Skarp kritik från Lagrådet av regeringens upphandlingsförslag

Sällan har Lagrådet varit så tydliga i sin kritik av ett lagförslag från regeringen som de är i den kritik som kom härom dagen vad gäller regeringens förslag ”Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling”. På ett flertal helt grundläggande punkter är Lagrådet mycket kritiska, och går till och med så långt att de ifrågasätter om förslaget över huvud taget är godtagbart. Det regeringen borde göra nu är att, precis som ett flertal experter på upphandling redan gjort, konstatera att detta borde bli spiken i kistan för regeringens planer på att införa arbetsrättsliga krav vid offentliga upphandlingar.

 

Enligt regeringen är syftet med deras förslag till nytt upphandlingsregelverk att reglerna ska bli enklare. Men tyvärr leder de förslag regeringen arbetat fram inte till det, vilket Lagrådet också pekar på. Självklart ska schysta villkor gälla i upphandlade tjänster, men regeringens förslag på att införa krav på kollektivavtalsliknande villkor och andra arbetsrättsliga krav riskerar att straffa många seriösa företag och utestänga dem från att ens kunna delta i offentliga upphandlingar. Det vore knappast bra, vare sig för företagsamheten eller för kvalitetsutvecklingen av offentligt finansierad verksamhet.

Jag tillhör dem som, inte minst i mina tidigare kapaciteter som både statssekreterare och minister i den tidigare regeringen, tagit emot och läst många svar från Lagrådet på lagrådsremisser. Och faktum är att jag sällan sett ett Lagrådssvar som är så tydligt som det vi nu fått. Bland mycket annat skriver Lagrådet att ”ett syfte med det nya regelverket om upphandling är att reglerna ska bli enklare. Förslagen i den nu aktuella remissen är oförenliga med det syftet”. Och precis som Lagrådet framhåller så är reglerna i kollektivavtal ofta komplicerade och svåra att tolka. Inte sällan krävs det ingående sakkunskap för att man ska kunna fastställa den exakta innebörden. Och det att vi som är parter på arbetsmarknaden – facken och arbetsgivarna – dessutom har olika uppfattningar av villkorens innebörd. Dessutom finns det i flera branscher många olika giltiga och tillämpbara kollektivavtal. Bara inom Almega tecknar vi ungefär 140 kollektivavtal med ett stort antal fackliga motparter. Att det offentliga skulle ge sig in i den svenska arbetsmarknadsmodellen, och välja ut ett kollektivavtal framför ett annat på ett visst område, vore ett flagrant och tydligt ingrepp i den svenska arbetsmarknadsmodellen och en väg som regeringen inte borde vara intresserad av att ge sig in på.

Det går inte att komma ifrån att det ibland verkar som om regeringen glömmer bort att svenska företag redan tar ett mycket stort socialt ansvar. Svenska företag i allmänhet drivs av företagare av kött och blod som skapar jobb, betalar ut löner, betalar in sociala avgifter och som tar väl hand om sina anställda. Faktum är att företagen, företagaren och företagsamheten är själva grunden för att vi över huvud taget ska kunna ha den omfattande och väl fungerande välfärd vi har i Sverige idag. Men med det sagt är tjänsteföretagen och Almega självklart intresserade av och positiva till att hitta sätt att säkra att kontrakt i offentliga upphandlingar inte går till oseriösa aktörer. Men att via upphandlingarna och lagstiftningen ställa krav på att företagen måste erbjuda villkor i enlighet med ett visst kollektivavtal är helt fel väg att gå.
Om regeringen ändå skulle välja att trotsa Lagrådet och framhärda i att lägga fram förslaget skulle det leda till ökad otydlighet och mer krångel. Men det skulle också stänga ute många företag från att delta i offentliga upphandlingar, minska konkurrensen och innebära att överprövningarna sannolikt skulle bli långt fler än idag.
Varje år handlar det offentliga upp för hela 800 miljarder kronor. Det är enorma värden som motsvarar ungefär en femtedel av Sveriges samlade BNP. Ska man förändra regelverket för de upphandlingarna bör det göras i bred politisk enighet och på ett sätt som inte motverkar de syften man säger sig vilja uppnå.