H\u00e4r publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du p\u00e5 Arbetsdomstolen hemsida via l\u00e4nken under kommentarer.<\/p>\n
AD 2020 nr 34<\/strong><\/p>\n Huvudsakligen fr\u00e5ga om ett skriftligt anst\u00e4llningsavtal uppr\u00e4ttats f\u00f6r skens skull, och d\u00e4rf\u00f6r inte skulle till\u00e4mpas mellan parterna.<\/p>\n Ett svenskt aktiebolag (\u201dbolaget\u201d) anlitades som underentrepren\u00f6r till ett annat bolag f\u00f6r att utf\u00f6ra visst arbete till ett reningsverk i Kristiansand i Norge. Den ursprungliga best\u00e4llaren var Kristiansands kommun. F\u00f6r uppdraget rekryterade bolaget bl.a. en arbetstagare som lagbas (\u201darbetstagaren\u201d).<\/p>\n Enligt bolaget kom parterna muntligen \u00f6verens om att arbetstagaren skulle vara anst\u00e4lld s\u00e5 l\u00e4nge projektet varade, och att han skulle ha en l\u00f6n om 240 kr per timme inklusive allt (s\u00e5som traktamente, \u00f6vertids- och semesterers\u00e4ttning).<\/p>\n N\u00e4r arbetet p\u00e5 reningsverket inleddes kr\u00e4vde Kristiansands kommun att arbetstagarna skulle ha vissa anst\u00e4llningsvillkor och att dessa skulle framg\u00e5 av skriftliga anst\u00e4llningsavtal. Mellan bolaget och arbetstagaren uppr\u00e4ttades ett skriftligt anst\u00e4llningsavtal som undertecknades av b\u00e5da parter. Avtalet var skrivet p\u00e5 norska och angav bl.a. att det var fr\u00e5ga om en tidsbegr\u00e4nsad anst\u00e4llning med tilltr\u00e4de 6 juni och f\u00f6rv\u00e4ntad varaktighet till den 25 augusti samma \u00e5r. Enligt avtalet var veckoarbetstiden 50 timmar och l\u00f6nen 197,75 NOK. Semesterers\u00e4ttning angavs till 13 % och vidare angavs vissa belopp f\u00f6r \u00f6vertidsers\u00e4ttning och traktamente. Det angavs ocks\u00e5 att anst\u00e4llningsf\u00f6rh\u00e5llandet reglerades av Teknikavtalet IF Metall.<\/p>\n Den 25 juni h\u00e4vde Kristiansands kommun avtalet med det f\u00f6retag som bolaget var underentrepren\u00f6r till. Arbetstagaren (och \u00f6vriga arbetstagare) l\u00e4mnade d\u00e4rf\u00f6r arbetsplatsen samma dag. Bolaget betalade arbetstagaren l\u00f6n \u2013 i enlighet med det muntliga avtal som bolaget menade att parterna ing\u00e5tt \u2013 fram till den 25 juni. Arbetstagaren yrkade d\u00e4refter drygt 160\u00a0000 kr fr\u00e5n bolaget, avseende l\u00f6n, traktamente, \u00f6vertids- och semesterers\u00e4ttning \u2013 enligt det skriftliga anst\u00e4llningsavtalet \u2013 f\u00f6r tiden 6 juni till 25 augusti.<\/p>\n Bolaget bestred arbetstagarens yrkande och anf\u00f6rde i huvudsak att det skriftliga avtalet uppr\u00e4ttats f\u00f6r skens skull och d\u00e4rf\u00f6r inte kunde g\u00f6ras g\u00e4llande. Bolaget gjorde vidare g\u00e4llande att arbetstagaren i vart fall inte hade r\u00e4tt till l\u00f6n och ers\u00e4ttningar efter den 25 juni, eftersom han inte st\u00e5tt till f\u00f6rfogande f\u00f6r arbete f\u00f6r tiden d\u00e4refter.<\/p>\n I och med att tvisten r\u00f6rde arbete som utf\u00f6rts i Norge inledde Arbetsdomstolen med att ta st\u00e4llning till vilket lands lag som var till\u00e4mplig i m\u00e5let. Arbetsdomstolen konstaterade d\u00e4rvid att arbetstagaren, vid fullg\u00f6randet av avtalet, vanligtvis utf\u00f6rt arbetet i Norge. Enligt Arbetsdomstolens mening var de samlade omst\u00e4ndigheterna dock s\u00e5dana att anst\u00e4llningsavtalet skulle anses ha n\u00e4rmare anknytning till Sverige, och att svensk r\u00e4tt d\u00e4rf\u00f6r skulle g\u00e4lla (Rom I-f\u00f6rordningen artikel 8). Arbetsdomstolen beaktade bl.a. att b\u00e5de bolaget och arbetstagaren hade hemvist i Sverige, att arbetstagaren varit anst\u00e4lld f\u00f6r bolaget tidigare f\u00f6r att arbeta med projekt i Sverige, samt att det skriftliga anst\u00e4llningsavtalet var utformat med utg\u00e5ngspunkten att svensk r\u00e4tt var till\u00e4mplig (bl.a. genom att h\u00e4nvisa till teknikavtalet f\u00f6r IF Metall).<\/p>\n Arbetsdomstolen anf\u00f6rde sedan, med h\u00e4nvisning till EU-domstolens och Arbetsdomstolens praxis, att utg\u00e5ngspunkten \u00e4r att ett av b\u00e5da parter p\u00e5 ett korrekt s\u00e4tt underskrivet anst\u00e4llningsavtal motsvarar vad parterna har kommit \u00f6verens om. Arbetsdomstolen konstaterade att bolaget d\u00e4rf\u00f6r hade bevisb\u00f6rdan f\u00f6r att parterna i fullt samf\u00f6rst\u00e5nd uppr\u00e4ttat det skriftliga anst\u00e4llningsavtalet f\u00f6r skens skull och att det d\u00e4rf\u00f6r inte g\u00e4llde mellan parterna.<\/p>\n Arbetsdomstolens slutsats blev att det skriftliga avtalet skulle till\u00e4mpas mellan parterna. Enligt Arbetsdomstolens bed\u00f6mning hade bolaget inte lyckats visa att bolaget gjort klart f\u00f6r arbetstagaren att det skriftliga avtalet inte skulle till\u00e4mpas mellan dem, och \u00e4n mindre att arbetstagaren samtyckt till detta.<\/p>\n Arbetsdomstolen ans\u00e5g att arbetstagaren st\u00e5tt till bolagets f\u00f6rfogande f\u00f6r tiden 25 juni till 25 augusti, och att han d\u00e4rf\u00f6r hade r\u00e4tt till l\u00f6n \u00e4ven f\u00f6r den tiden. Arbetsdomstolen ans\u00e5g dock att arbetstagaren inte hade r\u00e4tt till n\u00e5gon \u00f6vertidsers\u00e4ttning eller traktamente f\u00f6r den perioden, eftersom han inte arbetat \u00f6verhuvudtaget och inte heller gjort n\u00e5gra resor i arbetet d\u00e5. Sammantaget fann Arbetsdomstolen att arbetstagaren hade r\u00e4tt till 133\u00a0069 kr. Fr\u00e5n detta belopp skulle dock avdrag om drygt 32\u00a0000 kr g\u00f6ras, som bolaget redan betalat. Bolaget f\u00f6rpliktades d\u00e4rmed att betala drygt 100\u00a0000 kr till arbetstagaren.<\/p>\n Det var bara bolaget som hade yrkat ers\u00e4ttning f\u00f6r r\u00e4tteg\u00e5ngskostnader. Arbetsdomstolen ans\u00e5g, utifr\u00e5n omfattningen av vad parterna \u00f6msom vunnit och \u00f6msom f\u00f6rlorat, att bolaget inte hade r\u00e4tt till ers\u00e4ttning f\u00f6r sina r\u00e4tteg\u00e5ngskostnader.<\/p>\n AD 2020 nr 35<\/strong><\/p>\n Fr\u00e5gan i Arbetsdomstolen var om en talan mot ett bolag som registrerats i England enligt engelsk r\u00e4tt, och avregistrerats enligt en best\u00e4mmelse i den engelska aktiebolagslagen, skulle avvisas.<\/p>\n Bolaget ifr\u00e5ga hade sagt upp en arbetstagare, som utf\u00f6rt arbete f\u00f6r bolagets r\u00e4kning i Sverige, av personliga sk\u00e4l. Arbetstagaren ans\u00f6kte sedermera om st\u00e4mning mot bolaget och yrkade dels l\u00f6n, samt allm\u00e4nt och ekonomiskt skadest\u00e5nd d\u00e5 han p\u00e5stod att bolaget sagt upp honom utan saklig grund. Bolaget bestred talan, samt yrkade att talan skulle avvisas eftersom bolaget uppl\u00f6sts och d\u00e4rf\u00f6r saknade r\u00e4ttskapacitet. Ystads tingsr\u00e4tt beslutade att avvisa arbetstagarens talan.<\/p>\n Arbetsdomstolen konstaterade att svensk domstol var beh\u00f6rig att pr\u00f6va tvisten, d\u00e5 tvisten avs\u00e5g ett anst\u00e4llningsavtal och arbetstagaren ifr\u00e5ga vanligtvis utf\u00f6rde sitt arbete i Sverige (Bryssel I-f\u00f6rordningen, artikel 21.1 b).<\/p>\n Vad g\u00e4llde lagval fann Arbetsdomstolen att anst\u00e4llningsavtalet skulle vara underkastad svensk r\u00e4tt, eftersom arbetet vanligtvis utf\u00f6rdes i Sverige (Rom I-f\u00f6rordningen, artikel 8.2). Arbetsdomstolen konstaterade dock att Rom I-f\u00f6rordningen inte omfattar alla r\u00e4ttsliga fr\u00e5gor som kan uppkomma vid pr\u00f6vning av ett civilr\u00e4ttsligt anspr\u00e5k. Arbetsdomstolen konstaterade d\u00e4rvid att Rom I-f\u00f6rordningen inte inneh\u00e5ller n\u00e5gon reglering av lagval betr\u00e4ffande juridiska personers r\u00e4ttskapacitet.<\/p>\n Arbetsdomstolens slutsats om lagval i den delen blev att engelsk r\u00e4tt skulle till\u00e4mpas p\u00e5 fr\u00e5gan om bolaget, efter att det avregistrerats, hade r\u00e4ttskapacitet att svara i domstol n\u00e4r anspr\u00e5k gjordes g\u00e4llande mot bolaget.<\/p>\n Arbetsdomstolens slutsats, utifr\u00e5n den utredning av inneb\u00f6rden av engelsk r\u00e4tt som domstolen hade tillg\u00e4nglig, blev att ett bolag som avregistrerats genom s.k. \u201dvoluntary striking off\u201d (enligt en best\u00e4mmelse i den engelska aktiebolagslagen) inte kan svara i domstol, men att den som anser sig ha ett krav mot det avregistrerade bolaget hos domstol kan ans\u00f6ka om att bolaget \u00e5ter ska registreras och att bolaget \u2013 sedan det \u00e5ter registrerats \u2013 kan svara i domstol.<\/p>\n Arbetsdomstolen konstaterade sedan att en ans\u00f6kan om att bolaget \u00e5ter ska registreras inte kan pr\u00f6vas av svensk domstol. Arbetsdomstolen ans\u00e5g d\u00e4rf\u00f6r att arbetstagaren, innan domstol tar st\u00e4llning till om m\u00e5let skulle avvisas, skulle beredas tillf\u00e4lle att uppge om han \u00f6nskar beg\u00e4ra att bolaget \u00e5ter ska registreras och i s\u00e5 fall f\u00e5 m\u00f6jlighet att g\u00f6ra det. Enligt Arbetsdomstolen borde dessa fr\u00e5gor l\u00e4mpligen hanteras av tingsr\u00e4tten.<\/p>\n Arbetsdomstolen beslutade d\u00e4rf\u00f6r att undanr\u00f6ja tingsr\u00e4ttens slutliga beslut (b\u00e5de beslutet om avvisning och beslutet om r\u00e4tteg\u00e5ngskostnader), och \u00e5terf\u00f6rvisade m\u00e5let till tingsr\u00e4tten f\u00f6r fortsatt handl\u00e4ggning. Vad g\u00e4llde r\u00e4tteg\u00e5ngskostnaderna i Arbetsdomstolen skulle dessa pr\u00f6vas i samband med m\u00e5let efter dess \u00e5terupptagande.<\/p>\n