Den här gången skriver jag till er bara någon dag efter en mycket givande och innehållsrik heldag i Göteborg. Under dagen har jag hunnit med ett längre besök på Semcon, ett av våra medlemsföretag i Göteborg, haft bakgrundssamtal med Göteborgs-Posten om Almegas prioriteringar inför avtalsrörelsen, mött våra duktiga medarbetare på Göteborgskontoret men jag har också (och framför allt) träffat ett 60-tal representanter för olika medlemsföretag vid ett miniseminarium i Näringslivets Hus i Göteborg.

Sådana här dagar ger mig så mycket energi och värdefull kunskap och inspiration, i mitt uppdrag och för Almegas arbete för er i medlemsföretagen. Det är så jag lägger grunden för allt det arbete vid gör och kommer göra i den kommande avtalsrörelsen, men också för det påverkansarbete vi gör gemensamt för hela tjänstesektorn, inom Almega. Och det kommer väl till pass eftersom vi nu både förbereder oss för ännu ett intensivt avtalsår, samtidigt som vi ägnar oss åt en hel del andra viktiga saker:

Ökat tryck från Almega för att åstadkomma förändrade konfliktregler

Frågan om samhällsfarliga konflikter är en fråga som aktualiserades under förra årets avtalsrörelse, i och med det stora flexpensionsvarsel som riktades mot Almegas medlemmar inom IT- och Telekombranscherna. Hade facken fått verkställa de stridsåtgärderna hade den strejken kunnat leda till mycket allvarliga samhällseffekter, vilket jag skrev om på min blogg vid flera tillfällen under förra våren.

Problemet är att dagens reglering innebär att bedömningen av ett varsels samhällsfarlighet ska göras av parterna själva, i partssammansatta nämnder. De nämnderna är partssammansatta på ett sådant sätt att facken har lika många ledamöter som arbetsgivarna, vilket i praktiken innebär en handlingsförlamning och ett dödläge där nämnden inte kan fatta beslut. Från Almegas sida är vi oerhört tydliga med att vi nu måste få till en annan ordning för hur samhällsfarliga strejker ska hanteras – antingen genom att parterna kommer överens om en bättre ordning sinsemellan, eller genom lagstiftning. Men oavsett vilken väg det blir är det en sak som är alldeles tydlig: att leva kvar i en ordning där parterna i stridens hetta själva ska avgöra vilka varsel som är samhällsfarliga eller inte är inte rimligt.

För att sätta ökat tryck i den frågan arrangerade Svenskt Näringsliv i början av förra veckan ett seminarium dit man bjudit in Post- och Telestyrelsen, IT&Telekomföretagens medlemsföretag CGI:s VD Pär Fors, forskningsinstitutet Ratio och Medlingsinstitutets tidigare GD, Claes Stråth. Till seminariet hade också Unionens förhandlingschef Niklas Hjerth bjudits in, tillsammans med en representant för LO som debatterade frågan med mig och Svensk Näringslivs vice VD Peter Jeppson.

Slutsatsen av den debatten/diskussionen blev att båda de fackliga representanterna sade sig vara beredda att sätta sig vid förhandlingsbordet och förhandla för att se om man kunde bli överens om behovet av att förändra reglerna kring hanteringen av samhällsfarliga konflikter parterna emellan. Från Almegas sida kvitterade jag tydligt att vi vill och är beredda att inleda en sådan förhandling så snart tillfälle ges, i syfte att säkra samhällsviktig verksamhet.

Allra bäst vore om vi som parter på arbetsmarknaden kan ta det ansvaret och lösa frågan avtalsvägen. Men samtidigt är det så att staten har en grundläggande skyldighet att ta ansvar när grundläggande samhällsfunktioner hotas. Min slutsats är att arbetsmarknadens parter skyndsamt behöver försöka komma överens om ett effektivt sätt att skydda samhället mot samhällsfarliga strejker. I annat fall kan lagstiftaren tvingas överväga lagstiftning för att få en sådan ordning på plats.

Skattereform

En annan viktig påverkansfråga för tjänstesektorn, där vi så sent som de senaste veckorna, ökat trycket är frågan om att förmå regeringen att tillsätta en utredning för att förbereda en större skattereform. Dagens svenska skattesystem utgår ju väldigt mycket från industrisamhällets logik, där lönekostnadsandelen i företagen var liten och beskattningen av arbete därmed kunde göras hög utan att det gick ut över jobben och tillväxten på samma sätt som idag. Men när Sverige idag har de högsta marginalskatterna i hela världen, och en skyhög beskattning av arbete, samtidigt som de nya jobben växer fram i personalintensiv tjänstesektor, slår vårt skattesystem direkt mot tjänsteföretagens möjligheter att växa och utvecklas. Därför ökar vi från Almegas sida nu trycket i vårt påverkansarbete för att få till stånd en ny skattereform, som sänker skatten på arbete. Har du en stund över får du gärna läsa Almegas debattartikel i Svenska Dagbladet i just den frågan.

Flexpensionsförhandlingarna fortsätter

Vid sidan av det fortsätter arbetet, i högt tempo, för att slutföra förhandlingarna med Unionen och Sveriges Ingenjörer om Flexpension i tjänsteföretag. Deadline för den förhandlingen går i slutet av den här månaden och utgångspunkten och målsättningen är att vi ska nå ett så bra resultat att samtliga 22 berörda avtalsområden ska kunna teckna överenskommelse om detta, innan den ordinarie avtalsrörelsen för 2017 tar vid. Lyckas vi med det har vi därefter möjlighet att starta ett efterlängtat positivt avtalsutvecklingsarbete med Unionen och starta upp det vi redan haft med Akademikerna igen – ett arbete som är oerhört angeläget för att åstadkomma de avtalsförändringar som krävs för att förbättra villkoren för de företag i tjänstesektorn som omfattas av avtal med just de motparterna.

Allt det bästa,
Anna-Karin Hatt
VD Almega