H\u00e4r publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du p\u00e5 Arbetsdomstolen hemsida via l\u00e4nken under kommentarer.<\/p>\n\n
Huvudsakligen fr\u00e5ga om ett avskedande av en butikss\u00e4ljare vid en livsmedelsbutik varit lagligen grundat. \u00c4ven fr\u00e5ga om de inkomster som arbetstagaren haft fr\u00e5n en annan arbetsgivare i tiden efter avskedandet skulle avr\u00e4knas fr\u00e5n kravet p\u00e5 l\u00f6n.<\/strong><\/p>\n\n\n\n Arbetsgivaren avskedade arbetstagaren pga. p\u00e5st\u00e5enden om omfattande missk\u00f6tsamhet. Missk\u00f6tsamheten p\u00e5stods sammanfattningsvis ha utgjorts av f\u00f6ljande ageranden<\/p>\n\n\n\n Sammantaget menade arbetsgivarsidan att arbetstagaren, under l\u00e5ng tid och p\u00e5 ett flagrant s\u00e4tt, struntat i att utf\u00f6ra sina arbetsuppgifter och f\u00f6lja givna instruktioner trots ett antal tills\u00e4gelser fr\u00e5n arbetsledningen och i vissa fall fr\u00e5n kollegor. Hon hade dels f\u00e5tt en muntlig varning och \u00e4ven en skriftlig s.k. LAS-varning. Arbetstagarens beteende utgjorde arbetsv\u00e4gran, medveten sabotage av verksamheten och en oacceptabel s\u00e4kerhetsrisk.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5st\u00e5endena om missk\u00f6tsamhet bestreds av arbetstagarsidan i m\u00e5let. Arbetsdomstolen framh\u00f6ll d\u00e4rf\u00f6r att en utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r domstolens bed\u00f6mning \u00e4r att det \u00e5ligger arbetsgivarsidan att i tvistiga delar styrka de omst\u00e4ndigheter som \u00e5beropas till st\u00f6d f\u00f6r avskedandet.<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolen bed\u00f6mde p\u00e5st\u00e5endena om missk\u00f6tsamhet p\u00e5 f\u00f6ljande vis.<\/p>\n\n\n\n Enligt Arbetsdomstolen hade arbetsgivarparterna inte lyckats visa att arbetstagaren hanterat datumboken felaktigt. Vidare kom Arbetsdomstolen fram till att arbetsgivarparterna inte lyckats visa att arbetstagaren missk\u00f6tt hanteringen av frukt- och gr\u00f6ntavdelningen p\u00e5 det s\u00e4tt och vid de tidpunkter som de p\u00e5st\u00e5tt.<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolen ans\u00e5g att arbetsgivarparterna inte hade visat att det ingick i arbetstagarens arbetsuppgifter att st\u00e4da personalutrymmena. Enligt AD var det inte heller visat att det varit f\u00f6rbjudet att, if\u00f6rd arbetskl\u00e4der, st\u00e5 i n\u00e4rheten av n\u00e5gon annan som r\u00f6kte. Eventuella \u00f6vertr\u00e4delser av r\u00f6kf\u00f6rbudet kunde vidare inte betraktas som uttryck f\u00f6r missk\u00f6tsamhet, eftersom omst\u00e4ndigheterna talade f\u00f6r att r\u00f6kning p\u00e5 arbetsplatsen, \u00e4ven if\u00f6rd arbetskl\u00e4der, i realiteten skett med ledningens tysta samtycke.<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolen ans\u00e5g vidare att arbetsgivarparterna inte lyckats visa att det f\u00f6rekommit n\u00e5gon form av omfattande fr\u00e5nvaro fr\u00e5n arbetstagarens sida. Arbetsgivarparterna ans\u00e5gs inte heller ha styrkt att arbetstagaren uppvisat samarbetsproblem, att hon underl\u00e5tit att f\u00f6lja instruktioner, att hon gjort sig skyldig till otrevligt eller ol\u00e4mpligt kundbem\u00f6tande, eller att hon anv\u00e4nt sin mobil p\u00e5 ett s\u00e4tt som kunde betecknas som yttryck f\u00f6r missk\u00f6tsamhet.<\/p>\n\n\n\n Arbetstagarsidan hade vitsordat att arbetstagaren l\u00e5ste och sl\u00e4ckte butiken i f\u00f6rtid vid tre tillf\u00e4llen men bestred att s\u00e5 skedde \u00e4ven vid ett fj\u00e4rde tillf\u00e4lle. Enligt AD framstod detta agerande, sett f\u00f6r sig, som klart omotiverat och klanderv\u00e4rt. AD kom dock fram till att detta beteende tycktes ha varit vanligt f\u00f6rekommande i butiken och inte tidigare f\u00f6ranlett n\u00e5gra reaktioner fr\u00e5n butiksledningens sida. Enligt AD hade arbetstagaren inte heller f\u00f6rst\u00e5tt att l\u00e5sningen av n\u00f6dutg\u00e5ngen inneburit en risk. Det ans\u00e5gs d\u00e4rmed inte styrkt att agerandet vid dessa tillf\u00e4llen var uttryck f\u00f6r missk\u00f6tsamhet.<\/p>\n\n\n\n Enligt Arbetsdomstolen var det styrkt att arbetstagaren hade g\u00e5tt hem nio minuter i f\u00f6rtid vid ett tillf\u00e4lle, men enligt AD framstod denna f\u00f6rseelse som en mindre allvarlig eng\u00e5ngsh\u00e4ndelse och utgjorde inte ensam grund f\u00f6r att skilja henne fr\u00e5n anst\u00e4llningen.<\/p>\n\n\n\n Sammantaget fann Arbetsdomstolen s\u00e5ledes att arbetsgivarparterna inte lyckats visa att arbetstagaren gjort sig skyldig till s\u00e5dan missk\u00f6tsamhet att det funnits laga sk\u00e4l f\u00f6r avskedande eller ens saklig grund f\u00f6r upps\u00e4gning. Avskedandet ogiltigf\u00f6rklarades d\u00e4rf\u00f6r och bolaget f\u00f6rpliktades dels att betala allm\u00e4nt skadest\u00e5nd med 125 000 kr till arbetstagaren.<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolens slutsats innebar ocks\u00e5 att arbetstagaren hade en l\u00f6nefordran p\u00e5 bolaget, fr\u00e5n dagen f\u00f6r avskedandet. Arbetsgivarparterna anf\u00f6rde i denna del att en avr\u00e4kning fr\u00e5n l\u00f6nefordran skulle ske, med de inkomster som arbetstagaren haft fr\u00e5n arbete hos en annan arbetsgivare efter avskedandet. Det gjordes g\u00e4llande att arbetstagaren inte st\u00e5tt till arbetsgivarens f\u00f6rfogande f\u00f6r arbete under den tid hon haft den andra anst\u00e4llningen.<\/p>\n\n\n\n Arbetstagarsidan bestred att avr\u00e4kning skulle ske och anf\u00f6rde till st\u00f6d f\u00f6r det att arbetstagaren st\u00e5tt till f\u00f6rfogande f\u00f6r arbete hos arbetsgivaren \u00e4ven under den tid hon varit anst\u00e4lld hos en annan arbetsgivare. Vidare anf\u00f6rdes att det inte finns n\u00e5got lagst\u00f6d f\u00f6r att g\u00f6ra avr\u00e4kning fr\u00e5n krav p\u00e5 l\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolen anf\u00f6rde inledningsvis att fr\u00e5gan om det fr\u00e5n ers\u00e4ttningen f\u00f6r tiden mellan ett avskedande och dess ogiltigf\u00f6rklaring ska g\u00f6ras avdrag f\u00f6r vad arbetstagaren f\u00f6r denna tid f\u00e5tt i ers\u00e4ttning f\u00f6r arbete inte uttryckligen regleras i anst\u00e4llningsskyddslagen. Vidare framh\u00f6ll AD att fr\u00e5gan inte heller hade st\u00e4llts p\u00e5 sin spets i domstolens praxis tidigare.<\/p>\n\n\n\n Det f\u00f6rh\u00e5llandet att ers\u00e4ttningen vid en ogiltigf\u00f6rklaring av ett avskedande betecknas som l\u00f6n b\u00f6r, enligt Arbetsdomstolens mening, inte vara avg\u00f6rande f\u00f6r fr\u00e5gan om n\u00e5gon avr\u00e4kning ska g\u00f6ras. Enligt AD framst\u00e5r det inte heller som rimligt och sk\u00e4ligt om en arbetsgivare skulle vara skyldig att betala hela l\u00f6nen till en arbetstagare f\u00f6r tid d\u00e5 han eller hon arbetat \u00e5t en annan arbetsgivare och f\u00e5tt l\u00f6n f\u00f6r detta. Enligt AD kan det d\u00e4rut\u00f6ver inte anses godtagbart med en ordning som inneb\u00e4r att en arbetstagare, som yrkat ogiltigf\u00f6rklaring av ett felaktigt avskedande, skulle kunna f\u00e5 h\u00f6gre ers\u00e4ttning \u00e4n sin faktiska f\u00f6rlust.<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolen ans\u00e5g d\u00e4rf\u00f6r att starka systematiska och principiella sk\u00e4l talar f\u00f6r att arbetsinkomster fr\u00e5n en annan arbetsgivare ska avr\u00e4knas fr\u00e5n den l\u00f6n som arbetsgivaren \u00e4r skyldig att betala vid en ogiltigf\u00f6rklaring av ett avskedande, i likhet med vad som g\u00e4ller enligt skadest\u00e5ndsr\u00e4ttsliga principer. I det aktuella fallet kom AD d\u00e4rf\u00f6r fram till att avr\u00e4kning skulle g\u00f6ras med de inkomster som arbetstagaren haft fr\u00e5n annan arbetsgivare i tiden efter avskedandet.<\/p>\n\n\n\n Eftersom arbetsgivarparterna f\u00f6rlorade m\u00e5let i huvudsak \u00e5lades de att ers\u00e4tta f\u00f6rbundets r\u00e4tteg\u00e5ngskostnader.<\/p>\n\n\n\n M\u00e5let g\u00e4llde tolkning av vissa best\u00e4mmelser i ett kollektivavtal, det s.k. Str\u00f6mmaavtalet, mellan ett Almega-f\u00f6rbund och med Sj\u00f6bef\u00e4lsf\u00f6reningen (f\u00f6reningen) som motpart.<\/strong><\/p>\n\n\n\n De aktuella best\u00e4mmelserna g\u00e4ller vederlag. I sj\u00f6trafiksammanhang avses med vederlag ers\u00e4ttning i form av ledighet f\u00f6r arbete \u00f6ver ett visst antal timmar. Det har sedan l\u00e5ng tid tillbaka funnits lagregler om vederlag i arbetstidsbest\u00e4mmelser f\u00f6r sj\u00f6trafik. Reglerna i kollektivavtalet inneh\u00e5ller vissa avvikelser fr\u00e5n de nu g\u00e4llande lagbest\u00e4mmelserna.<\/p>\n\n\n\n I Str\u00f6mmaavtalet anges att arbetstid mer \u00e4n 36 och mindre \u00e4n 56 timmar i snitt per vecka under en kalenderm\u00e5nad ger r\u00e4tt till vederlagsledighet med lika m\u00e5nga timmar. Om antalet arbetade timmar under en m\u00e5nad \u00e4r i snitt f\u00e4rre \u00e4n 36 timmar per vecka ska saldot minskas \u201di motsvarande m\u00e5n\u201d, som det st\u00e5r i den aktuella best\u00e4mmelsen. Vederlagstimmarna bokf\u00f6rs p\u00e5 ett vederlagskonto.<\/p>\n\n\n\n Orsaken till att regler om vederlag finns i Str\u00f6mmaavtalet \u00e4r bl.a. att m\u00e5nga av de sj\u00f6trafikf\u00f6retag som \u00e4r bundna av avtalet har s\u00e4songsvarierad verksamhet: mycket arbete under h\u00f6gs\u00e4song, som kan vara fr\u00e5n maj t.o.m. augusti, och lite arbete under resten av \u00e5ret. Betr\u00e4ffande tillsvidareanst\u00e4llda och anst\u00e4llda med l\u00e4ngre visstidsanst\u00e4llningar som p\u00e5g\u00e5r under b\u00e5de h\u00f6g- och l\u00e5gs\u00e4song inneb\u00e4r reglerna att ett stort antal arbetade timmar under h\u00f6gs\u00e4song tas ut som vederlagsledighet under l\u00e5gs\u00e4song, med bibeh\u00e5llen m\u00e5nadsl\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n Tvisten i m\u00e5let g\u00e4llde om vederlagssaldot f\u00e5r vara negativt eller inte. I det f\u00f6retag m\u00e5let g\u00e4llde hade flera av bef\u00e4len haft negativa vederlagssaldon.<\/p>\n\n\n\n I m\u00e5let ans\u00e5g arbetsgivarparterna att vederlagssaldot f\u00e5r vara negativt. F\u00f6reningen ans\u00e5g att det inte f\u00e5r vara det. Motparten ans\u00e5g visserligen att saldot kan minskas om antalet timmar under en m\u00e5nad \u00e4r i snitt f\u00e4rre \u00e4n 36 per vecka, men max ner till noll.<\/p>\n\n\n\n B\u00e5de arbetsgivarparterna och motparten \u00e5beropade ordalydelsen i den aktuella best\u00e4mmelsen. Arbetsgivarparterna pekade s\u00e4rskilt p\u00e5 skrivningen om att saldot ska minskas \u201di motsvarande m\u00e5n\u201d, dvs. med lika m\u00e5nga timmar som antalet timmar per vecka under en m\u00e5nad \u00e4r f\u00e4rre \u00e4n 36 i snitt. Om ing\u00e5ende saldot f\u00f6r en viss m\u00e5nad \u00e4r exempelvis plus 10 timmar och antalet timmar under den m\u00e5naden \u00e4r 20 timmar f\u00e4rre \u00e4n i snitt 36 timmar per vecka ans\u00e5g arbetsgivarparterna att det utg\u00e5ende saldot ska vara minus 10, som d\u00e4refter ska arbetas in av den anst\u00e4llde. Arbetsgivarparternas tolkning skulle g\u00f6ra det m\u00f6jligt f\u00f6r f\u00f6retagen att fullt ut j\u00e4mna ut arbetstiden medan motpartens tolkning skulle inneb\u00e4ra att f\u00f6retagen inte kunde tillgodog\u00f6ra sig arbete f\u00f6r alla de timmar bef\u00e4len f\u00e5tt vara lediga p.g.a. brist p\u00e5 arbetsuppgifter under l\u00e5gs\u00e4song. Arbetsgivarparterna anf\u00f6rde att deras tolkning uppfyllde ett rimligt syfte med best\u00e4mmelsen, n\u00e4mligen att g\u00f6ra det ekonomiskt f\u00f6rsvarbart f\u00f6r f\u00f6retagen att anst\u00e4lla bef\u00e4l tills vidare eller p\u00e5 l\u00e4ngre visstidsanst\u00e4llningar med fast m\u00e5nadsl\u00f6n. F\u00f6reningens tolkning d\u00e4remot skulle leda till att f\u00f6retagen blir mindre ben\u00e4gna att anst\u00e4lla bef\u00e4l tills vidare eller p\u00e5 l\u00e4ngre visstidsanst\u00e4llningar f\u00f6r att i st\u00e4llet hade dem anst\u00e4llda p\u00e5 kortare visstidsanst\u00e4llningar. Arbetsgivarparterna ans\u00e5g att best\u00e4mmelsen alltid hade till\u00e4mpats det s\u00e4ttet att minussaldo var till\u00e5tet. Arbetsgivarparterna kunde dock inte visa att kollektivavtalsmotparten, dvs. f\u00f6reningen p\u00e5 central niv\u00e5, k\u00e4nde till det.<\/p>\n\n\n\n AD ska i m\u00e5l om tolkning av kollektivavtal i f\u00f6rsta hand f\u00f6rs\u00f6ka fastst\u00e4lla den gemensamma partsavsikten med avtalsbest\u00e4mmelsen. Det lyckas n\u00e4stan aldrig, och det gjorde det inte i detta fall heller. N\u00e4sta steg \u00e4r att med hj\u00e4lp av bl.a. ordalydelse, systematik och avtalets hittillsvarande till\u00e4mpning fastst\u00e4lla den r\u00e4tta tolkningen. Det \u00e4r vanligt att AD med hj\u00e4lp av dessa eller n\u00e5gon av dessa faktorer kan fastst\u00e4lla hur avtalet ska f\u00f6rst\u00e5s. I detta fall gav dock dessa faktorer inte tillr\u00e4cklig ledning, tyckte AD. Det som \u00e5terstod att pr\u00f6va, ans\u00e5g AD, var hur begreppet \u201dvederlag\u201d borde tolkas mot bakgrund av begreppets inneb\u00f6rd i den bakomliggande lagstiftningen, b\u00e5de den nu g\u00e4llande och tidigare lagstiftning p\u00e5 omr\u00e5det. AD kom fram till f\u00f6ljande (kursiv stil).<\/p>\n\n\n\n Lagregleringen innebar med n\u00f6dv\u00e4ndighet att den \u00f6verskjutande arbetstiden under en vecka m\u00e5ste sparas till senare och att det sparade, vederlaget, vid senare (\u00e5tnjutet vederlag i form av) ledighet m\u00e5ste minskas. Men lagregleringen har aldrig inneburit att \u201df\u00f6r lite\u201d arbete en vecka kunnat \u201dsparas\u201d f\u00f6r att dras av fr\u00e5n det som arbetas \u201df\u00f6r mycket\u201d under en kommande vecka. Lagregleringen m\u00e5ste antas ha varit v\u00e4lbekant f\u00f6r kollektivavtalsparterna n\u00e4r best\u00e4mmelserna om vederlag i kollektivavtalet ursprungligen kom till.<\/em><\/p>\n\n\n\n AD:s slutsats \u00e4r att den part som velat ha en kollektivavtalsbest\u00e4mmelse som avviker fr\u00e5n den inneb\u00f6rd begreppet vederlag har i lagstiftningen m\u00e5ste klarg\u00f6ra det f\u00f6r motparten n\u00e4r avtalet tr\u00e4ffas, och s\u00e5 hade inte skett. AD ans\u00e5g d\u00e4rf\u00f6r att f\u00f6reningens tolkning var den r\u00e4tta och att minussaldo allts\u00e5 inte var till\u00e5tet.<\/p>\n\n\n\n Domen inneb\u00e4r att f\u00f6retaget ska betala 40.000 kronor i allm\u00e4nt skadest\u00e5nd till f\u00f6rbundet.<\/p>\n\n\n\n M\u00e5let g\u00e4llde fr\u00e5ga om hur preskriptionsfristerna ska ber\u00e4knas d\u00e5 arbetstagare \u2013 som \u00e4r medlem i en arbetstagarorganisation, men vars talan ej f\u00f6rs av organisationen \u2013 v\u00e4ckt talan om ers\u00e4ttning enligt diskrimineringslagen.<\/strong><\/p>\n\n\n\n Arbetstagarens talan avs\u00e5g diskrimineringsers\u00e4ttning och ers\u00e4ttning enligt diskrimineringslagen (\u201dDL\u201d). Det var fr\u00e5ga om en talan som inte f\u00f6rdes med anledning av upps\u00e4gning eller avskedande. Regionen d\u00e4r arbetstagaren var anst\u00e4lld motsatte sig talan och inv\u00e4nde att talan i den delen var preskriberad.<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolen angav f\u00f6ljande om de r\u00e4ttsliga utg\u00e5ngspunkterna i m\u00e5let.<\/p>\n\n\n\n Enligt 6 kap. 4 \u00a7 andra stycket DL ska best\u00e4mmelserna om preskription i 64-66 \u00a7\u00a7 i medbest\u00e4mmandelagen (\u201dMBL\u201d) till\u00e4mpas p\u00e5 en talan mot en arbetsgivare som inte f\u00f6rs med anledning av upps\u00e4gning eller avskedande. Den tidsfrist som anges i 66 \u00a7 f\u00f6rsta stycket f\u00f6rsta meningen MBL ska dock vara tv\u00e5 m\u00e5nader.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r den som har f\u00f6rhandlingsr\u00e4tt enligt 10 \u00a7 MBL, t ex en arbetstagarorganisation (\u201dAT-organisation\u201d), g\u00e4ller 64 \u00a7 MBL. Enligt den best\u00e4mmelsen ska AT-organisationen p\u00e5kalla f\u00f6rhandling inom fyra m\u00e5nader efter det att organisationen har f\u00e5tt k\u00e4nnedom om den omst\u00e4ndighet vartill yrkandet h\u00e4nf\u00f6r sig och senast inom tv\u00e5 \u00e5r efter det att omst\u00e4ndigheten har intr\u00e4ffat. P\u00e5kallar AT-organisationen inte f\u00f6rhandling inom f\u00f6reskriven tid, f\u00f6rlorar organisationen r\u00e4tten till f\u00f6rhandling.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r arbetstagare som sj\u00e4lva vill f\u00f6ra talan g\u00e4ller 66 \u00a7 MBL. Det f\u00f6rsta stycket i den paragrafen g\u00e4ller f\u00f6r arbetstagare som \u00e4r, eller har varit, medlem i en AT-organisation. Har organisationen inte iakttagit f\u00f6reskriven tid f\u00f6r f\u00f6rhandling, eller v\u00e4ckande av talan, f\u00e5r arbetstagaren v\u00e4cka talan inom en m\u00e5nad efter det att tiden har l\u00f6pt ut. Den tidsfristen ska dock som n\u00e4mnts enligt DL vara tv\u00e5 m\u00e5nader. F\u00f6rsta stycket f\u00f6ruts\u00e4tter s\u00e5ledes att AT-organisationen har r\u00e4tt att f\u00f6rhandla och v\u00e4cka talan f\u00f6r arbetstagaren.<\/p>\n\n\n\n Det andra stycket i 66 \u00a7 MBL g\u00e4ller f\u00f6r arbetstagare som inte kan f\u00f6retr\u00e4das av en organisation. Regleringen anses vara till\u00e4mplig n\u00e4r orsaken till att arbetstagaren inte kan f\u00f6retr\u00e4das av en organisation \u00e4r att han eller hon inte \u00e4r eller har varit medlem i n\u00e5gon AT-organisation p\u00e5 det s\u00e4tt som avses i f\u00f6rsta stycket. Regleringen anses inte vara till\u00e4mplig n\u00e4r den AT-organisation som arbetstagaren \u00e4r eller har varit medlem i inte vill f\u00f6ra medlemmens talan (jfr prop. 1975\/76:105 bil. 1 s. 432, 463 f., 518 och 539). Arbetstagaren ska d\u00e5 v\u00e4cka talan inom fyra m\u00e5nader efter det att han eller hon f\u00e5tt k\u00e4nnedom om den omst\u00e4ndighet vartill yrkandet h\u00e4nf\u00f6r sig och senast inom tv\u00e5 \u00e5r efter det att omst\u00e4ndigheten har intr\u00e4ffat.<\/p>\n\n\n\n V\u00e4cks inte talan inom f\u00f6reskriven tid, f\u00f6rlorar parten r\u00e4tten till talan pga. preskription (enligt 68 \u00a7 MBL).<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolen \u00f6vergick sedan till bed\u00f6mningen i det aktuella fallet.<\/p>\n\n\n\n Inledningsvis fann domstolen att arbetstagarens uppgift, om att han var medlem i en AT-organisation under hela sin anst\u00e4llning, skulle godtas. Uppgiften hade inte heller bestritts av arbetsgivaren\/Regionen. D\u00e4rmed, konstaterade Arbetsdomstolen, var regleringen i 66 \u00a7 f\u00f6rsta stycket MBL till\u00e4mplig, och d\u00e4rmed i sin tur det som f\u00f6r AT-organisationens del f\u00f6ljer av 64 \u00a7 MBL.<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolen konstaterade sedermera att Regionen inte hade p\u00e5st\u00e5tt att, eller n\u00e4r, AT-organisationen skulle ha f\u00e5tt k\u00e4nnedom om de omst\u00e4ndigheter som arbetstagaren grundade sin talan enligt DL p\u00e5. D\u00e4rmed fann Arbetsdomstolen att fyram\u00e5nadersfristen i 64 \u00a7 MBL inte var till\u00e4mplig, utan enbart tv\u00e5\u00e5rsfristen som r\u00e4knas fr\u00e5n det att den omst\u00e4ndighet vartill yrkandet h\u00e4nf\u00f6r sig har intr\u00e4ffat.<\/p>\n\n\n\n Enligt MBL och DL hade arbetstagaren tv\u00e5 m\u00e5nader, efter det att AT-organisationens tv\u00e5\u00e5rsfrist l\u00f6pt ut, p\u00e5 sig att v\u00e4cka talan. Eftersom arbetstagaren v\u00e4ckte talan den 14 oktober 2020 kom Arbetsdomstolen fram till att han, pga. preskription, hade f\u00f6rlorat r\u00e4tten till talan enligt DL pga. omst\u00e4ndigheter som intr\u00e4ffat f\u00f6re den 14 augusti 2018.<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolen konstaterade sedermera att arbetstagarens talan enligt DL grundades p\u00e5 omst\u00e4ndigheter som intr\u00e4ffat b\u00e5de f\u00f6re och efter den 14 augusti 2018. Detta innebar s\u00e5ledes att en del av hans talan enligt DL, men inte hela, var preskriberad. Arbetsdomstolen bif\u00f6ll d\u00e4rf\u00f6r arbetstagarens andrahandsyrkande p\u00e5 s\u00e5 vis att domstolen fastst\u00e4llde att arbetstagaren pga. preskription f\u00f6rlorat r\u00e4tten till talan enligt DL pga. omst\u00e4ndigheter som intr\u00e4ffat f\u00f6re den 22 september 2018.<\/p>\n\n\n\n Fr\u00e5ga huruvida Arbetsdomstolen varit beh\u00f6rig att ta upp ett \u00f6verklagande fr\u00e5n tingsr\u00e4tt.<\/strong><\/p>\n\n\n\n Huvudk\u00e4rom\u00e5let vid tingsr\u00e4tten bestod av tv\u00e5 tvister, d\u00e4r bara den ena var en arbetstvist som skulle handl\u00e4ggas enligt arbetstvistlagen. Genom den till Arbetsdomstolen \u00f6verklagade domen bif\u00f6lls bara s\u00e5dana delar av huvudk\u00e4rom\u00e5let som inte var en arbetstvist. Arbetsdomstolen angav att tingsr\u00e4ttsdomen som \u00f6verklagades fick anses inneb\u00e4ra att den del av huvudk\u00e4rom\u00e5let som var en arbetstvist ogillades.<\/p>\n\n\n\n Den part som \u00f6verklagade tingsr\u00e4ttsdomen, och ett under r\u00e4tteg\u00e5ngen i tingsr\u00e4tten meddelat beslut som inte fick \u00f6verklagas s\u00e4rskilt, till Arbetsdomstolen hade vunnit tingsr\u00e4ttsm\u00e5let i den del det avs\u00e5g en arbetstvist.<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolen gjorde f\u00f6ljande bed\u00f6mning kring huruvida domstolen skulle ta upp \u00f6verklagandet.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r ett slutligt avg\u00f6rande av ett m\u00e5l vid tingsr\u00e4tt, som delvis avsett en arbetstvist, \u00f6verklagats bara i den del avg\u00f6randet inte avsett en arbetstvist, har Arbetsdomstolen enligt grunderna f\u00f6r 2 kap. 7 \u00a7 andra stycket arbetstvistlagen \u00f6verl\u00e4mnat m\u00e5let till beh\u00f6rig hovr\u00e4tt (AD 1979 nr 147). Detta b\u00f6r, uttalade Arbetsdomstolen, g\u00e4lla i alla de fall d\u00e5 bara den eller de som vunnit m\u00e5let i den del som avser arbetstvisten angripit tingsr\u00e4ttens slutliga avg\u00f6rande. Att klaganden, som i sak inte f\u00e5tt \u00f6verklaga domen i den del som avsett arbetstvisten, i f\u00f6rsta hand yrkat att Arbetsdomstolen, med undanr\u00f6jande av domen, skulle \u00e5terf\u00f6rvisa m\u00e5let till tingsr\u00e4tten, p\u00e5 grund av r\u00e4tteg\u00e5ngsfel, gav s\u00e5ledes inte anledning till n\u00e5gon annan bed\u00f6mning, ans\u00e5g Arbetsdomstolen.<\/p>\n\n\n\n Arbetsdomstolens st\u00e4llningstagande innebar att domstolen \u00f6verl\u00e4mnade m\u00e5let till beh\u00f6rig hovr\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n\n
AD 2023 nr 03<\/strong><\/a><\/h3>\n\n\n\n
AD 2023 nr 05<\/strong><\/a><\/h3>\n\n\n\n
AD 2023 nr 06<\/strong><\/a><\/h3>\n\n\n\n