Lag om kameraövervakning 1 juli 2013

Nya samlade regler om kameraövervakning

Den 1 juli 2013 träder en ny lag om kameraövervakning i kraft. Det är inga stora förändringar i sak utan det nya är att reglerna nu samlas i en enda lag. Bestämmelserna i lagen om allmän kameraövervakning och tillämpliga bestämmelser i personuppgiftslagen förs alltså samman i en ny lag om kameraövervakning.

Läs mer nedan om den nya kameraövervakningslagen (2013:460):

  • Bakgrund
  • Viktigt om nya lagen
  • Undantag för privat kameraövervakning
  • Tillstånd till kameraövervakning av plats dit allmänheten har tillträde
  • Kameraövervakning som inte kräver tillstånd
  • Kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde
  • Samtycke
  • Intresseavvägning
  • Dokumentation
  • Kameraövervakning av arbetsplatser
  • Upplysningsplikt om kameraövervakning
  • Bevarande av material från kameraövervakning
  • Tillsyn
  • Skadestånd och straff

 

Bakgrund

Kameraövervakning regleras för närvarande i två lagar: lagen om allmän kameraövervakning och personuppgiftslagen. I lagen om allmän kameraövervakning finns ett fåtal bestämmelser som är gemensamma för all kameraövervakning samt mer utförliga bestämmelser för övervakning av platser dit allmänheten har tillträde. När det gäller övervakning av platser dit allmänheten inte har tillträde är även personuppgiftslagen tillämplig.

Att två lagar är tillämpliga vid kameraövervakning gör regleringen svårtillgänglig, särskilt som det inte alltid är självklart vilka bestämmelser som ska tillämpas. Eftersom kameraövervakning blir allt vanligare och i princip all kameraövervakning kan inverka på enskildas personliga integritet är det viktigt med regler som är tydliga, förutsägbara och enkla att tillämpa. Detta är syftet bakom att reglerna om kameraövervakning ska samlas i en ny lag om kameraövervakning.

Viktigt om nya lagen

I lagen slås fast att lagens syfte är att tillgodose behovet av kameraövervakning för berättigade ändamål samtidigt som enskilda skyddas mot otillbörliga intrång i den personliga integriteten. Lagen avser alltså att reglera kameraövervakning på ett sätt som innebär balans mellan nyttan med kameraövervakning och skyddet av den personliga integriteten. Begreppet ”allmän kameraövervakning” ersätts med ”kameraövervakning”.

Även enligt den nya lagen ska för kameraövervakning dit allmänheten har tillträde som huvudregel krävas tillstånd. För all kameraövervakning gäller vidare enligt den nya lagen att kameraövervakning ske bedrivas lagligt och i enlighet med god sed och med tillbörlig hänsyn till enskildas personliga integritet. När kameraövervakning är laglig framgår av kameraövervakningslagen och vad som är god sed kan framgå av till exempel branschöverenskommelser.

Kameraövervakningslagen ska gälla i stället för personuppgiftslagen.

Kameraövervakningslagen gäller både vid användning av övervakningskameror och vid sådan efterföljande behandling av inspelat material som utförs av den som är ansvarig för kameraövervakningen eller för hans eller hennes räkning. Lagen gäller både analog och digital kameraövervakning.

Lagen är tillämplig på såväl upptagning av bild- och ljud vid kameraövervakning som vid den efterföljande behandlingen, till exempel genom lagring och bearbetning så länge den utförs av den som är ansvarig för kameraövervakningen. Det innebär att lagen inte är tillämplig vid sådan behandling som sker efter att materialet har överlämnats till någon annan, till exempel en polismyndighet eller åklagare. Sådan behandling omfattas i stället av personuppgiftslagen eller tillämplig registerförfattning, som exempelvis polisdatalagen.

Undantag för privat kameraövervakning

Kameraövervakningslagen ska inte gälla vid övervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde, om övervakningen bedrivs av en fysisk person som ett led i en verksamhet av rent privat natur.

Undantaget för privat kameraövervakning gäller kameraövervakning som bedrivs av fysiska personer. Även övervakning som utförs av till exempel en larmcentral på uppdrag av en enskild omfattas av undantaget för privat kameraövervakning. Vidare krävs också att övervakningen är ett led i en verksamhet av rent privat natur. Då är platsen för övervakningen en viktig faktor för att avgöra övervakningens karaktär. Kameraövervakning som sker i en privatbostad och som bedrivs av den som bor där anses normalt vara en verksamhet av rent privat natur. Även övervakning av andra privata byggnader än privatbostäder, till exempel garage, förråd med mera bör normalt omfattas så länge byggnaderna inte används för näringsverksamhet. Dock kan andra faktorer än platsen behöva tas med i bedömningen av om en verksamhet är ett led i en rent privat natur. Om syftet med övervakningen i ett privat hem är att sprida materialet till en obegränsad krets på internet gäller inte undantaget. Inte heller om en privatbostad används för näringsverksamhet och kameraövervakning används för att kontrollera kunder eller uppdragstagare.

Tillstånd till kameraövervakning

För tillstånd till kameraövervakning dit allmänheten har tillträde ska ansökan göras hos länsstyrelsen i det län där övervakningen ska ske.

Tillstånd till kameraövervakning ska meddelas om övervakningsintresset väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Vid bedömningen av intresset för övervakning ska särskilt beaktas om övervakningen behövs för att förebygga, avslöja eller utreda brott, förhindra olyckor eller därmed jämförliga ändamål. Vid bedömning av den enskildes intresse av att inte bli övervakad ska särskilt beaktas hur övervakningen utförs, om teknik som främjar skyddet av enskildas personliga integritet används och vilket område som ska övervakas.

Kameraövervakning som inte kräver tillstånd

Det finns i lagen en rad undantag från kravet på tillstånd. Exempelvis krävs inte tillstånd till kameraövervakning vid övervakning som sker med en övervakningskamera, som för säkerheten i till exempel arbetsmiljön, är uppsatt på ett fordon, en maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller användaren. Ett annat exempel är att tillstånd inte krävs vid övervakning i ett kasino som avses i kasinolagen, om övervakningen har till syfte att förebygga, avslöja eller utreda brott eller lösa tvister i spel mellan spelaren och den som anordnar spelet.

Vidare finns tillfälliga undantag från tillståndsplikten för bland annat polismyndighet, vilket innebär att kameraövervakning får ske under högst en månad utan att ansökan om tillstånd gjorts.

Det finns även regler kring kameraövervakning som innebär att kameraövervakning får ske efter anmälan till länsstyrelsen i det län där övervakningen ska ske.

Kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde

För kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde krävs varken tillstånd eller anmälan. I stället anges i lagen vilka omständigheter som ska föreligga för att kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde ska vara tillåten.

- Kameraövervakning får ske om den som ska övervakas har samtyckt till övervakningen.

- Kameraövervakning får ske utan samtycke om:

  1. Övervakningen behövs för att förebygga, avslöja eller utreda brott, förhindra olyckor eller andra berättigade ändamål och
  2. Övervakningsintresset väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad, med särskilt beaktande av hur övervakningen ska utföras, om teknik som främjar skyddet av den enskildes personliga integritet används och vilket område som ska övervakas.


Samtycke

Kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde får ske om den som ska övervakas har samtyckt till övervakningen. Ett samtycke ska ges frivilligt och utgöra en otvetydig viljeyttring. De krav som ställs på ett giltigt samtycke innebär att möjligheten att övervaka med stöd av samtycke blir mycket begränsat. Det är endast den som lämnat samtycke som i så fall får övervakas. Om den som övervakas står i ett beroendeförhållande till den som övervakar är det oftast inte möjlighet att uppfylla kravet på frivillighet, till exempel vid övervakning på arbetsplatser. Det är inte heller möjligt att ersätta individens samtycke med ett godkännande från en arbetstagarorganisation.

Efter en intresseavvägning

Kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde får ske utan samtycke om övervakningen behövs för att förebygga, avslöja eller utreda brott, förhindra olyckor eller andra berättigade ändamål. Det kan till exempel vara fråga om att kontrollera en produktionsprocess och där enskilda kan komma att omfattas av övervakningen mer än tillfälligtvis. Det krävs också att övervakningsintresset väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Därvid blir av vikt hur övervakningen ska utföras och vilket område som ska övervakas samt om teknik används som främjar skyddet av den enskildes personliga integritet. Övervakningen får inte vara mer omfattande än vad som krävs med hänsyn till ändamålen.

Krav på dokumentation

Den som bedriver kameraövervakning dit allmänheten inte har tillträde ska se till att övervakningen sker endast för särskilda och berättigade ändamål, att ändamålen med övervakningen dokumenteras och att övervakningen inte sker i större omfattning än vad som behövs för att tillgodose ändamålen med övervakningen. Det innebär att övervakningskameran ska riktas på ett sådant sätt att det område som ska övervakas inte är större än vad som behövs för att tillgodose ändamålen med behandlingen. Det innebär också att kameraövervakningen ska begränsas i tiden. Det ankommer på den som bedriver kameraövervakningen att se till att övervakningen bedrivs i enlighet med de krav som anges i lagen.

Kameraövervakning av arbetsplatser

När det gäller kameraövervakning av arbetsplatser påpekas i förarbetena den förhandlingsrätt och förhandlingsskyldighet som gäller enligt medbestämmandelagen. Tänk på att införande av kameraövervakning kan utgöra en sådan viktigare förändring som innebär primär förhandlingsskyldighet. Av arbetsmiljölagen följer att skyddsombud och skyddskommitté ska informeras om viktiga förändringar av arbetsmiljön.

Upplysningsplikt om kameraövervakning

Upplysning som kameraövervakning ska vid all övervakning lämnas genom tydlig skyltning eller liknande. Det ska också finnas en upplysning om vem som bedriver övervakningen om det inte framgår av förhållandena på platsen. Kan ljud avlyssnas eller tas upp ska det också framgå av skyltningen. Skyldigheten inträder när övervakningsutrustningen sätts upp.

Den som bedriver kameraövervakning ska lämna upplysning om ändamålen med övervakningen, om den övervakade eller som kan komma att bli övervakad begär det. Denna lagregel har ingen motsvarighet i lagen om allmän kameraövervakning men innebär en skyldighet att informera om ändamålet med övervakningen.

Normalt sker upplysning om kameraövervakning genom skyltar och på så sätt kan information om kameraövervakning lämnas i direkt anslutning till den plats där övervakningen sker. Gäller det tillståndspliktig kameraövervakning kan länsstyrelsen i ett tillståndsbeslut meddela villkor för hur övervakningen får genomföras. I sådana fall får kravet på upplysning anpassas till det.

Bevarande av material från kameraövervakning

Bild- eller ljudmaterial från kameraövervakning av en plats dit allmänheten har tillträde får bevaras under högst två månader, om inte länsstyrelsen beslutar om längre tid.

Bild- och ljudmaterial från kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde får inte bevaras under längre tid än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med övervakningen.

När materialet inte längre får bevaras ska det omedelbart förstöras.

Tillsyn

Datainspektionen har det centrala ansvaret när det gäller tillämpningen av kameraövervakningslagen. Ansvaret innebär bland annat att utvärdera rättstillämpningen, följa upp den operativa tillsynen samt ge råd och stöd till länsstyrelserna.

Skadestånd och straff

Den som bedriver kameraövervakning ska ersätta den övervakade för skada och kränkning av den personliga integriteten som orsakats av kameraövervakning i strid med lagen. Med kameraövervakning menas dels själva personövervakningen, dels hur materialet hanteras. Ersättning kan utgå för personskada, sakskada, ren förmögenhetsskada samt för själva kränkningen.

Vissa bestämmelser i lagen är även straffsanktionerade.