En person (\u201dCT\u201d) s\u00f6kte anst\u00e4llning som undersk\u00f6terska p\u00e5 en neonatalavdelning inom Region Stockholm (\u201dRegionen\u201d) och blev kallad till intervju. Samma dag som intervjun skulle h\u00e5llas kontaktade hon Regionen och ber\u00e4ttade att hon satt i rullstol. Detta f\u00f6ranledde Regionen att avboka intervjun med motiveringen att det inte skulle fungera att som rullstolsburen arbeta p\u00e5 neonatalavdelningen.<\/p>\n\n
Fr\u00e5ga om Regionen genom sitt agerande utsatte CT f\u00f6r diskriminering pga. funktionsneds\u00e4ttning, antingen genom direkt diskriminering eller bristande tillg\u00e4nglighet. \u00c4ven fr\u00e5ga om till\u00e4mpningen av regeln om bevisb\u00f6rda i 6 kap. 3 \u00a7 diskrimineringslagen (\u201dDL\u201d).<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rbundet, som f\u00f6retr\u00e4dde CT, gjorde g\u00e4llande att hon befunnit sig i en \u201dj\u00e4mf\u00f6rbar situation\u201d med \u00f6vriga s\u00f6kande till den aktuella anst\u00e4llningen som undersk\u00f6terska, eftersom F\u00f6rbundet menade att CT klarade av de v\u00e4sentligaste uppgifterna i arbetet. Genom att avboka intervjun gjorde sig Regionen d\u00e4rmed skyldig till direkt diskriminering av CT. Regionen bestred detta och anf\u00f6rde att CT inte befunnit sig i en j\u00e4mf\u00f6rbar situation med de arbetss\u00f6kanden som kallades till intervju. Regionen anf\u00f6rde bl.a. f\u00f6ljande: Det g\u00e5r inte att ange en utt\u00f6mmande lista \u00f6ver vilka arbetsuppgifter som ing\u00e5r i en undersk\u00f6terskas arbete p\u00e5 den aktuella neonatalavdelningen. Det g\u00e5r inte heller att ange vilka arbetsuppgifter som \u00e4r de v\u00e4sentligaste och vilka som inte \u00e4r det. Alla arbetsuppgifter kan betraktas som de v\u00e4sentligaste och det r\u00e4cker inte att bara kunna utf\u00f6ra vissa av arbetsuppgifterna.<\/p>\n\n\n\n
Om Arbetsdomstolen skulle finna att CT:s funktionsneds\u00e4ttning innebar att hon inte befann sig i en \u201dj\u00e4mf\u00f6rbar situation\u201d gjorde F\u00f6rbundet g\u00e4llande att Regionen diskriminerat henne genom bristande tillg\u00e4nglighet, eftersom Regionen inte gjorde en grundlig och saklig bed\u00f6mning av vilka m\u00f6jliga och sk\u00e4liga st\u00f6d- och anpassnings\u00e5tg\u00e4rder som skulle ha beh\u00f6vts f\u00f6r att eliminera eller reducera funktionsneds\u00e4ttningens inverkan p\u00e5 CT:s arbetsf\u00f6rm\u00e5ga till en niv\u00e5 d\u00e4r hon skulle ha kunnat utf\u00f6ra de v\u00e4sentligaste arbetsuppgifterna. Regionen bestred detta och anf\u00f6rde att man \u00f6verv\u00e4gt vilka \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r tillg\u00e4nglighet som hade kunnat vara aktuella, men att det dock inte funnits n\u00e5gra sk\u00e4liga \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r tillg\u00e4nglighet som skulle ha f\u00f6rsatt CT i en j\u00e4mf\u00f6rbar situation med de arbetss\u00f6kanden som kallades till intervju.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rbundet gjorde \u00e4ven g\u00e4llande att Arbetsdomstolen skulle inh\u00e4mta f\u00f6rhandsavg\u00f6rande fr\u00e5n EU-domstolen i fr\u00e5gan om hur EU-r\u00e4tten ska tolkas n\u00e4r det g\u00e4ller bevisb\u00f6rdans placering vid diskriminering genom bristande tillg\u00e4nglighet. Regionen motsatte sig ett inh\u00e4mtande av f\u00f6rhandsavg\u00f6rande.<\/p>\n\n\n\n
Arbetsdomstolen konstaterade att det var ostridigt i m\u00e5let att avbokningen av intervjun med CT utgjorde ett \u201dmissgynnande\u201d pga. hennes funktionsneds\u00e4ttning i den mening som avses i DL. Enligt Arbetsdomstolen hade Regionens \u00e5tg\u00e4rd, att avboka intervjun, utgjort en s\u00e5dan \u00e5tg\u00e4rd som gav anledning att anta att CT blivit utsatt f\u00f6r diskriminering som medf\u00f6rde att det ankom p\u00e5 Regionen, enligt 6 kap. 3 \u00a7 DL, att visa att diskriminering inte f\u00f6rekommit.<\/p>\n\n\n\n
Arbetsdomstolen redogjorde f\u00f6r att Regionens vittnen i m\u00e5let hade beskrivit arbetsf\u00f6rh\u00e5llandena p\u00e5 den aktuella neonatalavdelningen, Neo-IVA, bland annat enligt f\u00f6ljande. P\u00e5 Neo-IVA v\u00e5rdas de allra minsta och sk\u00f6raste patienterna. Barn som \u00e4r f\u00f6dda mellan vecka 22-25, som v\u00e4ger mellan 400-700 gram, och som har ett enormt v\u00e5rdbehov. Det \u00e4r fr\u00e5ga om barn utan immunf\u00f6rsvar som \u00e4r mycket infektionsk\u00e4nsliga. Barnen h\u00e5lls n\u00e4stan konstant uppkopplade mot stora, tunga och sv\u00e5rflyttade maskiner. Det uppst\u00e5r ofta ov\u00e4ntade och akuta tillst\u00e5nd, vilka kr\u00e4ver snabba och v\u00e4l koordinerade v\u00e5rdinsatser f\u00f6r att minimera risken f\u00f6r att ett barn d\u00f6r eller f\u00e5r men f\u00f6r livet. En undersk\u00f6terska kan beh\u00f6va st\u00e5 vid en kuv\u00f6s hela arbetstiden. Rent fysiskt \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00e5 plats att arbeta med en rullstol, det \u00e4r tr\u00e5ngt och sv\u00e5rt att komma fram. Det finns m\u00e5nga sladdar och slangar till respiratorer och andra livsuppeh\u00e5llande maskiner p\u00e5 ett litet utrymme. Personalen kan ibland beh\u00f6va krypa in under slangar och maskiner. F\u00f6rflyttningar utf\u00f6rs ofta i tr\u00e5nga utrymmen och m\u00e5ste kunna ske snabbt och all deltagande personal m\u00e5ste kunna utf\u00f6ra sin del av arbetsuppgiften. Vittnena uppgav \u00e4ven att det inte finns utrymme att g\u00f6ra fel eller f\u00f6rdr\u00f6ja en v\u00e5rdinsats, eftersom det kan leda till att ett barn d\u00f6r. Det \u00e4r fr\u00e5ga om intensivv\u00e5rd och det \u00e4r alltid personalen som m\u00e5ste anpassa sig efter patienterna och deras behov, aldrig tv\u00e4rtom. Samtliga av Regionens vittnen hade uttalat att den som sitter i rullstol, och d\u00e4rf\u00f6r inte har full fysisk r\u00f6rlighet, inte kan arbeta i grundbemanningen p\u00e5 Neo-IVA. En tidigare medarbetare p\u00e5 Neo-IVA, som inte satt i rullstol n\u00e4r hon anst\u00e4lldes men som senare kom att bli rullstolsburen, kunde d\u00e4refter inte l\u00e4ngre ing\u00e5 i grundbemanningen utan fick g\u00e5 ut\u00f6ver schemat och vederb\u00f6rande anv\u00e4nde bara rullstolen till och fr\u00e5n jobbet men inte inne hos barnen p\u00e5 patientsalarna.<\/p>\n\n\n\n
Enligt Arbetsdomstolens mening fanns det inte sk\u00e4l att ifr\u00e5gas\u00e4tta vittnenas uppgifter, som i allt v\u00e4sentligt var samst\u00e4mmiga, och uppgifterna vann dessutom st\u00f6d av film- och bildmaterial som Regionen hade f\u00f6rebringat i m\u00e5let.<\/p>\n\n\n\n
Den f\u00f6rsta fr\u00e5gan som Arbetsdomstolen pr\u00f6vade var huruvida CT utsatts f\u00f6r direkt diskriminering. Arbetsdomstolen ans\u00e5g att det fick anses klarlagt att Neo-IVA var en arbetsplats som st\u00e4llde extremt h\u00f6ga fysiska och psykiska krav p\u00e5 sin personal, samt att kraven p\u00e5 r\u00f6rlighet och snabbhet var h\u00f6gre d\u00e4r \u00e4n p\u00e5 en vanlig v\u00e5rdavdelning. Enligt Arbetsdomstolens uppfattning var risken p\u00e5taglig att CT pga. sin bristande fysiska r\u00f6rlighet under ett arbetspass inte skulle kunna utf\u00f6ra de v\u00e4sentligaste arbetsuppgifterna i arbetet p\u00e5 Neo-IVA. Arbetsdomstolen ans\u00e5g d\u00e4rf\u00f6r att hon, pga. sin funktionsneds\u00e4ttning, inte ans\u00e5gs kunna utf\u00f6ra de v\u00e4sentligaste uppgifterna i arbetet utan tillg\u00e4nglighets\u00e5tg\u00e4rder. Hon hade d\u00e4rmed inte befunnit sig i en j\u00e4mf\u00f6rbar situation med de andra som togs ut till anst\u00e4llningsintervju. Arbetsdomstolen fann d\u00e4rmed att Regionen inte hade utsatt CT f\u00f6r direkt diskriminering genom att avboka anst\u00e4llningsintervjun.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e4refter pr\u00f6vade Arbetsdomstolen om CT utsatts f\u00f6r diskriminering genom bristande tillg\u00e4nglighet. Fr\u00e5gan var d\u00e5 om det skulle ha varit m\u00f6jligt f\u00f6r Regionen att genom sk\u00e4liga tillg\u00e4nglighets\u00e5tg\u00e4rder eliminera, eller \u00e5tminstone reducera, verkningarna av CT:s funktionsneds\u00e4ttning p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att hon hade kommit i en j\u00e4mf\u00f6rbar situation med de som kallades till intervju.<\/p>\n\n\n\n
Det var ostridigt att Regionen inte hade vidtagit n\u00e5gra tillg\u00e4nglighets\u00e5tg\u00e4rder, och inte f\u00f6rt n\u00e5gon dialog med CT om hennes behov av tillg\u00e4nglighets\u00e5tg\u00e4rder. Enligt Arbetsdomstolen hade Regionen, genom tidigare erfarenhet, haft kunskap om att det inte var m\u00f6jligt att genom tillg\u00e4nglighets\u00e5tg\u00e4rder anpassa arbetsplatsen p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att en rullstolsburen undersk\u00f6terska kunnat ing\u00e5 i grundbemanningen. Regionen hade, baserat p\u00e5 den tidigare erfarenheten, omg\u00e5ende gjort bed\u00f6mningen att det inte skulle fungera att CT arbetade i verksamheten n\u00e4r man fick veta att CT satt i rullstol. Vid dessa f\u00f6rh\u00e5llanden fann Arbetsdomstolen att Regionen inte hade brustit i sin skyldighet att \u00f6verv\u00e4ga vilka tillg\u00e4nglighets\u00e5tg\u00e4rder som varit m\u00f6jliga att vidta f\u00f6r att eliminera eller reducera verkningarna av CT:s funktionsneds\u00e4ttning. Arbetsdomstolen anf\u00f6rde att Regionens \u00f6verv\u00e4ganden hade utmynnat i att det inte hade funnits n\u00e5gra m\u00f6jliga och sk\u00e4liga tillg\u00e4nglighets\u00e5tg\u00e4rder som Regionen hade kunnat vidta f\u00f6r att CT skulle komma i en j\u00e4mf\u00f6rbar situation med de som inte hade hennes funktionsneds\u00e4ttning och som kallades till intervju. Arbetsdomstolen fann d\u00e4rmed att Regionen inte heller hade utsatt CT f\u00f6r diskriminering genom bristande tillg\u00e4nglighet.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rbundets talan avslogs d\u00e4rf\u00f6r. Arbetsdomstolen avslog \u00e4ven F\u00f6rbundets yrkande om att inh\u00e4mta ett f\u00f6rhandsavg\u00f6rande fr\u00e5n EU-domstolen, eftersom man ans\u00e5g att inte kr\u00e4vdes n\u00e5got f\u00f6rhandsavg\u00f6rande f\u00f6r att kunna d\u00f6ma i saken. Enligt Arbetsdomstolen framgick det n\u00e4mligen av DL och det bakomliggande arbetslivsdirektivet att den s\u00e4rskilda bevisb\u00f6rderegeln g\u00e4llde alla former av diskriminering, \u00e4ven bristande tillg\u00e4nglighet.<\/p>\n\n\n\n
Som f\u00f6rlorande part \u00e5lades F\u00f6rbundet att ers\u00e4tta Regionen f\u00f6r dess r\u00e4tteg\u00e5ngskostnader med 374 000 kr.<\/p>\n\n\n\n