H\u00e4r publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du p\u00e5 Arbetsdomstolen hemsida via l\u00e4nken under kommentarer.<\/p>\n
Fr\u00e5ga om det funnits laga sk\u00e4l f\u00f6r att avskeda en bergarbetare med drygt 30 \u00e5rs anst\u00e4llningstid som, p\u00e5 fritiden vid ett barbes\u00f6k efter en av arbetsgivaren anordnad middag, uttalat ett allvarligt hot till en kollega.<\/strong><\/p>\n Det som arbetsgivarparterna la arbetstagaren till last var huvudsakligen f\u00f6ljande. Under barbes\u00f6ket, som f\u00f6rekom efter en av arbetsgivaren anordnad middag, hade arbetstagaren f\u00f6rs\u00f6kt provocera en kollega genom att vid flera tillf\u00e4llen uppmana denne att sl\u00e5 honom. N\u00e4r kollegan v\u00e4grade hade arbetstagaren sagt n\u00e5got i stil med \u201dJa men sl\u00e5 mig d\u00e5. Det spelar \u00e4nd\u00e5 ingen roll. Jag kommer \u00e4nd\u00e5 alltid vinna \u00f6ver dig. Jag kommer k\u00f6ra \u00f6ver dig med bilen och br\u00e4nna ner ditt hus med dina f\u00f6r\u00e4ldrar i<\/em>\u201d.<\/p>\n Arbetsgivaren anf\u00f6rde att hotet hade en stark koppling till arbetsplatsen, \u00e4ven om hotet skedde utanf\u00f6r arbetsplatsen och p\u00e5 arbetstagarnas fritid. Arbetsgivaren anf\u00f6rde d\u00e4rvid att de tv\u00e5 arbetstagarna ingick i samma arbetsgrupp, och n\u00e4r \u00f6vertidsarbete beh\u00f6vde utf\u00f6ras arbetade de tillsammans. Vidare att de personer som gick vidare fr\u00e5n middagen till baren uteslutande var arbetstagare hos bolaget, samt att de befann sig d\u00e4r av den enda anledningen att de var arbetskamrater och kollegor.<\/p>\n Arbetstagarsidan bestred att arbetstagaren ens uttalat n\u00e5got hot mot sin kollega eller dennes f\u00f6r\u00e4ldrar. Vidare menade arbetstagarsidan att det p\u00e5st\u00e5dda hotet inte kunde knytas till vare sig arbetsplatsen eller bolaget p\u00e5 n\u00e5got p\u00e5tagligt s\u00e4tt, eftersom det p\u00e5stods ha skett utanf\u00f6r arbetsplatsen p\u00e5 fritiden.<\/p>\n Arbetsdomstolen inledde med att klarg\u00f6ra att arbetsgivaren har bevisb\u00f6rdan f\u00f6r att arbetstagaren gjort sig skyldig till en handling som utg\u00f6r laga sk\u00e4l f\u00f6r avskedande, och att det av domstolens praxis g\u00e4ller att beviskravet i fall som i praktiken avser p\u00e5st\u00e5enden om brott inte kan s\u00e4ttas l\u00e4gre \u00e4n i ett motsvarande brottm\u00e5l. Vidare anf\u00f6rde domstolen att detta inneb\u00e4r att det kr\u00e4vs att domstolen, genom den utredning som lagts fram, finner att det blivit st\u00e4llt utom rimligt tvivel att ett hot har uttalats. Arbetsdomstolen anf\u00f6rde d\u00e4rvid att det inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt att den som uppger sig ha varit utsatt f\u00f6r ett hot \u00e4r mer trov\u00e4rdig \u00e4n den som p\u00e5st\u00e5s ha hotat, men en alltigenom trov\u00e4rdig utsaga fr\u00e5n den utsatte kan emellertid, tillsammans med vad som i \u00f6vrigt framkommit i m\u00e5let t ex betr\u00e4ffande ageranden i ett efterf\u00f6ljande h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp, vara tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att beviskravet ska anses uppfyllt.<\/p>\n I det nu aktuella fallet fann Arbetsdomstolen sammanfattningsvis att det var st\u00e4llt utom rimligt tvivel att arbetstagaren, till sin kollega, hade uttalat sig p\u00e5 det s\u00e4tt som arbetsgivarparterna gjorde g\u00e4llande i m\u00e5let. Arbetsdomstolens slutsats grundades fr\u00e4mst p\u00e5 den utsatte personens och ett vittnes samst\u00e4mmiga uppgifter d\u00e4rom, samt att deras uppgifter inte motsades av \u00f6vrig utredning i m\u00e5let. Arbetsdomstolen ans\u00e5g d\u00e4rvid att den utsatte kollegan hade ber\u00e4ttat om h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet p\u00e5 ett detaljerat s\u00e4tt och om tiden d\u00e4refter. \u00c4ven den omst\u00e4ndigheten att den utsatte ber\u00e4ttade om h\u00e4ndelsen f\u00f6r sina f\u00f6r\u00e4ldrar gav, enligt Arbetsdomstolens bed\u00f6mning, ett visst st\u00f6d f\u00f6r att hotet faktiskt uttalats. Enligt Arbetsdomstolen var det n\u00e4mligen sv\u00e5rt att se varf\u00f6r den utsatte skulle riskera att g\u00f6ra sina \u00e4ldre f\u00f6r\u00e4ldrar uppr\u00f6rda genom att ber\u00e4tta f\u00f6r dem om ett hot mot bl.a. dem, om det inte hade f\u00f6rkommit n\u00e5got s\u00e5dant hot. Domstolen menade att om personen hade velat ljuga om ett hot i syfte att skada den arbetstagare som p\u00e5stods ha uttalat hotet, skulle det enkelt ha kunnat ske utan att blanda in f\u00f6r\u00e4ldrarna. Att den utsatte valde att inte polisanm\u00e4la hotet f\u00f6r\u00e4ndrade inte Arbetsdomstolens bed\u00f6mning.<\/p>\n Arbetsdomstolen ans\u00e5g inte heller att omst\u00e4ndigheterna n\u00e4r hotet uttalades var s\u00e5dana att hotet borde ha uppfattats som ett sk\u00e4mt, eller att det av n\u00e5gon annan anledning inte varit allvarligt menat.<\/p>\n Arbetsdomstolen \u00f6vergick sedan till att pr\u00f6va om det fanns grund f\u00f6r att skilja arbetstagaren som uttalat hotet i fr\u00e5ga fr\u00e5n anst\u00e4llningen.<\/p>\n Arbetsdomstolen inledde d\u00e4rvid med att redog\u00f6ra f\u00f6r de r\u00e4ttsliga utg\u00e5ngspunkterna, varvid domstolen h\u00e4nvisade till regleringen i 18 \u00a7 LAS, uttalanden i f\u00f6rarbetena och domstolens egen praxis. Domstolen redogjorde bl.a. f\u00f6r vilken syn som finns p\u00e5 brott som beg\u00e5s i respektive utom tj\u00e4nsten, brott som riktas mot arbetsgivaren eller beg\u00e5s p\u00e5 arbetsplatsen, om v\u00e5ld eller hot om v\u00e5ld i arbetsmilj\u00f6n och p\u00e5 arbetsplatsen. Avseende brott som har beg\u00e5tts utom arbetet h\u00e4nvisade domstolen till att detta, enligt f\u00f6rarbetena, i vissa fall b\u00f6r kunna f\u00f6ranleda ett avskedande, om brottet \u00e4r \u00e4gnat att allvarligt skada f\u00f6rh\u00e5llandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren (prop 1973:129 s. 254 f.). Arbetsdomstolen anf\u00f6rde vidare f\u00f6ljande: Att inom eller utom anst\u00e4llningen beg\u00e5 ett brott mot en arbetskamrat, som innefattar en grov kr\u00e4nkning av denne, \u00e4r typiskt sett \u00e4gnat att allvarligt st\u00f6ra f\u00f6rh\u00e5llandena p\u00e5 arbetsplatsen och kan medf\u00f6ra sv\u00e5righeter f\u00f6r den som utsatts f\u00f6r brottet att kvarbli i sin anst\u00e4llning hos arbetsgivaren. Arbetsdomstolen har d\u00e4rf\u00f6r ansett att till de f\u00f6rpliktelser mot arbetsgivaren som f\u00f6ljer av ett anst\u00e4llningsavtal h\u00f6r \u00e4ven en skyldighet att inte upptr\u00e4da s\u00e5 h\u00e4nsynsl\u00f6st mot andra arbetstagare hos denne att relationerna p\u00e5 arbetsplatsen och andra arbetstagares anspr\u00e5k p\u00e5 rimligt goda arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden allvarligt skadas eller \u00e4ventyras (AD 1992 nr 86).<\/p>\n Enligt Arbetsdomstolens mening innefattade det allvarliga hotet i aktuellt fall en s\u00e5dan grov kr\u00e4nkning av den utsatte kollegan att det typiskt sett var \u00e4gnat att allvarligt st\u00f6ra f\u00f6rh\u00e5llandena p\u00e5 arbetsplatsen. Enligt domstolen g\u00e4llde den bed\u00f6mningen trots att de tv\u00e5 arbetstagarna arbetade i motsatta skift och d\u00e4rf\u00f6r inte skulle beh\u00f6va tr\u00e4ffa varandra s\u00e5 ofta i arbetet. Arbetsdomstolen ans\u00e5g vidare att h\u00e4ndelsen, som intr\u00e4ffade i anslutning till att arbetstagare hos bolaget begav sig fr\u00e5n den av bolaget anordnade middagen hade s\u00e5dan anknytning till arbetsplatsen att arbetstagaren som uttalat hotet, genom hotet, fick anses ha grovt \u00e5sidosatt sina \u00e5ligganden mot bolaget. Trots arbetstagarens l\u00e5nga anst\u00e4llningstid ans\u00e5g Arbetsdomstolen d\u00e4rmed att det fanns laga sk\u00e4l f\u00f6r avskedande. F\u00f6rbundets talan avslogs d\u00e4rmed och f\u00f6rbundet \u00e5lades att ers\u00e4tta bolagets r\u00e4tteg\u00e5ngskostnader.<\/p>\n Tv\u00e5 av Arbetsdomstolens ledam\u00f6ter var skiljaktiga och ans\u00e5g, \u00e4ven om det skulle vara styrkt att arbetstagaren uttalat sig p\u00e5 s\u00e4tt som p\u00e5st\u00e5tts, att hotet inte kunde anses ha en s\u00e5dan tillr\u00e4cklig anknytning till anst\u00e4llningen att det kunde l\u00e4ggas till grund f\u00f6r att skilja arbetstagaren fr\u00e5n anst\u00e4llningen.<\/p>\n Fr\u00e5ga om ett avskedande varit lagligen grundat.<\/strong><\/p>\n En arbetstagare \u00e5kte p\u00e5 en semesterresa till Nigeria och var borta fr\u00e5n arbetet i en och en halv m\u00e5nad \u2013 fr\u00e5n den 12 december 2019 till den 28 januari 2020 \u2013 trots att han endast beviljats semester f\u00f6r cirka en vecka mellan 19-24 december 2019. Arbetstagaren hade ans\u00f6kt om en l\u00e4ngre semester den aktuella perioden \u2013 f\u00f6rst fem veckor och sedan tre veckor \u2013 men inte f\u00e5tt detta beviljat av arbetsgivaren.<\/p>\n Inf\u00f6r resan sjukanm\u00e4lde sig arbetstagaren till arbetsgivaren. Efter \u00e5terkomsten fr\u00e5n Nigeria presenterade arbetstagaren ett l\u00e4karintyg fr\u00e5n Nigeria, vars \u00e4kthet arbetsgivaren ifr\u00e5gasatte.<\/p>\n Arbetsgivaren avskedade arbetstagaren under p\u00e5st\u00e5ende om att arbetstagaren varit olovligt fr\u00e5nvarande fr\u00e5n arbetet dels den 12 december 2019, dels den 14-18 december 2019, samt den 28 december 2019-28 januari 2020.<\/p>\n Enligt f\u00f6rbundet, som f\u00f6retr\u00e4dde arbetstagaren, hade arbetstagaren varit arbetsof\u00f6rm\u00f6gen pga. skada och sjukdom under den tid han var fr\u00e5nvarande. Arbetsgivarparterna bestred detta.<\/p>\n I m\u00e5let var det ostridigt att arbetstagarens flygbiljetter till och fr\u00e5n Nigeria \u2013 med avresa den 11 december 2019 och \u00e5terresa fr\u00e5n Nigeria den 27 januari 2020 \u2013 bokades den 22 september 2019. Att biljetterna bokades dessa datum berodde, enligt arbetstagaren, bl.a. p\u00e5 att hans son bokade biljetterna, att familjemedlemmarna skulle resa vid olika datum, och att det varit billigare att k\u00f6pa hans biljett dessa datum som han senare kunde boka om s\u00e5 att han skulle kunna arbeta enligt sitt schema hos arbetsgivaren.<\/p>\n Arbetsdomstolen inledde med att pr\u00f6va om arbetstagaren var arbetsof\u00f6rm\u00f6gen den 12 och 14-18 december 2019.<\/p>\n Till st\u00f6d f\u00f6r att arbetstagaren varit arbetsof\u00f6rm\u00f6gen aktuella datum fanns bl.a. en anteckning fr\u00e5n kontakt med en v\u00e5rdcentral i Sverige den 11 december 2019. Den omst\u00e4ndigheten att arbetstagaren s\u00f6kt tid f\u00f6r l\u00e4karbes\u00f6k hos v\u00e5rdcentralen, men f\u00e5tt besked att det inte fanns n\u00e5gon tid f\u00f6rr\u00e4n l\u00e5ngt senare, gav enligt Arbetsdomstolens mening inte n\u00e5gon ledning f\u00f6r bed\u00f6mningen av om arbetstagaren varit s\u00e5 sjuk vid avresan den 11 december 2019 att han varit arbetsof\u00f6rm\u00f6gen.<\/p>\n Arbetsdomstolen redogjorde vidare f\u00f6r vad arbetstagaren sj\u00e4lv ber\u00e4ttat. Arbetsdomstolen bed\u00f6mde d\u00e4rvid att arbetstagarens uppgifter om hur han planerat sin resa var osannolika. Domstolen ans\u00e5g bl.a. att arbetstagarens uppgifter d\u00e4rom, i f\u00f6rening med omst\u00e4ndigheterna att han \u00f6nskat men inte beviljats en l\u00e4ngre semester under den aktuella perioden, gjorde att hans ber\u00e4ttelse inte \u201dbar sannolikhetens pr\u00e4gel\u201d.<\/p>\n Arbetsdomstolen ans\u00e5g vidare att de uppgifter som arbetstagarens son l\u00e4mnat till viss del var motstridiga. Enligt Arbetsdomstolens bed\u00f6mning visade ingenting i utredningen att varken sonen eller arbetstagaren f\u00f6rs\u00f6kte boka om den ursprungligen bokade resan, utan tv\u00e4rtom kom resan att genomf\u00f6ras som den bokades den 22 september 2019, n\u00e4mligen med utresa den 11 december 2019 och \u00e5terresa den 27 januari 2020. Uppgiften att resan skulle bokas om, s\u00e5 att arbetstagaren kunde resa under sin beviljade semesterledighet, ans\u00e5gs d\u00e4rmed inte som trov\u00e4rdig enligt Arbetsdomstolen.<\/p>\n Vidare ans\u00e5g Arbetsdomstolen att de uppgifter som arbetstagarens fru l\u00e4mnat skulle bed\u00f6mas med f\u00f6rsiktighet, eftersom hon var n\u00e4rst\u00e5ende till arbetstagaren.<\/p>\n Arbetsdomstolen ans\u00e5g att det inte gick att dra n\u00e5gra s\u00e4kra slutsatser om arbetstagarens h\u00e4lsotillst\u00e5nd, och fr\u00e5gan om han var arbetsof\u00f6rm\u00f6gen eller inte den aktuella perioden (12 dec och 14-18 dec 2019), utifr\u00e5n de uppgifter som arbetstagaren, sonen eller hustrun l\u00e4mnat.<\/p>\n Arbetsdomstolen \u00f6vergick sedan till att pr\u00f6va om arbetstagaren var arbetsof\u00f6rm\u00f6gen den 28 december 2019-28 januari 2020.<\/p>\n Enligt f\u00f6rbundet var arbetstagaren arbetsof\u00f6rm\u00f6gen aktuell period pga. sjukdom, n\u00e4mligen urinv\u00e4gsinfektion och sepsis (blodf\u00f6rgiftning). Till st\u00f6d f\u00f6r detta hade bl.a. ett l\u00e4karintyg utf\u00e4rdat i Nigeria \u00e5beropats. Arbetsgivarparterna ifr\u00e5gasatte l\u00e4karintygets \u00e4kthet.<\/p>\n Arbetsdomstolen fann sammantaget att l\u00e4karintyget var beh\u00e4ftat med s\u00e5dana oklarheter att det inte kunde l\u00e4ggas till grund f\u00f6r bed\u00f6mningen i m\u00e5let. Arbetsdomstolen beaktade d\u00e4rvid bl.a. oklarheter kring l\u00e4karens identitet och r\u00e4tt att bedriva l\u00e4karyrket, samt oklarheter kring den p\u00e5st\u00e5dda v\u00e5rdinr\u00e4ttningens existens.<\/p>\n I \u00f6vrigt ans\u00e5g Arbetsdomstolen bl.a. att det framstod som m\u00e4rkligt att arbetstagaren inte hade upps\u00f6kt akutsjukv\u00e5rd i Sverige, om hans h\u00e4lsotillst\u00e5nd i samband med avresan var s\u00e5 d\u00e5ligt som han sj\u00e4lv hade uppgett. Enligt domstolen g\u00e4llde detta s\u00e4rskilt med beaktande av att f\u00f6rbundet anf\u00f6rt att de allm\u00e4nna sjukhusen i Nigeria ofta var \u00f6verfulla och underfinansierade.<\/p>\n Sammantaget fann Arbetsdomstolen att det var tillr\u00e4ckligt utrett att arbetstagaren inte var arbetsof\u00f6rm\u00f6gen pga. sjukdom och skador, dels den 12 och 14-18 december 2019, dels den 28 december 2019-28 januari 2020. Arbetsdomstolen fann s\u00e5ledes att arbetstagaren varit olovligen fr\u00e5nvarande de aktuella perioderna.<\/p>\n Arbetsdomstolen \u00f6vergick sedan till att pr\u00f6va om det funnits laga grund f\u00f6r avskedandet.<\/p>\n Domstolen framh\u00f6ll d\u00e4rvid att arbetstagaren varit olovligen fr\u00e5nvarande och uteblivit fr\u00e5n arbetet utan giltigt sk\u00e4l, trots att han nekats semesterledighet. Arbetsdomstolen h\u00e4nvisade sedan till sin egen praxis, av vilken det framg\u00e5r att det normalt finns sk\u00e4l f\u00f6r att avsluta en anst\u00e4llning n\u00e4r en arbetstagare som f\u00f6rv\u00e4grats ledighet \u00e4nd\u00e5, utan giltig anledning, uteblir fr\u00e5n arbetet (se AD 2021 nr 21 med d\u00e4r angivna r\u00e4ttsfall). Arbetsdomstolen ans\u00e5g inte att det fanns n\u00e5gra f\u00f6rmildrande omst\u00e4ndigheter i det nu aktuella fallet, trots att arbetstagaren varit anst\u00e4lld sedan 2006.<\/p>\n Sammanfattningsvis gjorde Arbetsdomstolen bed\u00f6mningen att arbetstagarens olovliga fr\u00e5nvaro varit av s\u00e5dan art att den m\u00e5ste bed\u00f6mas som ett s\u00e5 grovt \u00e5sidos\u00e4ttande av hans \u00e5ligganden mot bolaget att det funnits laga grund f\u00f6r avskedandet. Arbetsdomstolen avslog d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rbundets talan, och \u00e5lade f\u00f6rbundet att ers\u00e4tta arbetsgivarparterna f\u00f6r dess r\u00e4tteg\u00e5ngskostnader.<\/p>\nAD 2022 nr 56<\/strong><\/a><\/h3>\n