Hoppa till innehåll

Långsiktiga lösningar bättre än kortsiktig sysselsättning

En aktiv arbetsmarknadspolitik är alltid att föredra framför passiva stöd.  Där är vi överens med Mikael Sjöberg och Annika Sundén från Arbetsförmedlingen (SvD Debatt 30/11). Och aktiv arbetsmarknadspolitik kräver subventionerade insatser. Men det viktiga är att lägga fokus på rätt åtgärder.

Få i den arbetsmarknadspolitiska debatten är principiella motståndare till subventionerade anställningar. Tvärtom kan det vara helt rätt insats för vissa arbetslösa. Samtidigt är det stor skillnad på hur effektiva de olika formerna av subventionerade anställningsformerna är. Men det som nu händer är att de helsubventionerade extratjänsterna tränger ut andra, mer långsiktiga lösningar. En av dem är nystartsjobben, den subventionerade anställning som Sjöberg och Sundén själva lyfter fram som framgångsexempel i artikeln, men som nu alltså minskar.

Det finns fler exempel på lyckade åtgärder som nu minskas – två av dessa är stöd- och matchning och arbetsmarknadsutbildningen.

Antalet arbetslösa som får gå på matchning har halverats på ett år och är nere i 13 000 per månad. Leverantörer över hela landet tvingas dra ned, varsla medarbetare och stänga igen. Trots att efterfrågan och resultat är goda. I stället låter man människor, som med hjälp av stöd och matchning skulle kunna komma ut på arbetsmarknaden snabbt, utföra arbetsuppgifter som mycket sällan leder vidare till jobb.

En likartad utveckling sker med arbetsmarknadsutbildningarna. Inom de mest efterfrågade kompetenserna får fler än 9 av 10 jobb inom tre månader efter utbildning. Men nu görs stora nedskärningar. Under de senaste fem åren har antalet platser halverats, från 13 900 i slutet av 2013 till 6 400 i september 2018. Arbetsförmedlingen bedömer dessutom själva att ytterligare en tredjedel av anslaget ska kapas.

Utvecklingen är allvarlig av flera skäl. Det är ett slöseri för alla de individer, nyanlända och arbetslösa, som går miste om effektiva insatser. Nystartsjobben, stöd och matchning och arbetsmarknadsutbildning har mycket bättre resultat än de numera prioriterade extratjänsterna som dessutom är mycket kostsamma. Prislappen för staten är enorm på mellan sex och sju miljarder per år, vilket motsvarar den årliga kostnaden för all kommunal vuxenutbildning och all yrkeshögskoleutbildning tillsammans.

Det är dags att sätta stopp för nya extratjänster och på sikt avveckla satsningen helt och hållet. Syftet med arbetsmarknadspolitiken är att bryta utanförskap och få fler att ta steget in på den reguljära arbetsmarknaden. Extratjänsterna döljer i stället den verkliga arbetslösheten och privata aktörer med bra och hållbara resultat riskerar att slås ut.

En ny regering måste se till att vi får en arbetsmarknadspolitik där den enskilde arbetssökande står i centrum. Där Arbetsförmedlingen sköter myndighetsutövningen och de privata aktörerna gör det de är bäst på – att hjälpa arbetslösa till riktiga jobb. En arbetsmarknadspolitik inriktad på matchning och utbildning med verkliga jobb som mål, inte tillfällig sysselsättning.

Martina Elfgren Lilja, tf förbundsdirektör Kompetensföretagen

Fredric Skälstad, branschchef Almega Utbildningsföretagen

Anna Karin Hatt, VD Almega