Avtalsförhandlingarna avslutade

Vi är nu klara med avtalsrörelsen 2012 och är nöjda med att ha tecknat avtal utan individgaranti, dvs utan lägsta individuell löneökning med samtliga motparter, vilket var vår huvudsaklig målsättning.

Vi hoppas att lokal lönebildning nu är en etablerad avtalskonstruktion för vår sektor. Ett bakslag är att vi med Akademikerförbunden inte lyckades teckna avtal utan ”stupstock” d v s centralt beslutat löneutrymme vid oenighet. Vi hoppas dock både med Akademikerna och Unionen kunna vidareutveckla processen med företagsnära lönebildning under året i de arbetsgrupper vi ska tillsätta. 

De förändringar avseende allmänna villkor som gjordes, t ex ett högre antal disponibla övertidstimmar, innebär en ökad grad av flexibilitet för företagen.

Precis som för i stort sett alla tjänstemannaavtal inom Almega har stor del av förhandlingarna ägnats åt den omdiskuterade 02:an, d v s de 0,2 procenten som i 2010 års överenskommelse skulle avsättas för det fall att ett system för individuella kompetenskonton infördes. En fråga som ursprungligen handlade om kompetensutveckling kom till slut att handla enbart om pengar eller avsättning till pension.

Med Seko stod vi mycket nära en konflikt som hade kunnat få allvarliga konsekvenser, inte bara för de berörda företagen och dess kunder, utan även viktiga samhällsfunktioner. Under detta konflikthot tvingades vi acceptera de lägstalöner för yrkesarbetare inom fältteknik. Syftet med dessa lägstlöner är, enligt Seko själva, att motverka lönedumpning, d v s att tvinga utländska entreprenörer att tillämpa högre löner än de lägstalöner som redan idag finns i löneavtalet. Detta fanns redan på Seko:s övriga avtalsområden, men det väcker onekligen frågan om fri rörlig rörlighet av arbetskraft.