Reepalu-utredningen hotar valfriheten

Idag har regeringens utredare Ilmar Reepalu (S) presenterat sitt delbetänkande om kraftiga vinstbegränsningar för företag i välfärdssektorn. Reepalus förslag om ett tak på vinstuttag på sju procent på ägarens insatta kapital, plus statslåneräntan, är ett felaktigt och farligt förslag som om det genomfördes skulle innebära ett dråpslag mot många välfärdsföretag och mot valfriheten i skolan, vården och omsorgen. Och förslaget skulle – om det genomförs – inte heller på något sätt leda till högre kvalitet, bara till färre alternativ för medborgarna att välja på i välfärden.

Konsekvensen av att genomföra det Reepalu föreslår blir i realiteten att många företag, inte minst många mindre företag – inte sällan drivna av kvinnliga entreprenörer – kommer få lägga ned. Många personer som driver företag i välfärdssektorn kommer att få avveckla sina livsverk. Det innebär att många välfungerande förskolor, skolor, vårdcentraler och hemtjänstföretag, kommer att försvinna. Och finns det inte några alternativ blir det svårt för människor att kunna välja – därför riskerar valfriheten att strypas kraftigt med förslaget. De allra största förlorarna, om utredningens förslag skulle genomföras, skulle bli de 170 000 skolbarn som idag går i en friskola som drivs i form av aktiebolag, de 60 000 äldre som har rätt till hemtjänst och alla de patienter som varje år tillsammans gör över 20 miljoner patientbesök hos privata vårdgivare.

I debatten har det från vissa håll påståtts att de privata alternativen skulle brista i kvalitet. Men det påståendet stämmer inte. Kvaliteten i privat driven välfärd är nämligen lika bra som i offentlig, eller bättre, vilket framgår tydligt i ett stort antal studier som undersökt kvalitet både utifrån subjektiva och objektiva kvalitetsmått. Ett exempel är att de privata äldreboendena levererar bättre kvalitet än de kommunala, i alla påverkbara kvalitetsparametrar som Socialstyrelsen lyfter fram. Detsamma gäller för friskolorna: sett till hur väl skolor presterar i relation till elevsammansättningen levererar friskolor tydligt överrepresenterade.

Den privat drivna välfärden har också lett till en ökad valfrihet som gynnat alla. Idag går det att välja bort en dålig skola eller dålig äldreomsorg om man som individ vantrivs. Det var otänkbart för 20 år sedan. Samtidigt har effektiviteten i den offentligt finansierade välfärden ökat. Vilket betyder att vi som medborgare nu får ut mer för varje skattekrona än tidigare. Och konkurrensen har lett till bättre kvalitet också i de offentliga verksamheterna.

Från Almegas sida är vi mycket tydliga med att det nu är dags att lämna den kontraproduktiva debatten om vinsttak bakom oss och istället fokusera på det som är viktigt – nämligen reformer som utvecklar och höjer kvaliteten i alla offentligt finansierade välfärdsverksamheter. Det politiken borde göra är att lägga den populistiska retoriken åt sidan och istället ställa tydliga och höga krav på kvalitet och uppföljning i all offentligt finansierad verksamhet, oavsett regi. Dålig kvalitet ska inte accepteras i någon välfärdsverksamhet – vare sig offentligt eller privat driven. Verksamheter, inom hela välfärdsområdet, som allvarligt åsidosätter kvalitetskrav och saknar vilja eller förmåga att snabbt komma till rätta med bristerna skall snabbare än idag kunna stängas av tillståndsmyndigheten. Och även offentliga utförare ska kunna stängas utifrån samma kriterier som gäller privata utförare.

Nu är det läge att lyfta blicken. Om 25 år kommer Sverige ha 12 miljoner invånare. Inför det behöver vi rusta vår välfärd. I det behövs  alla krafter som kan och vill vara med och bidra – både privata och offentliga. Politikerna bör därför lägga Reepalus förslag helt och hållet åt sidan, och istället låta den viktiga välfärdsdiskussionen fokusera på hur vi kan stärka valfriheten, höja kvaliteten och öka effektiviteten – i alla offentligt finansierade välfärdsverksamheter.