Onsdag och Almedalen visar sin bredd

Precis som igår deltog jag idag, onsdag, i ett seminarium om pensioner. Idag var det apropå Skandias rapport ”Hög examensålder sänker pensionen” som tydliggör vilken skillnad inträdesåldern på arbetsmarknaden har för den slutgiltiga pensionen. Seminariet avslutades med en paneldiskussion mellan flera representanter för de politiska ungdomsförbunden.

Det blev en bra diskussion om hur vi uppmuntrar fler ungdomar att fullfölja sin examen på utsatt tid istället för att fördröja inträdet på arbetsmarknaden. En del i att åstadkomma detta är att tydliggöra individens ansvar för sin pension. Att de val som görs genom arbetslivet faktiskt spelar roll för den pension man senare kan se fram emot. Om man väljer att börja jobba, och tjäna in till pensionen, tidigt eller sent. Om man jobbar hel- eller deltid. Om man delar lika på ansvaret för barn och familj, om man skaffar en sådan. Bland annat. Att livsvalen verkligen spelar roll för den pension man får måste vi se till att fler känner till redan i tidig ålder.

Succén med Almegas lunchkoncept Poké och politik fortsätter och vi fick under onsdagen besök av Isak Skogstad, profilerad skolpolitisk debattör. Förutom att recensera gårdagens partiledartal av Liberalernas Jan Björklunds gav Isak Skogstad också en intressant beskrivning av hur den skolpolitiska debatten har förändrats under mandatperioden. Hur olika pedagogiska reformer har värderats genom åren – mer utifrån om de betraktats som moderna än den nytta och kvalitet de har uppvisar, vad det verkar.

Eftermiddagen ägnade jag åt ett slutet rundabordssamtal kring livslångt lärande arrangerat av forskningsinstitutet RISE, ett av medlemsföretagen inom Almega. Runt bordet satt forskare, företagare och näringslivsföreträdare. Återigen fick jag bekräftat att Almega inte är ensamma om att vara bekymrade över bristen på kompetensutveckling i det privata näringslivet – det behövs fler idéer och skarpa hjärnor som tar sig an den här framtidsutmaningen. Samtidigt som det blir allt tydligare att det förslag Almega lanserat om skattereduktion för kostnader för medarbetares kompetensutveckling naturligtvis är viktigt och ett genomförbart steg.

Dagen avslutades med ett lättsamt seminarium om konceptet Almedalen – kostar det för mycket? Vad är nyttan med det? Och vad får vi som är här för pengarna egentligen?

Jag är en vän av Almedalen. Jag gillar samtalen i gränderna och närheten till politiken, närings- och föreningslivet. Och jag tror att ett välplanerat och genomtänkt deltagande kan vara mycket lyckat – men det är dyrt och självklart ser även jag faran i att fler organisationer kommer välja bort Almedalsveckan i framtiden av kostnadsskäl. Det är viktigt att noga överväga engagemanget och hur man ser till att närvaro här ger tillräckligt mervärde för organisationen.

Men jag hoppas att fler får chansen att delta. Det är nämligen bredden som ger Almedalsveckan sitt stor värde. Titta bara på Idrottens dag, som arrangerades i Almedalsparken under onsdagen. Et tu tre var hela parken full av ungdomar som fick chansen att pröva nya idrotter med stöd av instruktörer från föreningslivet. Några prövade Aikido, andra slog kullerbyttor och volter och några testade orientering. Det var fantastiskt att se hela parken leva upp av barn och ungdomar med en väldig glädje att röra på sig.

Inslag som Idrottens dag är bara ett av många exempel som gör Almedalsveckan mer tillgänglig och som får människor, med de mest skilda intressen, att mötas under en och samma vecka. Jag tycker det är värt att bevara och jag hoppas att det kan leva kvar, och utvecklas.