som genuint brinner för äldrevård och bemöter varje individ unikt, blandat med minnesväckande inredning och fin natur, är receptet som gör Hattstugan till ett bemärkelsevärt äldreboende i det lilla samhället När på Gotland.

Pia Lindell, Hattstugan
Pia Lindell, Hattstugan

Det är ingen slump att radioapparater, spinnrockar,  symaskiner och andra föremål från äldre datum står framme. Fynden från olika loppis på Gotland är inte bara där för sin egen skull. De gamla prylarna är där för att de boende lättare ska hitta dit de ska, och för att hjälpa dem att minnas. Något föremål kan väcka minnen till liv, och med dem berättelser från förr. Här är miljön allt annat än avskalad. Meningen  är att de äldre ska kunna gå och pyssla och plocka.

Äldreboendet ligger i När, på östra Gotland. Det heter Hattstugan och är det första, privata äldreboendet som etablerats på ön. Det startades av systrarna Jane och Pia Lindell 1994. Från början var tanken att Hattstugan skulle inrymmas i ett äldre, typiskt Gotlandshus, med vitkalkade stenväggar och utan takutsprång.  Men  kraven  från  brandmyndigheterna satte stopp för det. Istället lät systrarna bygga ett nytt hus där allt finns i ett plan. I köket har de ändå lyckats skapa känslan av ett gammalt bondkök,  med skafferi en stor spis och två rejäla diskhoar.

”Vi ville ha en bra miljö, både ute och inne”, berättar Pia.

På tomten finns också sådant som de boende känner igen, växter som var vanliga i trädgårdarna förr i tiden. Som syrener, kaprifol och olika perenner.

Att det ligger i det lilla samhället När är heller ingen slump. Gotlands kommun ville att äldreboendet skulle ligga i en större tätort som Visby eller Hemse, med fick ge sig på den punkten. Hattstugan har som filosofi att vara en del av samhället, och de äldre kan komma ut och handla eller besöka föreningar och företag i socknen.

I När såg man positivt på Hattstugans etablering. I början, då Jane och Pia tog lån och försökte skrapa ihop till sin investering, gick ”Näringen” ut och lånade pengar på bygden. Näringen är en förening för utveckling i När. Det stärkte Hattstugans integrering i den omgivande bygden.

”När man har demens är det kaos i huvudet. Då är det bra med lugn och en miljö som är harmonisk och som man känner igen sig i”, förklarar Pia närvaron i det lilla samhället.

När hon och Jane byggde Hattstugan var det några grundstenar som skulle finnas med från början. Där den viktigaste var att de äldre skulle känna sig behövda och att de möttes med värdighet. Att varje person skulle ses som en unik individ och att hennes integritet skulle respekteras.

Det handlar mycket om hur man landar i samtalet med de äldre. Att man är närvarande, berättar Pia Lindell. Att man lägger handen på armen en stund och lyssnar, att man menar vad man säger. Istället för att bara ge en sömntablett.

Hon  jämför detta med Hemtjänsten, där personalen  ofta har ett pressat schema och där de inte ens hinner ta av sig skorna inne hos klienterna. Den som är dement kommer då inte ens att förstå att personalen varit där. Men det går inte att brådska med dementa, betonar Pia som kan peka på goda resultat.

”Vi har därför väldigt lite av medicinering på Hattstugan”.

En annan hörnsten för Jane och Pia var att personalen skulle vara handplockad,  vilket även gäller för vikarier. Medarbetarna på Hattstugan måste verkligen känna i själ och hjärta att de vill arbeta med de äldre.

Personalen  ska ha rätt utbildning, men de har också särskilda intressen som kan komma till nytta i jobbet. Det kan vara sådant som intresse för musik eller motion. Intressen som bland annat har tagit de äldre på Hattstugan till dans i grannbyn Ethelhem.

Hattstugans entreprenörskap bygger på en uttalad värdegrund och mycket på medarbetarnas förmågor. Detta har tagit de gotländska systrarna ett steg vidare.

Hattstugan finns nu också som ett separat bolag, med inriktning  på utbildning av arbetsgrupper. Genom Hattstugans Vård och Utbildning ges skräddarsydda utbildningar i värdegrundsarbete, där målet är att få arbetsgruppen att dela samma mål. I bolagets regi ges även föreläsningar, med Jane som föredragshållare. På så vis sprider sig filosofin från östra Gotland till andra delar av den svenska demens- och äldrevården.