H\u00e4r publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du p\u00e5 Arbetsdomstolen hemsida via l\u00e4nken under kommentarer.<\/p>\n
AD 2020 nr 65<\/strong><\/p>\n Fr\u00e5ga i m\u00e5let var om arbetsgivaren, ett pastorat, hade brutit mot f\u00f6rhandlingsskyldigheten i 13 \u00a7 medbest\u00e4mmandelagen (MBL) n\u00e4r pastoratet underl\u00e5tit att f\u00f6rhandla innan visst besked l\u00e4mnades om en kyrkomusikers m\u00f6jligheter att arbeta hemma och om hans ansvar f\u00f6r en barnk\u00f6r. \u00c4ven fr\u00e5ga om \u00e4ndring av talan.<\/p>\n I fr\u00e5gan om hemarbete framgick det, enligt Arbetsdomstolen, av utredningen att arbetstagaren redan fr\u00e5n anst\u00e4llningens b\u00f6rjan i n\u00e5gon m\u00e5n arbetade hemifr\u00e5n men att hans arbetsst\u00e4lle enligt anst\u00e4llningsbeviset var pastorsexpeditionen. Vidare fann domstolen utrett att arbetstagaren tidigt i anst\u00e4llningen blivit tillsagd att vara p\u00e5 arbetsplatsen och att han inte till\u00e4ts arbeta hemma i stor utstr\u00e4ckning, \u00e4ven om han faktiskt gjorde s\u00e5. N\u00e4r f\u00f6rsamlingens nya arbetsledande komminister senare f\u00f6rklarade f\u00f6r arbetstagaren att han inte fick arbeta hemma innebar beskedet inte ett beslut om viktigare f\u00f6r\u00e4ndring eftersom han inte hade arbetsgivarens tillst\u00e5nd att i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning arbeta hemma. N\u00e5gon f\u00f6rhandlingsskyldighet hade s\u00e5ledes inte \u00e5legat arbetsgivaren.<\/p>\n S\u00e5vitt avs\u00e5g fr\u00e5gan om barnk\u00f6ren konstaterade Arbetsdomstolen f\u00f6ljande. Utredningen, bl a inneh\u00e5llet i platsannonsen och vittnesuppgifter fr\u00e5n den arbetsgivarrepresentant som h\u00f6ll intervjun, visade att arbetstagaren hade accepterat anst\u00e4llningen med insikt om att den innebar ett \u00f6vergripande ansvar f\u00f6r den musikaliska verksamheten, inklusive k\u00f6rverksamheten. Arbetstagaren fick visserligen vid tilltr\u00e4det ett tillf\u00e4lligt undantag fr\u00e5n den arbetsuppgiften eftersom det d\u00e5 fanns annan personal som kunde utf\u00f6ra den.<\/p>\n Parterna i m\u00e5let var eniga om att arbetsgivaren, under \u00e5r 2015, uppdrog \u00e5t arbetstagaren att faktiskt arbeta med barnk\u00f6ren. Enligt arbetstagarsidan fick han dock inget ansvar f\u00f6r barnk\u00f6ren i detta skede, utan skulle enbart ackompanjera den. F\u00f6rst \u00e5r 2017 tilldelades han detta ansvar enligt arbetstagarsidan. Av utredningen drog dock Arbetsdomstolen slutsatsen att arbetsgivaren redan \u00e5r 2015 fattat beslut om att arbetstagaren skulle ta faktiskt ansvar f\u00f6r barnk\u00f6ren p\u00e5 det s\u00e4tt som ingick i hans anst\u00e4llningsavtal, om \u00e4n tillsammans med en annan anst\u00e4lld. \u00c5r 2017 klargjorde en arbetsgivarrepresentant f\u00f6r arbetstagaren att denne skulle utf\u00f6ra bl a de administrativa arbetsuppgifterna och inte l\u00e4gga dessa p\u00e5 den andra arbetstagaren. Det omtvistade beslutet befanns s\u00e5ledes ha fattats \u00e5r 2015 s\u00e5som arbetsgivaren anf\u00f6rt.<\/p>\n Arbetstagarsidan framf\u00f6rde som alternativt p\u00e5st\u00e5ende att beslut fattades \u00e5r 2015 och att arbetsgivaren d\u00e5 brutit mot f\u00f6rhandlingsskyldigheten. Enligt Arbetsdomstolen innefattade detta p\u00e5st\u00e5ende ett helt annat h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp och utgjorde d\u00e4rmed en otill\u00e5ten tale\u00e4ndring enligt 13 kap. 3 \u00a7 tredje stycket r\u00e4tteg\u00e5ngsbalken. Talan i denna del avvisades s\u00e5ledes.<\/p>\n Slutligen pr\u00f6vade Arbetsdomstolen inv\u00e4ndningen om att arbetsgivarens beslut i januari 2019, om att arbetstagaren ensam skulle sk\u00f6ta det praktiska arbetet i barnk\u00f6ren, innebar en viktigare f\u00f6r\u00e4ndring av hans arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden som enligt 13 \u00a7 MBL borde ha f\u00f6rhandlats. Arbetsdomstolen uttalade att det skulle kunna ifr\u00e5gas\u00e4ttas om inte den omst\u00e4ndigheten att arbetstagaren fick ensamt tillsynsansvar f\u00f6r barnen och den inverkan det hade p\u00e5 hans arbetsmilj\u00f6, skulle medf\u00f6ra att fackf\u00f6rbundet typiskt sett hade velat f\u00f6rhandla fr\u00e5gan innan arbetsgivaren fattade sitt beslut. Arbetet med barnk\u00f6ren avs\u00e5g dock ett kortare arbetspass per vecka bland de m\u00e5nga olika sysslor kyrkomusikern hade, han fick inte ansvar f\u00f6r n\u00e5gon ny verksamhet eller nya arbetsuppgifter, och det fanns annan personal i lokalen som vid behov kunde hj\u00e4lpa till. Vid en samlad bed\u00f6mning fann Arbetsdomstolen att beslutet om ensamarbete med barnk\u00f6ren var av mindre betydelse och s\u00e5ledes inte innebar en viktigare f\u00f6r\u00e4ndring av kyrkomusikerns arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden. Arbetstagarsidans talan avslogs s\u00e5ledes i sin helhet.<\/p>\n AD 2020 nr 66<\/strong><\/p>\n M\u00e5let g\u00e4llde schema\u00e4ndringar i ett bolag som var bundet av tv\u00e5 konkurrerande kollektivavtal d\u00e4r tvist uppst\u00e5tt g\u00e4llande bolagets skyldigheter gentemot den arbetstagarpart som ing\u00e5tt det senast tecknade avtalet, dvs andrahandsavtalet.<\/p>\n Bolaget tr\u00e4ffade, i enlighet med en best\u00e4mmelse i det f\u00f6rst tecknade centrala kollektivavtalet, en lokal \u00f6verenskommelse med fackf\u00f6rbundet Transport om \u00e4ndrade arbetstidsscheman som ber\u00f6rde hamnarbetare, varav flertalet var medlemmar i Hamnarbetarf\u00f6rbundet. Den f\u00f6rsta tvistefr\u00e5gan avs\u00e5g om bolaget, genom att inte tr\u00e4ffa lokal \u00f6verenskommelse med Hamnarbetarf\u00f6rbundet, br\u00f6t mot en best\u00e4mmelse i andrahandsavtalet enligt vilken arbetstid vid skiftarbete skulle f\u00f6rl\u00e4ggas enligt ett lokalt uppr\u00e4ttat arbetstidsschema. De tv\u00e5 aktuella kollektivavtalen var likalydande.<\/p>\n Arbetsdomstolen redogjorde f\u00f6r r\u00e4ttsl\u00e4get och anf\u00f6rde i huvudsak f\u00f6ljande. Att en part redan \u00e4r bunden av kollektivavtal betr\u00e4ffande verksamhet f\u00f6r vilken parten sluter s\u00e5dant avtal med annan motpart inneb\u00e4r inte i och f\u00f6r sig att det senare avtalet skulle sakna r\u00e4ttslig verkan. Fr\u00e5gan om och p\u00e5 vilket s\u00e4tt parten ska anses bunden av det senare avtalet blir beroende av vilken f\u00f6rpliktelse de b\u00e5da konkurrerande avtalen \u00e5l\u00e4gger arbetsgivaren. S\u00e5vitt avser anst\u00e4llningsvillkor har Arbetsdomstolen uttalat att som huvudregel, vid tv\u00e5 konkurrerande kollektivavtal, har det f\u00f6rst tillkomna avtalets best\u00e4mmelser f\u00f6retr\u00e4de och arbetsgivaren \u00e4r inte skyldig att till\u00e4mpa det senare avtalets best\u00e4mmelser om anst\u00e4llningsvillkor. S\u00e5vitt avser best\u00e4mmelser som g\u00e4ller annat \u00e4n anst\u00e4llningsvillkor, blir arbetsgivaren fri fr\u00e5n att fullg\u00f6ra en utf\u00e4stelse i det senare kollektivavtalet endast om den utf\u00e4stelsen kolliderar med utf\u00e4stelse i det tidigare avtalet p\u00e5 det s\u00e4ttet att arbetsgivaren inte kan f\u00f6lja det ena \u00e5tagandet utan att bryta mot det andra.<\/p>\n I m\u00e5let gjorde Hamnarbetarf\u00f6rbundet i f\u00f6rsta hand g\u00e4llande att den gemensamma partsavsikten var att andrahandsavtalet skulle vara j\u00e4mst\u00e4llt, likalydande och frist\u00e5ende fr\u00e5n f\u00f6rstahandsavtalet, \u00e4ven n\u00e4r det g\u00e4llde m\u00f6jligheten att teckna lokala kollektivavtal. Arbetsdomstolen menade att det inte kunde dras n\u00e5gra slutsatser av den omst\u00e4ndigheten att man strukit \u00f6ver vissa meningar i avtalet om f\u00f6rsta- och andrahandsavtalets effekter. Inte heller arbetstagarsidans muntliga bevisning talade f\u00f6r att andrahandsavtalet skulle ha den inneb\u00f6rd som Hamnarbetarf\u00f6rbundet gjorde g\u00e4llande. Utredningen gav snarare st\u00f6d f\u00f6r att parterna var djupt oeniga i fr\u00e5gan. Avtalsparterna befanns s\u00e5ledes inte ha varit \u00f6verens om att best\u00e4mmelsen om skyldighet att teckna lokal \u00f6verenskommelse om skiftarbete skulle vara till\u00e4mplig f\u00f6r arbetsgivare bundna av b\u00e5da avtalen.<\/p>\n G\u00e4llande best\u00e4mmelsens karakt\u00e4r konstaterade Arbetsdomstolen att den syftade till att reglera arbetstidens f\u00f6rl\u00e4ggning vid skiftarbete och fick d\u00e4rmed, huvudsakligen, anses som en best\u00e4mmelse om anst\u00e4llningsvillkor. Avtalstexterna konstaterades vara likalydande men of\u00f6renliga eftersom de f\u00f6rutsatte likalydande lokala \u00f6verenskommelser med b\u00e5da organisationerna. De tv\u00e5 best\u00e4mmelserna var inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt samordnade med varandra. Mot denna bakgrund fann Arbetsdomstolen slutligen att det f\u00f6rst tecknade avtalet fick ges f\u00f6retr\u00e4de. Allm\u00e4nt skadest\u00e5nd f\u00f6r kollektivavtalsbrott utgick s\u00e5ledes inte sedan Hamnarbetarf\u00f6rbundet, vid kollektivavtalets ing\u00e5ende, k\u00e4nde till att arbetsgivarorganisationen i vilken bolaget var medlem redan var bundet av kollektivavtal med Transport.<\/p>\n I fr\u00e5gan om bolaget brutit mot f\u00f6rhandlingsskyldigheten i 11 \u00a7 MBL konstaterade Arbetsdomstolen att dess praxis fastst\u00e4llt att best\u00e4mmelsen endast \u00e4r till\u00e4mplig d\u00e5 fr\u00e5gan ligger inom ramen f\u00f6r arbetsgivarens ensidiga beslutander\u00e4tt. Anledningen \u00e4r att i situationer d\u00e5 det kr\u00e4vs en \u00f6verenskommelse mellan fack och arbetsgivare tas arbetstagarens intressen tillvara genom kravet p\u00e5 \u00f6verenskommelse. Parterna i m\u00e5let var mot den bakgrunden \u00f6verens om att bolaget inte hade haft n\u00e5gon f\u00f6rhandlingsskyldighet i fr\u00e5gan gentemot Transport. Arbetsdomstolen fann dock att schema\u00e4ndringarna, i f\u00f6rh\u00e5llande till Hamnarbetarf\u00f6rbundet, fick betraktas som ett ensidigt arbetsledningsbeslut eftersom f\u00f6rbundet inte genom f\u00f6rhandlingar om en \u00f6verenskommelse kunnat p\u00e5verka beslutet. Eftersom \u00f6verenskommet arbetstidsschema skulle till\u00e4mpas \u00e4ven p\u00e5 Hamnarbetarf\u00f6rbundets medlemmar, stod det enligt Arbetsdomstolen klart att den lokala \u00f6verenskommelsen skulle f\u00e5 direkt betydelse f\u00f6r dessa. Arbetsdomstolen fann s\u00e5ledes att bolaget var f\u00f6rhandlingsskyldigt gentemot Hamnarbetarf\u00f6rbundet, under f\u00f6ruts\u00e4ttning att beslutet om \u00e4ndrade arbetstidsscheman inneburit en viktigare f\u00f6r\u00e4ndring i enlighet med lydelsen i 11 \u00a7 MBL. Arbetsgivarpartens inv\u00e4ndningar om att det skulle medf\u00f6ra praktiska sv\u00e5righeter f\u00f6r bolaget med parallella f\u00f6rhandlingar, avf\u00e4rdades med motiveringen att bundenhet av flera kollektivavtal i f\u00f6rh\u00e5llande till olika fackf\u00f6rbund inte f\u00e5r till f\u00f6ljd att en f\u00f6rhandlingsskyldighet enligt 11 \u00a7 MBL inte finns. F\u00f6rhandlingssituationerna i f\u00f6revarande fall skiljer sig \u00e5t p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att det \u00e4r fr\u00e5ga om kollektivavtalsf\u00f6rhandlingar respektive medbest\u00e4mmandef\u00f6rhandlingar.<\/p>\n I fr\u00e5ga om schema\u00e4ndringarna utgjort en viktigare f\u00f6r\u00e4ndring f\u00f6r de aktuella arbetstagarnas arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden konstaterade Arbetsdomstolen bl a f\u00f6ljande. F\u00f6r\u00e4ndringarna g\u00e4llde s\u00e5v\u00e4l arbetstidens f\u00f6rl\u00e4ggning och dess omfattning och innebar arbete under nattetid. Utredningen visade att f\u00f6r\u00e4ndringarna hade vissa sociala konsekvenser f\u00f6r t ex arbetstagare med ansvar f\u00f6r barn. Efter en samlad bed\u00f6mning fann domstolen att schema\u00e4ndringarna var av s\u00e5dan betydelse att de medf\u00f6rt en f\u00f6rhandlingsskyldighet f\u00f6r arbetsgivaren.<\/p>\n Arbetsdomstolen delade inte arbetsgivarens uppfattning om att det f\u00f6relegat synnerliga sk\u00e4l att fatta beslut innan f\u00f6rhandling. N\u00e5gra praktiska hinder av betydelse att f\u00f6ra parallella f\u00f6rhandlingar f\u00f6rel\u00e5g inte och inget i utredningen talade f\u00f6r att schema\u00e4ndringarna beh\u00f6vde genomf\u00f6ras med s\u00e5 kort varsel att f\u00f6rhandling enligt 11 \u00a7 MBL inte hade varit m\u00f6jlig. Arbetsgivaren befanns s\u00e5ledes ha brutit mot f\u00f6rhandlingsskyldigheten i aktuellt lagrum och d\u00f6mdes att betala ett allm\u00e4nt skadest\u00e5nd.<\/p>\n Slutlig fr\u00e5ga i m\u00e5let g\u00e4llde om arbetsgivaren brutit mot arbetsmilj\u00f6lagen (AML) och f\u00f6rtroendemannalagen (FML) genom att inte samverka med Hamnarbetarf\u00f6rbundets huvudskyddsombud inf\u00f6r det \u00e4ndrade arbetstidsschemat.<\/p>\n Arbetsdomstolen konstaterade inledningsvis bl a att best\u00e4mmelsen i 6 kap. 3 \u00a7 AML om att ett huvudskyddsombud ska utses vid ett arbetsst\u00e4lle d\u00e4r det finns mer \u00e4n ett skyddsombud, inte hindrar att flera huvudskyddsombud utses om det finns flera fackliga organisationer. Av lagen framg\u00e5r att skyddsombudets r\u00e4tt att delta i planeringen avser varje stadium som \u00e4r av betydelse fr\u00e5n arbetsmilj\u00f6synpunkt. Arbetsgivare f\u00e5r inte hindra ett skyddsombud att fullg\u00f6ra sina uppgifter. Att inte l\u00e5ta ett skyddsombud delta i planering enligt ovan kan vara ett s\u00e5dant hindrande.<\/p>\n Enligt Arbetsdomstolen framgick av utredningen att de planerade schema\u00e4ndringarna hade betydelse f\u00f6r arbetsmilj\u00f6f\u00f6rh\u00e5llandena. Det konstaterades att bolagets samverkan med Transports huvudskyddsombud inte fr\u00e5ntagit bolaget dess skyldighet att \u00e4ven samverka med Hamnarbetarf\u00f6rbundets skyddsombud. \u00a0Genom att l\u00e5ta Hamnarbetarf\u00f6rbundets skyddsombud ta del av riskbed\u00f6mningen, visserligen innan \u00e4ndringarna skulle tr\u00e4da i kraft, men efter det att bolaget tr\u00e4ffat en lokal \u00f6verenskommelse om schema\u00e4ndringar med Transport, hade bolaget hindrat honom att fullg\u00f6ra sina uppgifter som huvudskyddsombud. Bolaget befanns s\u00e5ledes skadest\u00e5ndsskyldigt gentemot huvudskyddsombudet och Hamnarbetarf\u00f6rbundet f\u00f6r brott mot AML och FML.<\/p>\n