Ett europeiskt samarbete som gör rätt saker

Det finns all anledning att fira och uppmärksamma Europadagen. EU-samarbetet har bidragit till fred och stabilitet genom att föra länder och invånare närmare varandra. Med ökad handel har marknaden för svenska varor och tjänster växt – både för producenter och oss konsumenter. Allt det här är värt att slå vakt om.

Samtidigt måste vi förmå EU att göra det som är viktigt. EU-samarbetets legitimitet bygger på att energin läggs på rätt frågor och att man gör rätt saker. Just nu pågår tyvärr en oroande utveckling i fel riktning. Inom ramen för det som kallas EU:s ”sociala pelare” slår man fast ambitioner som i förlängningen kan komma att förändra vår svenska arbetsmarknadsmodell i grunden.

Syftet med den sociala pelaren är förvisso gott och eftersträvansvärt – att minska skillnader i arbets- och levnadsförhållanden mellan människor i de olika medlemsländerna. Men det sätt man nu valt att ta sig an frågan – med den sociala pelaren – riskerar i praktiken leda till en högst oönskad ökad centralisering till Bryssel och minskade möjligheter för parterna att ta ansvar för arbetsmarknaden, inte minst i Sverige.

I veckan släppte forskningsinstitutet Ratio en intressant rapport som undersöker konsekvenserna av att EU:s sociala pelare införs. Mycket riktigt framgår det av Ratios rapport att den sociala pelaren kan vara ett första steg mot en gemensam arbetsrättslagstiftning för hela EU. Innebörden av en sådan gemensam lagstiftning skulle vara att beslut som rör svensk arbetsmarknad riskerar att flyttas till och fattas i Bryssel. Vilket i praktiken vore en nedmontering av den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Det är mycket bekymmersamt att den svenska regeringen å ena sidan säger sig värna den svenska arbetsmarknadsmodellen och å andra sidan driver på utvecklingen av den sociala pelaren i EU. Risken med det är nämligen inte bara att den svenska arbetsmarknadsmodellen monteras ned, utan att svenska folkets förtroende för och tilltro till det europeiska samarbetet naggas i kanten. Något som troligtvis väntar om EU upplevs diktera villkoren på svensk arbetsmarknad.

Ambitionen att aktivt driva på en utveckling av det europeiska samarbetet är god. Men sådana ambitioner får inte leda till den felaktiga slutsatsen att EU-samarbetet kan lösa allt och ska påverka alla frågor. Snarare bör ambitionen vara att fokusera och vässa samarbetet – och att fokusera mer än idag på det som är EU:s grundläggande uppgift: att utveckla den inre marknaden och uppnå verklig rörlighet för varor och tjänster inom unionen. Det tjänar hela Europa på.