H\u00e4r publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du p\u00e5 Arbetsdomstolen hemsida via l\u00e4nken under kommentarer.<\/p>\n
Ett m\u00e5lerif\u00f6retag planerade att utf\u00f6ra vissa m\u00e5leriarbeten genom att hyra in arbetskraft fr\u00e5n ett bemanningsf\u00f6retag. Fr\u00e5gan f\u00f6rhandlades enligt 38 \u00a7 medbest\u00e4mmandelagen varvid Svenska M\u00e5laref\u00f6rbundet lade veto mot den tillt\u00e4nkta \u00e5tg\u00e4rden. M\u00e5lerif\u00f6retagen i Sverige ans\u00f6kte om s\u00e4kerhets\u00e5tg\u00e4rd och att Arbetsdomstolen, med st\u00f6d av 15 kap. 3 \u00a7 r\u00e4tteg\u00e5ngsbalken, interimistiskt skulle f\u00f6rklara att vetot saknade verkan.<\/p>\n
Enligt Arbetsdomstolen fanns det i utredningen p\u00e5 dess nuvarande stadium inte st\u00f6d f\u00f6r att f\u00f6rbundet saknat fog f\u00f6r vetof\u00f6rklaringen, vilket \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r ett skadest\u00e5ndsanspr\u00e5k. Ett interimistiskt beslut om att ett veto saknar verkan b\u00f6r enligt Arbetsdomstolen ske vid starka sk\u00e4l och f\u00f6rst efter en proportionalitetsbed\u00f6mning.<\/p>\n
Det var inte i m\u00e5let visat att bolaget, genom att hyra in arbetstagare som kan komma visa sig inte ha yrkeskompetens enligt m\u00e5leriavtalet, d\u00e4rigenom bryter mot m\u00e5leriavtalet. M\u00e5lerif\u00f6retagen ans\u00e5gs dock inte ha gjort sannolikt att vetot lagts i strid med 39 \u00a7 medbest\u00e4mmandelagen s\u00e5vitt avser f\u00f6rbundets p\u00e5st\u00e5ende att det kunde antas att likabehandlingsprincipen enligt bemanningsavtalet \u00e5sidos\u00e4tts genom att inte till\u00e4mpa m\u00e5leriavtalets krav p\u00e5 yrkeskompetens. Arbetsdomstolen avslog s\u00e5ledes ans\u00f6kan.<\/p>\n
AD 2021 36<\/strong><\/p>\n M\u00e5let g\u00e4llde fr\u00e5ga om en arbetstagarorganisation, Svenska Hamnarbetarf\u00f6rbundet, var skadest\u00e5ndsskyldig sedan den vid tre tillf\u00e4llen varslat om strids\u00e5tg\u00e4rder utan att iaktta varselfristen om sju arbetsdagar i 45 \u00a7 MBL.<\/p>\n Syftet med strids\u00e5tg\u00e4rderna i aktuellt m\u00e5l var att f\u00f6rbundet skulle st\u00f6dja en portugisisk fackf\u00f6rening, SEAL, i dess konflikt med Lissabons hamn. SEAL:s strids\u00e5tg\u00e4rder hade p\u00e5g\u00e5tt under v\u00e5ren och vidtogs p\u00e5 grund av att hamnen, enligt SEAL, hade avslutat anst\u00e4llningar med organisationens medlemmar och ist\u00e4llet anlitat strejkbrytare. Den 13 respektive 14 maj beg\u00e4rde SEAL att f\u00f6rbundet skulle vidta sympati\u00e5tg\u00e4rder mot tv\u00e5 fartyg som var p\u00e5 v\u00e4g till G\u00f6teborg. F\u00f6rbundet beslutade att vidta strids\u00e5tg\u00e4rder samma dag som f\u00f6rbundet fick del av respektive beg\u00e4ran. Enligt f\u00f6rbundets f\u00f6retr\u00e4dare hade de sedan innan haft k\u00e4nnedom om att det p\u00e5gick strids\u00e5tg\u00e4rder i Lissabon men de vidtar sympati\u00e5tg\u00e4rder f\u00f6rst efter uttrycklig f\u00f6rfr\u00e5gan. Den 25 maj informerades f\u00f6rbundet av SEAL att strids\u00e5tg\u00e4rderna i Lissabon hade f\u00f6rl\u00e4ngts, varp\u00e5 f\u00f6rbundet samma dag varslade om f\u00f6rl\u00e4ngning av sympati\u00e5tg\u00e4rderna med ca en m\u00e5nad.<\/p>\n Enligt Arbetsdomstolen fick det antas att f\u00f6rbundets sympati\u00e5tg\u00e4rder hade till syfte att p\u00e5verka Lissabons hamn att tillm\u00f6tesg\u00e5 SEAL:s krav att anst\u00e4lla medlemmar i SEAL ist\u00e4llet f\u00f6r \u201dstrejkbrytare\u201d. Strids\u00e5tg\u00e4rdens p\u00e5tryckningseffekt p\u00e5 Lissabons hamn stod inte och f\u00f6ll med att de aktuella fartygen utsattes f\u00f6r blockad vid sitt n\u00e4sta anl\u00f6p till svensk hamn. Varslen avs\u00e5g inte heller ett specifikt anl\u00f6p utan skulle g\u00e4lla under viss tid. Dessa f\u00f6rh\u00e5llanden visade enligt Arbetsdomstolen, att strids\u00e5tg\u00e4rderna var t\u00e4nkta att g\u00e4lla \u00e4ven senare anl\u00f6p av de tv\u00e5 fartygen. Enligt Arbetsdomstolen stod det s\u00e5ledes klart att ett iakttagande av varselskyldigheten inte skulle ha inneburit att strids\u00e5tg\u00e4rderna blev verkningsl\u00f6sa. Det f\u00f6rel\u00e5g inte heller n\u00e5gra praktiska hinder mot att iaktta varseltiden. F\u00f6rbundet befanns s\u00e5ledes inte ha haft giltigt hinder mot att varsla.<\/p>\n G\u00e4llande varslet den 25 maj om f\u00f6rl\u00e4ngning innebar det en s\u00e5 betydande f\u00f6r\u00e4ndring av den p\u00e5g\u00e5ende blockaden att f\u00f6rbundet, enligt Arbetsdomstolen, \u00e4ven var skyldigt att varsla innan den \u00e5tg\u00e4rden vidtogs. Arbetsdomstolen delade dock inte arbetsgivarsidans uppfattning om att f\u00f6rl\u00e4ngningsvarslets omfattning varit otydligt, sedan det angavs en tydlig koppling till de tidigare varslen.<\/p>\n Enligt Arbetsdomstolen framst\u00e5r det som sj\u00e4lvklart att skyldigheten att varsla avser organisationen, inte medlemmarna, n\u00e4r strids\u00e5tg\u00e4rden syftar till att tr\u00e4ffa kollektivavtal mellan ber\u00f6rda organisationer. Detsamma b\u00f6r, enligt Arbetsdomstolen, som utg\u00e5ngspunkt g\u00e4lla \u00e4ven om en kollektivavtalsbunden organisation beslutar om sympati\u00e5tg\u00e4rder. F\u00f6rbundets strids\u00e5tg\u00e4rder var avsedda att p\u00e5verka en arbetsgivare i Portugal. F\u00f6rbundet hade tecknat kollektivavtal med arbetsgivarorganisationen och var s\u00e5ledes inte skyldigt att varsla ber\u00f6rt medlemsf\u00f6retag. F\u00f6r brott mot varselskyldigheten gentemot arbetsgivarorganisationen \u00e5lades f\u00f6rbundet att betala 100\u00a0000 kr.<\/p>\n AD 2021 37<\/strong><\/p>\n M\u00e5let g\u00e4llde huruvida ett universitet, genom ett beslut om att ta bort tv\u00e5 arbetstagares tid f\u00f6r forskning och kompetensutveckling (FKU), skulle anses ha vidtagit upps\u00e4gningar. \u00c4ven fr\u00e5ga om tvistefr\u00e5gan varit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r f\u00f6rhandling innan talan v\u00e4cktes eller om talan skulle avvisas enligt 4 kap. 7 \u00a7 arbetstvistlagen.<\/p>\n Parterna var i m\u00e5let \u00f6verens om att beskedet arbetstagarna f\u00e5tt under v\u00e5ren om att de inte l\u00e4ngre skulle f\u00e5 n\u00e5gon tid f\u00f6r FKU avs\u00e5g ett redan fattat beslut. Arbetsgivarsidan gjorde g\u00e4llande att universitetet hade \u00e5terkallat beslutet och d\u00e4refter p\u00e5kallat en f\u00f6rhandling enligt 13 \u00a7 MBL avseende ett tillt\u00e4nkt beslut om att arbetstagarna inte skulle ha n\u00e5gon tid f\u00f6r FKU. F\u00f6rhandlingsframst\u00e4llan skickades av universitetet och f\u00f6rhandlingssammantr\u00e4den h\u00f6lls vid tv\u00e5 tillf\u00e4llen.<\/p>\n Enligt Arbetsdomstolen fanns inga uppgifter om att universitetet hade upplyst arbetstagarna eller fackf\u00f6reningen om att beslutet som fattats under v\u00e5ren inte l\u00e4ngre g\u00e4llde. Att det f\u00f6r arbetstagarna under sommaren inte fanns n\u00e5gon FKU-tid angiven i deras schema var \u00e4gnat att f\u00f6rst\u00e4rka arbetstagarsidans uppfattning att beskedet fr\u00e5n v\u00e5ren alltj\u00e4mt g\u00e4llde. Av det f\u00f6rh\u00e5llandet att universitetet p\u00e5kallat f\u00f6rhandling enligt 13 \u00a7 MBL kunde visserligen dras den slutsatsen att universitetet menade att f\u00f6rhandlingen avs\u00e5g ett framtida beslut, inte en tvistef\u00f6rhandling. Enligt Arbetsdomstolen kunde det dock inte f\u00f6ruts\u00e4ttas att en f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r en mindre lokal arbetstagarorganisation hade s\u00e5dan ing\u00e5ende f\u00f6rst\u00e5else av arbetsr\u00e4tten.<\/p>\n Av utredningen kunde konstateras att parterna haft olika uppfattningar om huruvida f\u00f6rhandlingen handlade om ett f\u00f6rslag till beslut eller ett redan fattat beslut. Arbetsdomstolen konstaterade att det inte finns n\u00e5got absolut krav att den sida som vill driva tvisten p\u00e5kallar f\u00f6rhandling. Det \u00e4r tillr\u00e4ckligt att f\u00f6rhandling som kan p\u00e5kallas enligt MBL har \u00e4gt rum r\u00f6rande tvistefr\u00e5gan. Tvistefr\u00e5gan i m\u00e5let var om arbetsgivarens beslut under v\u00e5ren skulle betraktas som upps\u00e4gningar. Det var enligt Arbetsdomstolen naturligt att fackf\u00f6reningen utgick ifr\u00e5n att f\u00f6rhandlingen r\u00f6rde v\u00e5rens beslut. Fackf\u00f6reningen anf\u00f6rde vid f\u00f6rhandlingen att den betraktade beslutet som upps\u00e4gningar och universitetet bem\u00f6tte p\u00e5st\u00e5endet. Yrkanden om ogiltigf\u00f6rklaringar och skadest\u00e5nd framf\u00f6rdes. Mot bakgrund h\u00e4rav ans\u00e5g Arbetsdomstolen att f\u00f6rhandling hade h\u00e5llits i tvistefr\u00e5gan och avvisningsyrkandet avslogs.<\/p>\n G\u00e4llande fr\u00e5gan om arbetstagarna genom universitetets beslut skulle anses ha blivit uppsagda, fann Arbetsdomstolen att kollektivavtalsregeln som fackf\u00f6reningen \u00e5beropat, om att universitetsadjunkter i normalfallet har r\u00e4tt till viss procentandel FKU, inte var till\u00e4mplig p\u00e5 de tv\u00e5 i m\u00e5let aktuella arbetstagarna. Universitetets beslut stred s\u00e5ledes inte mot kollektivavtalet. Av arbetstagarnas anst\u00e4llningsavtal framgick att arbetsuppgifterna bestod av undervisning och administration. N\u00e5gon uttrycklig \u00f6verenskommelse om att arbetstagarna skulle ha r\u00e4tt till viss tid f\u00f6r FKU hade inte tr\u00e4ffats. \u00c4ven om universitetet valt att l\u00e5ta arbetstagarna anv\u00e4nda 30 procent av sin arbetstid till FKU under hela sin anst\u00e4llningstid kunde det inte enligt Arbetsdomstolens mening anses inneb\u00e4ra att de haft fog att uppfatta det som att de tillf\u00f6rs\u00e4krats r\u00e4tt till s\u00e5dan tid. De arbetsuppgifter som de tv\u00e5 arbetstagarna skulle utf\u00f6ra ist\u00e4llet f\u00f6r FKU, dvs undervisning, l\u00e5g tydligt inom ramen f\u00f6r de arbetsuppgifter som \u00e5l\u00e5g dem enligt deras anst\u00e4llningsavtal. Borttagande av tiden f\u00f6r FKU skulle visserligen f\u00f6rsv\u00e5ra f\u00f6r dem att meritera sig vetenskapligt. Med h\u00e4nsyn till att l\u00e4rarkategorin adjunkt inte ingick i den akademiska karri\u00e4rv\u00e4gen och utgjorde en ren undervisningsbefattning, kunde detta f\u00f6rh\u00e5llande inte anses inneb\u00e4ra att deras anst\u00e4llningar \u00e4ndrades i grunden genom beslutet att inte l\u00e4ngre f\u00e5 anv\u00e4nda 30 procent av arbetstiden f\u00f6r FKU. Universitetets beslut var s\u00e5ledes inte att likst\u00e4lla med upps\u00e4gningar och talan ogillades s\u00e5ledes.<\/p>\n AD 2021 38<\/strong><\/p>\n Parterna tvistade om en best\u00e4mmelse i ett lokala kollektivavtal f\u00f6r lotsar som angav att lotsar inte fick tj\u00e4nstg\u00f6ra efter fyllda 60 \u00e5r. Arbetsgivaren hade l\u00e5tit en arbetstagare tj\u00e4nstg\u00f6ra som lots efter det att han fyllt 60 \u00e5r.<\/p>\n Arbetsdomstolen konstaterade inledningsvis att best\u00e4mmelsen inte stred mot 32 a \u00a7 anst\u00e4llningsskyddslagen om r\u00e4tten att kvarst\u00e5 i anst\u00e4llningen till utg\u00e5ngen av den m\u00e5nad den anst\u00e4llde fyller 68 \u00e5r, sedan kollektivavtalsbest\u00e4mmelsen inte innebar n\u00e5gon avg\u00e5ngsskyldighet och det framgick tydligt av anvisningen till den. Av utredningen framgick exempel p\u00e5 lotsar \u00f6ver 60 \u00e5r som fortsatt arbeta med andra arbetsuppgifter.<\/p>\n Genom kollektivavtalet hade arbetstagaren sju sammanh\u00e4ngande dispositionsdygn d\u00e5 han n\u00e4r som helst kunde tas ut i arbete, f\u00f6ljt av sju fridygn d\u00e5 han var helt ledig men kunde tas ut till \u00f6vertidsarbete. Andra till\u00e4mpliga kollektivavtal f\u00f6reskrev reglerad p\u00e5 f\u00f6rhand schemalagd arbetstid. Redan den genomgripande f\u00f6r\u00e4ndringen av arbetstidsf\u00f6rl\u00e4ggningen som skulle ha f\u00f6ljt av att kollektivavtalet inte l\u00e4ngre kunde till\u00e4mpas, utgjorde enligt Arbetsdomstolen ett missgynnande enbart p\u00e5 grund av \u00e5lder. I fr\u00e5ga om \u00e5ldersgr\u00e4nsen hade ett ber\u00e4ttigat syfte konstaterade Arbetsdomstolen att endast syftena att tillgodose \u00e4ldres \u00f6kade behov av vila och att skydda lotsen mot olyckor och d\u00f6dsfall r\u00f6r s\u00e5dana socialpolitiska m\u00e5l som kan utg\u00f6ra ber\u00e4ttigade syften enligt diskrimineringslagen. Arbetsdomstolen delade inte arbetstagarsidans uppfattning om att sj\u00f6s\u00e4kerhet kunde utg\u00f6ra ett s\u00e5dant ber\u00e4ttigat syfte.<\/p>\n Arbetsdomstolen fann att best\u00e4mmelsen inte kunde anses vara ett l\u00e4mpligt medel f\u00f6r att skydda lotsen mot olyckor och d\u00f6dsfall i arbetet eftersom best\u00e4mmelsen inte hindrade lotsar \u00f6ver 60 \u00e5r att arbeta med p\u00e5 f\u00f6rhand schemalagd arbetstid. Best\u00e4mmelsen bed\u00f6mdes dock vara ett l\u00e4mpligt medel f\u00f6r att tillgodose \u00e4ldres \u00f6kade behov av vila, eftersom den f\u00f6rhindrade att lotsen arbetade utifr\u00e5n s\u00e5dan anstr\u00e4ngande arbetstidsf\u00f6rl\u00e4ggning som kollektivavtalet f\u00f6reskrev.<\/p>\n P\u00e5 fr\u00e5ga om \u00e5ldersgr\u00e4nsen var n\u00f6dv\u00e4ndig fann Arbetsdomstolen utrett att parterna vid inf\u00f6randet av \u00e5ldersgr\u00e4nsen hade beaktat bl a statistik som visade att lotsar \u00f6ver 60 \u00e5r var s\u00e4rskilt utsatta f\u00f6r olyckor och d\u00f6dsfall. Inget hade framkommit om att lotsar \u00f6ver 60 \u00e5r idag skulle ha ett v\u00e4sentligt mindre behov av vila. Sammantaget fann Arbetsdomstolen att \u00e5ldersgr\u00e4nsen fick anses som ett n\u00f6dv\u00e4ndigt medel f\u00f6r att tillgodose \u00e4ldres \u00f6kade behov av vila. Genom att l\u00e5ta arbetstagaren tj\u00e4nstg\u00f6ra enligt kollektivavtalet efter 60 \u00e5rs \u00e5lder hade s\u00e5ledes arbetsgivaren \u00e5dragit sig skadest\u00e5ndsansvar.<\/p>\n AD 2021 40<\/strong><\/p>\n Tvisten r\u00f6rde dels om arbetsgivaren, en advokatbyr\u00e5, hade kvittat arbetstagarens l\u00f6n i strid med kvittningslagen, dels om arbetstagaren haft r\u00e4tt att fr\u00e5ntr\u00e4da anst\u00e4llningen med omedelbar verkan.<\/p>\n Arbetstagaren, en bitr\u00e4dande jurist, hade under sin anst\u00e4llning helt provisionsbaserad l\u00f6n. Den 15:e varje m\u00e5nad l\u00e4mnade hon in alla kostnadsr\u00e4kningar i sina \u00e4renden fr\u00e5n den 15:e i f\u00f6rg\u00e5ende m\u00e5nad. Provision baserat p\u00e5 underlaget betalades i slutet av samma m\u00e5nad. I januari 2018 l\u00e4mnade arbetstagaren underlag f\u00f6r betalning av provisionsl\u00f6n om ca 36\u00a0000 kr. Med januaril\u00f6nen fick hon provision med ca 4\u00a0200 kr. Resterande belopp hade advokatbyr\u00e5n avr\u00e4knat p g a att domstolar och myndigheter tillerk\u00e4nt henne l\u00e4ngre belopp \u00e4n hon yrkat enligt kostnadsr\u00e4kningar som utgjort l\u00f6neunderlag mellan mars 2016 och december 2017. Arbetsgivaren gjorde g\u00e4llande att avdraget utgjorde korrigeringar av prelimin\u00e4r l\u00f6n eller i vart fall kvittning efter arbetstagarens medgivande.<\/p>\n Arbetsdomstolen redogjorde f\u00f6r sin praxis g\u00e4llande kvittning och f\u00f6rh\u00e5llandet till korrigering av prelimin\u00e4r l\u00f6neutbetalning som inte utg\u00f6r kvittning i lagens mening. Domstolen har ansett att det inte har varit fr\u00e5ga om l\u00f6nekorrigering n\u00e4r avsev\u00e4rd tid f\u00f6rflutit mellan den prelimin\u00e4ra l\u00f6neutbetalningen och n\u00e4r l\u00f6neavdraget genomf\u00f6rdes.<\/p>\n Av anst\u00e4llningsavtalet mellan advokatbyr\u00e5n och den bitr\u00e4dande juristen framgick att advokatbyr\u00e5n skulle betala provisionen den 25:e i m\u00e5naden efter den under vilken fakturerat arvode hade influtit till byr\u00e5n. Parterna hade dock inte till\u00e4mpat denna ordning utan advokatbyr\u00e5n betalade provisionen innan arvodet influtit. Varken av anst\u00e4llningsavtalet eller vad parterna framf\u00f6rt i \u00f6vrigt framgick hur de avsett hantera situationen d\u00e5 influtna medel visade sig bli l\u00e4gre \u00e4n vad som beg\u00e4rts i kostnadsr\u00e4kningarna. Av arbetstagarens f\u00f6rh\u00f6r framgick att hon i och f\u00f6r sig var inf\u00f6rst\u00e5dd med att hon inte hade r\u00e4tt till provision p\u00e5 de inte tillerk\u00e4nda beloppen, men att hon var av uppfattning att justering skulle kunna ske m\u00e5nadsvis. Enligt Arbetsdomstolen fick det f\u00f6rst\u00e5s som s\u00e5 att hon accepterat avdrag i n\u00e4ra anslutning till att prutningarna gjordes eller betalning infl\u00f6t till byr\u00e5n, dvs sedvanlig l\u00f6nekorrigering. N\u00e5gon korrigering av provisionen hade inte skett under arbetstagarens hela anst\u00e4llningstid fram till att hon sa upp sig.<\/p>\n Advokatbyr\u00e5n hade genom sin egen bokf\u00f6ring fortl\u00f6pande f\u00e5tt information om vilka kostnadsr\u00e4kningar som prutats. Enligt Arbetsdomstolen pekade anst\u00e4llningsavtalet n\u00e4rmast p\u00e5 att det var advokatbyr\u00e5ns uppgift att kontrollera vilka belopp som faktiskt betalades. Av den skriftliga bevisningen framgick \u00e5 andra sidan att arbetstagaren fr\u00e5n november 2017 p\u00e5mints om att rapportera prutningar. Sammantaget fann dock Arbetsdomstolen att advokatbyr\u00e5n inte till\u00e4mpat en ordning d\u00e4r byr\u00e5n betalat prelimin\u00e4r l\u00f6n som korrigerats i n\u00e4ra anslutning till att prutningarna skedde. Utredningen gav inte st\u00f6d f\u00f6r att det var arbetstagaren som skulle lastas f\u00f6r att s\u00e5 inte skedde. Avdraget betraktades s\u00e5ledes som en kvittning som arbetstagaren inte medgivit. Arbetsgivaren d\u00f6mdes att betala arbetstagarens l\u00f6n f\u00f6r januari 2018 samt ett allm\u00e4nt skadest\u00e5nd om 10\u00a0000 kr.<\/p>\n Enligt Arbetsdomstolens mening hade advokatbyr\u00e5n i v\u00e4sentlig m\u00e5n \u00e5sidosatt sina \u00e5ligganden mot arbetstagaren genom att inte betala l\u00f6nen i januari 2018. Arbetstagaren hade d\u00e4rf\u00f6r haft r\u00e4tt att omedelbart fr\u00e5ntr\u00e4da sin anst\u00e4llning. Advokatbyr\u00e5ns skadest\u00e5ndsyrkande baserat p\u00e5 att arbetstagaren inte iakttagit sin upps\u00e4gningstid avslogs f\u00f6ljaktligen.<\/p>\n Arbetstagaren yrkade allm\u00e4nt skadest\u00e5nd och gjorde g\u00e4llande att hon provocerats att s\u00e4ga upp sig.\u00a0 Arbetstagaren bed\u00f6mdes inte ha gjort sannolikt att hon varit utsatt f\u00f6r trakasserier. De f\u00f6rh\u00e5llningsregler som advokatbyr\u00e5n st\u00e4llt upp f\u00f6r arbetstagaren efter att hon sagt upp sig f\u00f6rsv\u00e5rande p\u00e5tagligt f\u00f6r henne att uppn\u00e5 rimlig provision. Arbetsdomstolen fann dock att f\u00f6rh\u00e5llningsreglerna hade sin bakgrund i att advokatbyr\u00e5n f\u00e5tt konkreta indikationer som tydde p\u00e5 att arbetstagaren f\u00f6rberedde att ta \u00f6ver klienter till sin nya arbetsgivare, att advokatbyr\u00e5n haft visst fog f\u00f6r sina misstankar och d\u00e4rmed inte agerat i strid med god sed. Att byr\u00e5n kvittat arbetstagarens l\u00f6n kunde inte heller anses inneb\u00e4ra att den agerat i strid med god sed. Arbetstagarens yrkande om allm\u00e4nt skadest\u00e5nd f\u00f6r brott mot anst\u00e4llningsskyddslagen avslogs s\u00e5ledes.<\/p>\n AD 2021 41<\/strong><\/p>\n Tvisten g\u00e4llde om ett avsked varit lagligen grundat. Arbetsgivarsidan gjorde g\u00e4llande att arbetstagaren registrerat felaktiga uppgifter om \u00f6vertid, restidsers\u00e4ttning, dygnsvila och utryckningstill\u00e4gg i bolagets tidredovisningssystem under en period om ca en m\u00e5nad, samt att han varit olovligt fr\u00e5nvarande vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen. Enligt arbetsgivarsidan hade det f\u00e5tt till f\u00f6ljd att arbetstagaren f\u00e5tt ers\u00e4ttningar om ca 33\u00a0000 kr som han inte haft r\u00e4tt till.<\/p>\n Parterna var \u00f6verens om att arbetstagaren anst\u00e4lldes som f\u00e4lttekniker, men var oense om vilken roll och arbetsuppgifter han hade i tid f\u00f6re avskedet. Av bevisningen i m\u00e5let fann Arbetsdomstolen utrett att arbetstagaren i praktiken intagit en ledande roll bland f\u00e4ltteknikerna och att han utf\u00f6rt mer administrativt arbete \u00e4n vad som var normalt f\u00f6r en f\u00e4lttekniker i bolaget. Han utf\u00f6rde \u00e4ven uppgifter som produktionsplanerare normalt gjorde. Produktionsplanering i bolaget utf\u00f6rdes dock inte p\u00e5 kv\u00e4llar och n\u00e4tter, annat \u00e4n i akuta fall varvid en s\u00e4rskild organisation hos bolaget tog om hand det.<\/p>\n Arbetsdomstolen utgick vid sin bed\u00f6mning fr\u00e5n att k\u00f6rjournalen visade de resor som arbetstagaren gjort med tj\u00e4nstebilen, sedan inget framkommit som talade f\u00f6r arbetstagarsidans inv\u00e4ndning om att fler resor kan ha k\u00f6rts.<\/p>\n Mot arbetsgivarsidans bestridande fann Arbetsdomstolen utrett att arbetstagaren hade en inte f\u00f6rsumbar m\u00e4ngd arbete som kunde utf\u00f6ras fr\u00e5n hemmet. Enligt Arbetsdomstolen kunde arbetstagaren inte anses utf\u00f6ra arbete enbart i f\u00e4lt, dvs n\u00e4r tj\u00e4nstebilen inte varit vid bostaden. I de fall tj\u00e4nstebilen enligt k\u00f6rjournalen befunnit sig vid bostaden under ordinarie arbetstid kunde det enligt Arbetsdomstolen d\u00e4rmed inte anses visat att arbetstagaren inte skulle ha utf\u00f6rt arbete hemifr\u00e5n under s\u00e5dan tid. Arbetsgivarens p\u00e5st\u00e5ende om olovlig fr\u00e5nvaro var s\u00e5ledes inte bevisat. Vad g\u00e4ller fr\u00e5gan om \u00f6vertidsarbete fann Arbetsdomstolen dock inte utrett att bolaget skulle ha godk\u00e4nt att arbetstagaren kunde arbeta \u00f6vertid fr\u00e5n hemmet under kv\u00e4llar och n\u00e4tter utan s\u00e4rskilt godk\u00e4nnande.<\/p>\n Arbetsgivarsidans p\u00e5st\u00e5ende om att det var arbetstagaren som rapporterat i bolagets tidredovisningssystem kunde inte vitsordas av arbetstagarsidan. Enligt Arbetsdomstolen saknades det anledning att ifr\u00e5gas\u00e4tta att det var arbetstagaren sj\u00e4lv som registrerat de uppgifter som framgick av tidkorten, varf\u00f6r domstolen utgick ifr\u00e5n detta vid sin bed\u00f6mning. Parterna i m\u00e5let var \u00f6verens om att restidsers\u00e4ttning inte utgick f\u00f6r resa en halvtimme f\u00f6re och efter ordinarie arbetspass.<\/p>\n Av utredningen kunde Arbetsdomstolen konstatera att arbetstagaren vid flera tillf\u00e4llen registrerat restidsers\u00e4ttning trots att han avg\u00e5tt fr\u00e5n och anl\u00e4nt till bostaden inom ordinarie arbetstid. Han hade vid flera tillf\u00e4llen registrerat \u00f6vertidsarbete och utryckningstill\u00e4gg f\u00f6r arbete som han inte utf\u00f6rt i f\u00e4lt och f\u00f6r tid som bolaget inte godk\u00e4nt \u00f6vertidsarbete fr\u00e5n hemmet. Han befanns \u00e4ven ha felaktigt registrerat och f\u00e5tt ers\u00e4ttning f\u00f6r dygnsvila efter nattarbete vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen. Sammantaget fann Arbetsdomstolen utrett att arbetstagaren d\u00e4rmed f\u00e5tt inte obetydliga belopp i ers\u00e4ttning som han inte haft r\u00e4tt till. Enligt arbetsdomstolen innebar handlandet utan tvekan ett allvarligt \u00e5sidos\u00e4ttande av det f\u00f6rtroende som tidredovisningssystemet byggde p\u00e5. F\u00f6rfarandet utgjorde ett grovt \u00e5sidos\u00e4ttande av arbetstagarens \u00e5ligganden i anst\u00e4llningen varf\u00f6r arbetsgivaren hade haft r\u00e4tt att avskeda honom.<\/p>\n AD 2021 nr 42<\/strong><\/p>\n Ett litauiskt byggbolag hade frivilligt och utan strids\u00e5tg\u00e4rder, tecknat ett s k h\u00e4ngavtal till byggavtalet \u00e5r 2018. Parterna var \u00f6verens om, och Arbetsdomstolen utgick s\u00e5ledes vid sin bed\u00f6mning ifr\u00e5n, att de aktuella arbetstagarna hade utstationerats till Sverige och att reglerna om utstationering d\u00e4rmed var till\u00e4mpliga. Fackf\u00f6rbundet gjorde g\u00e4llande att bolaget inte hade f\u00f6ljt byggavtalet bl a vad g\u00e4ller timl\u00f6n, \u00f6vertidsers\u00e4ttning, semesterers\u00e4ttning och pensionsavs\u00e4ttningar, samt om \u00f6vertid och arbetstidsf\u00f6rl\u00e4ggning.<\/p>\n Bolaget h\u00e4vdade att den dagsers\u00e4ttning det betalat till arbetstagarna i utstationeringsers\u00e4ttning i enlighet med litauisk r\u00e4tt, skulle anses utg\u00f6ra en del av minimil\u00f6nen eftersom den inte avs\u00e5g att t\u00e4cka faktiska utgifter som uppkommit till f\u00f6ljd av utstationeringen. Arbetsdomstolen konstaterade att utstationerade arbetstagare ska garanteras de villkor som ing\u00e5r i den h\u00e5rda k\u00e4rnan. Lagregler som garanterar viss l\u00f6n finns dock inte i Sverige. Det svenska genomf\u00f6randet av utstationeringsdirektivet bygger p\u00e5 att arbetstagarorganisationer ytterst kan vidta strids\u00e5tg\u00e4rder i syfte att f\u00f6rm\u00e5 utstationerade arbetsgivare att teckna kollektivavtal f\u00f6r att reglera villkoren inom h\u00e5rda k\u00e4rnan. Arbetsdomstolen konstaterade att den best\u00e4mmelse i utstationeringslagen som bolaget \u00e5beropat inte avs\u00e5g den situation som var f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r pr\u00f6vning i m\u00e5let, dvs fr\u00e5gan om bolaget betalat r\u00e4tt ers\u00e4ttning enligt det kollektivavtal som bolaget frivilligt tecknat utan att strids\u00e5tg\u00e4rder vidtagits.<\/p>\n Arbetsdomstolen delade inte bolagets uppfattning om att det som utl\u00e4ndsk arbetsgivare skulle missgynnas i konkurrensh\u00e4nseende i j\u00e4mf\u00f6relse med svenska f\u00f6retag om det var n\u00f6dgat att betala den litauiskt lagstadgade utstationeringsers\u00e4ttningen ut\u00f6ver de kollektivavtalade ers\u00e4ttningarna. Bolaget hade frivilligt \u00e5tagit sig att f\u00f6lja byggavtalet. Dess skyldighet att till\u00e4mpa litauisk r\u00e4tt kunde inte enligt Arbetsdomstolen inverka p\u00e5 dess \u00e5tagande gentemot fackf\u00f6rbundet eller tolkningen av byggavtalet.<\/p>\n Vid bed\u00f6mningen av huruvida utstationeringsers\u00e4ttningen kunde betraktas som l\u00f6n eller \u00f6vertidsers\u00e4ttning enligt byggavtalet angav Arbetsdomstolen i huvudsak f\u00f6ljande. Utredningen visade att utstationeringsers\u00e4ttningen utgick per dag, var schabloniserad och inte direkt relaterad till utf\u00f6rt arbete, till skillnad fr\u00e5n byggavtalets timl\u00f6n och \u00f6vertidsers\u00e4ttning som betalades f\u00f6r utf\u00f6rt arbete. Utstationeringsers\u00e4ttningen skulle d\u00e4rmed inte beaktas vid ber\u00e4kningen av om arbetstagarna f\u00e5tt r\u00e4tt timl\u00f6n och \u00f6vertidsers\u00e4ttning.<\/p>\n I fr\u00e5gan om bolaget betalat f\u00f6r l\u00e5ga ers\u00e4ttningar till arbetstagarna fann Arbetsdomstolen, trots arbetsgivarens inv\u00e4ndningar, att domstolen i huvudsak kunde utg\u00e5 ifr\u00e5n det underlag f\u00f6rbundet hade presenterat. Arbetsdomstolen fann att bolaget brutit mot kollektivavtalet sedan arbetstagarna i flertalet fall f\u00e5tt f\u00f6r lite timl\u00f6n och \u00f6vertidsers\u00e4ttning.<\/p>\n F\u00f6rbundets p\u00e5st\u00e5ende om att bolaget underl\u00e5tit att betala semesterers\u00e4ttning var enligt Arbetsdomstolen inte visat eftersom semesterers\u00e4ttning enligt byggavtalet utg\u00e5r n\u00e4r anst\u00e4llningen upph\u00f6r och det hade inte framkommit att arbetstagarna avslutat sina anst\u00e4llningar. Bolaget befanns dock ha brutit mot kollektivavtalets arbetstidsregler d\u00e5 arbetstagarna i stor utstr\u00e4ckning arbetat p\u00e5 l\u00f6rdagar trots att ordinarie arbetstid enligt kollektivavtalet var f\u00f6rlagt m\u00e5ndag till fredag s\u00e5vida inte skriftliga \u00f6verenskommelser med en representant fr\u00e5n arbetslaget eller arbetstagaren tr\u00e4ffats, vilket bolaget inte f\u00f6rm\u00e5tt visa.<\/p>\n Bolaget vitsordade att nio arbetstagare arbetat mer \u00e4n den allm\u00e4nna \u00f6vertiden vilket enligt Arbetsdomstolen utgjorde ett brott mot kollektivavtalet. N\u00e4r det g\u00e4llde \u00f6vertidsarbete inom den allm\u00e4nna \u00f6vertiden hade bolaget \u00e5beropat skriftliga \u00f6verenskommelser med 17 arbetstagare. Arbetsdomstolen konstaterade att \u00f6verenskommelserna innebar generella godk\u00e4nnanden l\u00e4mnade i f\u00f6rv\u00e4g, vilka inte var f\u00f6renliga med byggavtalet. Bolaget hade s\u00e5ledes beg\u00e5tt kollektivavtalsbrott \u00e4ven i den delen. F\u00f6rbundet hade enligt Arbetsdomstolen inte presenterat n\u00e5gon utredning om p\u00e5 vilket s\u00e4tt bolaget skulle ha underl\u00e5tit att g\u00f6ra korrekta pensionsavs\u00e4ttningar, varf\u00f6r det enlig domstolen inte var visat att bolaget brutit mot kollektivavtalet i det avseendet.<\/p>\n Vid best\u00e4mmande av skadest\u00e5ndets storlek beaktade Arbetsdomstolen att det var oklart om bolaget gjort n\u00e5gon f\u00f6rtj\u00e4nst genom att till\u00e4mpa byggavtalet p\u00e5 fel s\u00e4tt, att f\u00f6rbundet oavsett haft ett intresse att arbetsgivaren fullt ut f\u00f6ljer avtalet, men att bolaget i vissa delar hade f\u00f6rs\u00f6kt att g\u00f6ra r\u00e4tt. Ett gemensamt skadest\u00e5nd f\u00f6r samtliga kollektivavtalsbrott best\u00e4mdes till ett belopp om 100\u00a0000 kr.<\/p>\n