Klicka här för att komma dit!

Arbetsförmedlingens övertagande börjar med ett introduktionsprogram innan man övergår i myndighetens reguljära åtgärdspaket.

Syftet med åtgärderna är att underlätta för de berörda personerna att finna en ny möjlighet till arbete.

I Almegas jour har vi fått frågan huruvida arbetsgivaren ska bevilja den anställde tjänstledigt för att delta i de nya programmet. I samband med införandet av rehab-kedjan 1 juli 2008 infördes en lagstiftning med innebörden att arbetstagaren har rätt att vara tjänstledig från sin anställning för att på grund av sjukdom prova annat arbete. Kravet är att den anställde har ingått ett anställningsavtal med en annan arbetsgivare under tiden från och med dag 91 – 180 i sjukskrivningsperioden.

Denna lag berör inte de frågor om tjänstledighet som har att göra med att den anställde överförs till Arbetsförmedlingen. Om arbetstagaren helt eller delvis anses ha arbetsförmåga hos den egna arbetsgivaren, och därmed arbetsskyldighet, är Almegas rekommendation att arbetsgivaren beviljar tjänstledighet för arbetstagaren deltagande i Arbetsförmedlingens introduktionsprogram.

De ekonomiska förutsättningarna inom IT-branschen varierar stort. Under innevarande lågkonjunktur har företagen i branschen givetvis påverkats i olika grad och flera har genomfört stora kostnadsbesparingsprogram.

Det är dock stora skillnader mellan företag och olika delar inom samma företag eller koncern. Det finns flera företag med en positiv tillväxt och som rekryterat personal under året. Det är stor efterfrågan på kompetens och arbetskraft inom flera områden. Samtidigt ökar konkurrensen och prispressen från bland annat flera globala IT-företag med bas i lågkostnadsländer.

Det är denna olikhet i företagens verklighet som de centrala avtalen ska spegla när nya avtal ska tecknas.

De centrala parterna i IT-branschen står inför ett vägskäl. Ska kollektivavtalen som modell inom IT-branschen ha en framtid så måste de anpassas till verkligheten. Ser verkligheten olika ut måste avtalen bejaka detta. Under denna avtalsrörelse vill vi se en konstruktiv dialog för att åstadkomma sådana avtalsmodeller.

Processen inför avtalsrörelsen
IT&Telekomföretagens styrelse har fastställt förbundets avtalskrav. Kraven har sitt ursprung i ett antal väl analyserade frågor utifrån företagens perspektiv i vardagen. Kraven har värdemässig utgångspunkt i ökat lokalt ansvar, decentralisering och utveckling av nya modeller.

Parternas gemensamma ansvar
IT & Telekomföretagens styrelse har tagit ett strategiskt beslut om att lokal lönebildning är den modell som ska gälla för IT-branschen. De centrala och lokala parterna ska i sin tur bidra med professionellt stöd och vara garant för att lönebildningsprocesserna i företagen håller hög kvalitet. De avtalslösningar som parterna enas om ska vara stabila, långsiktiga och stärka förtroendet för avtalens intentioner.

Lokal lönebildning kräver starka parter
Under flera år har de centrala parterna arbetat gemensamt med lönebildningsfrågorna inom IT-branschen. Ett viktigt strategiskt arbete som vi hoppas kunna utveckla ytterligare. Här har parterna gemensamt kommit en bit på vägen men en hel del arbete kvarstår. Vi medger att löneprocesserna hittills innehållit kvalitetsskillnader i olika företag. Men oavsett orsak till detta är vår inriktning att parterna ska ta ytterligare ansvar för att se till att det lokala arbetet blir ännu bättre. IT&Telekomföretagen är beredda att ta detta ansvar.

De centrala avtalen ska vara avtal utan på förhand fastställda löneökningstal och i stället garantera en bra lokal lönebildningsprocess. Det är viktigt att inte sammanblanda detta med centrala avtal om noll i löneökningar.

Villkorsavtalen
IT&Telekomföretagen önskar åstadkomma ökad dispositivitet i avtalen.

En mycket viktig fråga som parterna har att lösa i förhandlingarna är behovet på nya regler för hantering av omställningsfrågor i företagen. Dagens system fungerar inte, är oförutsägbart avseende kostnad och tidsåtgång och skapar osäkerhet för såväl företag som medarbetare. Här måste de centrala parterna ta ansvar och utforma regler som kan fungera i företagen. IT&Telekomföretagen vill se nya regler för omställning i företagen.
 

IT&Telekomföretagens avtalskrav och förslag på förändringar i kollektivavtalen finns att läsa via länken till höger. Vi förbehåller oss rätten att under förhandlingarna komplettera och ytterligare precisera kraven. Kraven redovisas utan prioriteringsordning.

Medieföretagen träffade idag, onsdag, Svenska Journalistförbundet  för att utväxla avtalskrav för dagstidningar (f d TU). Det är inte bara konjunkturen som slår hårt mot dagstidningarna. Annonsintäkter och upplageutveckling visar tydligt att branschen också genomgår en snabb strukturomvandling. Därför arbetar företagen nu med den omställning som krävs för att kunna möta framtiden. Det är mot den bakgrunden som Medieföretagens förslag till förändringar av avtalet har utformats.
Läs Medieföretagens samlade förslag

– Detta markerar en historisk omställning av Socialdemokraternas politik. Samtidigt är det ett naturligt ställningstagande då arbetsmarknaden domineras av den kunskapsintensiva tjänstesektorn. Det blir intressant att se vilka konkreta förlag det kommer resultera i, säger Almegas näringspolitiska chef Ulf Lindberg.

Under den senaste högkonjunkturen 200x – 2008 skapas det 223 000 nya jobb. Av dessa tillkom en kraftig majoritet, 132 000 inom den kunskapsintensiva tjänstesektorn. Samtidigt minskade antalet arbetstillfällen inom så väl industri som offentlig sektor.

- Vi kan konstatera att politiken inte riktigt hängt med i den strukturomvandling som skett på arbetsmarknaden. Allt fler arbetar inom tjänstesektorn men regelverken är fortfarande anpassad till det gamla industrisamhället, säger Ulf Lindberg.

Skatter, arbetsrätt forskning och utbildningspolitiken är till stora delar utformade för ett samhälle där industrin hade en dominerande roll på arbetsmarknaden. Idag har vi ett samhälle där tjänsteföretagen dominerar. Inom dessa företag är medarbetaren inte utbytbar på samma sätt som inom den traditionella industrin. Utveckling och försäljning sker i kontakten mellan medarbetare och kund vilket gör att medarbetaren får en mer central roll.

Inom tjänstesektorn är den mänskliga faktorn något positivt. Det är genom medarbetarnas unika kunskaper och egenskaper som företagen kan växa och utvecklas.

– Att det nu sker ett politiskt skifte till att se tjänstesektorn som det drivande i Svensk ekonomi är mycket positivt. Om politiken kan utgå från den verklighet vi lever i är det troligt att vi också får politiska reformer som är anpassade till den moderna arbetsmarknaden där tjänsteföretagens och medarbetarnas utveckling står i fokus. Vi hoppas att det är det nu vi kan vänta oss av Socialdemokraterna, avslutar Ulf Lindberg.

Det ställs höga krav på chefer i dag, chefrollen har blivit svårare och mer komplex. Många erfarna chefer lämnar arbetsmarknaden de närmaste åren, samtidigt som många unga väljer bort chefskarriären.

Frågan är vad som krävs för att rekrytera de 100 000 nya chefer som behövs under de närmaste fem åren. För att ta reda på det har det treåriga forsknings- och utvecklingsprojektet Hållbara chefer genomförts av Bliwa Stiftelsen i samarbete med Ledarna, Almega och Sveriges Kommuner och Landsting.

– Hållbara chefer är ett mycket intressant ledarutvecklingsprojekt som har gett resultat för de chefer och företag som deltog. Men än viktigare är att det också ingick en vetenskaplig utvärdering som kommer många till godo, säger Örjan Lenárd.

Organisation viktigare än personlig utveckling

Resultatet visar att yttre, organisatoriska förutsättningar har större samband med hållbarhet än de individuella aspekterna av ledarrollen. Det är fortfarande viktigt att varje chef utvecklas, men för att få hållbara chefer ställs måste arbetsgivaren ge bra organisatoriska förutsättningar, som till exempel rimliga krav, klara roller, stöd från den egna chefen och ett bra arbetsklimat.

Utgångspunkten i projektet var att det som gör chefer hållbara är självinsikt och självförtroende, balans mellan privatliv och arbete, tydlighet av chefens uppgift och roll i organisationen, ansvar och befogenheter, stöd i organisationen samt organisationskultur och –klimat.

Lotta Oom

Projektet finns dokumenterat i boken Hållbara chefer.
 

En förutsättning för att staten ska betala ut bidrag till företagshälsovården är att arbetsgivarna svarar för en minst lika stor insats. Anordnaren av företagshälsovård måste också vara godkänd av Försäkringskassan.

Även om det nya statliga stödet börjar gälla från och med 1 januari väntas det ta några månader innan det kan börja fungera fullt ut. Totalt satsar regeringen 550 miljoner på stödet för tidiga insatser vid sjukfrånvaro.

Det statliga stödet innebär i korthet följande:

• Läkarbesök vid företagshälsovården som innefattar en bedömning av den anställdes arbetsförmåga subventioneras med högst 350 kronor per läkarbesök.
• Staten kommer att svara för merparten av kostnaderna för medicinsk service, såsom röntgen och laboratorieanalyser i samband med läkarbesöket.
• Insatser och bedömningar under de första 45 sjukdagarna som görs för att underlätta den anställdas återgång i arbete subventioneras med högst 4 500 kronor.
• Slutligen utgår ett mindre generellt grundbidrag som syftar till att underlätta tidiga kontakter mellan anställda som blir sjuka och företagshälsovården.
• Tydligare kompetenskrav på företagshälsovård. För att bli godkänd enligt det nya systemet ska företagshälsovården dels ha kunskap om förhållandena på den anställdes arbetsplats och dels kompetens inom arbetsorganisation, beteendevetenskap, ergonomi, hälsovetenskap, medicin, rehabilitering och teknik.
   

Juryns motivering löd:

Stefan Holm har under sin tid på Almega varit extremt delaktig i debatten om offentlig upphandling. Han har varit nyanserad, konstruktiv och i grunden positiv till det regelverk som omfattar offentlig upphandling. Stefan Holm har också arbetat aktivt för att uppnå dialog mellan näringsliv och offentliga upphandlare.

Stefan Holm arbetade fram till september 2009 på Almega som näringspolitisk expert på offentlig upphandling. Numera är han regionchef på Svenskt Näringsliv. Dagen efter galan är han på jobbet och svarar alert på hur det känns att få ett sådant pris.

- Det är väldigt kul, säger Stefan Holm, och det är också ett kvitto på att Almega jobbar åt rätt håll och möts av stor respekt.

Arbetsdomstolen, AD, har nu meddelat dom angående fackens skadeståndsskyldighet i det s k Lavalmålet. Byggnads och Elektrikerförbundet vidtog hösten 2004 stridsåtgärder mot det lettiska förtaget Laval som hade arbetstagare utstationerade i samband med ett skolbygge i Vaxholm utanför Stockholm. Målet gällde frågan om stridsåtgärderna var lovliga eller inte. Eftersom målet gällde tillämpning av EG-rätten begärde AD förhandsavgörande från EG-domstolen.

EG-domstolens avgörande kom 2007 och i det fastslog EG-domstolen att stridsåtgärderna stred mot EG-rätten och att de därmed var olovliga eftersom de utgjorde en otillåten inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster över nationsgränserna.

Eftersom AD är bundet av EG-domstolens tolkning återstod för AD endast att fastställa om de båda facken skulle få betala skadestånd till Laval och hur rättegångskostnaderna skulle fördelas. AD:s domslut innebär att Byggnads och Elektrikerförbundet ska betala 550 000 kronor i allmänt skadestånd till Laval och att facken ska ersätta Laval för rättegångskostnader med drygt två miljoner kronor.
 

Milton tror inte att LO ställt samma krav om Sverige haft en socialdemokratisk regering och ser politiska undertoner i vad han kallar "uppenbart felställda krav".

- Konsekvenserna kan bli konflikter på arbetsmarknaden, varnar Milton.

Se inslaget här (extern länk)

I arbetsledaransvaret ligger en skyldighet att vidta åtgärder så snart man upptäcker eller bara misstänker missbruk. Men det är inte ovanligt att chefer skjuter problemet ifrån sig. Det känns obehagligt och man kan aldrig vara säker på att det verkligen finns ett problem.

– Nyckeln är att byta spelplan från alkohol till att medarbetaren inte fungerar på jobbet. Detta är chefens hemmaplan, det som hon eller han är proffs på, säger Thomas Cohn, områdeschef på Alna Mälardalen.

Många chefer tror att de måste ha bevis för att någon dricker för mycket.

– Det behövs inte. Chefen ska inte ställa diagnos utan reagera på att en medarbetare inte fungerar fullt ut på jobbet. Man behöver inte gå in på varför någons arbetsinsats inte är bra.

Alnas erfarenheter av att arbeta med missbruk i arbetslivet visar att det är viktigt att inte vänta med samtalet. Ändå har det ofta gått alldeles för långt innan det sker. Oro och irritation på arbetsplatsen har blivit ett faktum och de andra medarbetarna tycker att chefen inte tar sitt ansvar.

/Lotta Oom
 

Konkurrensverket drar i ett yttrande till Regeringsrätten slutsatsen att Göteborgs stads Upphandlingsbolags ramavtal inte kan anses uppfylla kraven på transparens och likabehandling. De strider därför mot EU-rätten och lagen om offentlig upphandling. 

Tidigare har ett antal medlemsföretag med stöd av STD hos länsrätten begärt att en upphandling genomförd av Upphandlingsbolaget i Göteborg skulle göras om, bland annat på grund av att den inte uppfyllde kraven på transparens och likabehandling. Konsulterna vann målen i både tingsrätten och kammarrätten, men Upphandlingsbolaget valde att överklaga domarna till Regeringsrätten. Konkurrensverket ger våra medlemsföretag fullt stöd i deras uppfattning om att upphandlingen strider mot både EU-direktivet och den svenska lagen om offentlig upphandling.

På Konkurrensverkets webbsida sammanfattar man yttrandet på följande sätt:
"Regeringsrätten har inhämtat yttrande från Konkurrensverket i två pågående överprövningsmål enligt lagen om offentlig upphandling (LOU). Den aktuella tvisten mellan Göteborgs stad Upphandlings AB och 16 olika leverantörer gäller om förfrågningsunderlagen i två pågående ramavtalsupphandlingar av tekniska konsulter överensstämmer med lagen. Enligt ramavtalen har avropande myndigheter nämligen rätt att vid avrop som beräknas uppgå till ett värde mellan 5 och 20 prisbasbelopp själva välja mellan fastställda villkor enligt 5 kap. 6 § LOU och förnyad konkurrensutsättning enligt 5 kap. 7 § LOU.
Konkurrensverket framhåller i sitt yttrande att reglerna i lagen om offentlig upphandling bygger på EU-rätt. Därför ska lagen om offentlig upphandling tillämpas och tolkas i enlighet med EU:s lagstiftning och grundläggande rättsprinciper.
Konkurrensverket bedömer att avsaknaden av objektiva och tydliga kriterier för när vilken av de två urvalsmodellerna som ska användas öppnar upp för godtyckliga val av urvalsmodell.
Leverantörerna har inte heller någon möjlighet att ta reda på vilka omständigheter som avropande myndigheter kommer att tillmäta betydelse vid dessa val. Inte heller går det att kontrollera att valen av urvalsmodell sker objektivt och opartiskt när det inte finns några bestämmelser i ramavtalen som styr dem.
Konkurrensverkets drar slutsatsen att Upphandlingsbolagets ramavtal inte kan anses uppfylla kraven på transparens (öppenhet och förutsebarhet) och likabehandling. De strider därför mot EU-rätten och lagen om offentlig upphandling."

Ladda ner hela yttrandet, Dnr 563/2009 från den 16 november 2009, på Konkurrensverkets webbsida.

Jonas Milton, vd Almega, delar ut tjänsteinnovationspriset
2009 till äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD).
Foto: Sören Andersson

Almega delar från och med 2009 ut pris till en person, organisation eller företag som gjort särskilda insatser i form av policyförändringar, kunskapsspridning, forskning eller nya spännande affärslösningar för att främja tjänsteinnovationer. Årets vinnare är Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister och förste vice ordförande för Kristdemokraterna. Motiveringen lyder:

"Kund- och medarbetarperspektivet är de viktigaste drivkrafterna för tjänsteinnovationer. Maria Larsson har i sin roll som äldre- och folkhälsominister infört lagen om valfrihetssystem inom äldreomsorg och hemtjänst, LOV. På så sätt har hon använt policyverktyget för att öppna upp för kund- och medarbetarperspektivet inom äldreomsorgen och hemtjänst. Genom detta skapas förutsättningar för nya tjänsteinnovationer i framtiden."

Almegas Lotta Oom har intervjuat Maria Larsson.

Hur känns det att vara Sveriges första tjänsteinnovationsfrämjare? 

– Det är fantastiskt roligt! Inte minst att medverka till att skapa möjligheter för egenföretagande i en sektor där många kvinnor finns.
Jag tror dessutom att vi bara befinner oss i början av en utveckling. Det finns en stor potential och mycket mer att göra.

Vad gör du för att underlätta för tjänsteinnovationer?

– Lagen om valfrihetssystem, LOV, har lett till att cirka 200 kommuner nu förbereder införande av valfrihet inom olika områden, främst riktat till äldre. Den ska också omfatta Lagen om särskilt stöd till personer med funktionshinder, LSS. Sen har vi projektet Teknik för äldre, och en ökad rätt att välja hjälpmedel. På båda dessa områden finns det otroligt stora möjligheter till innovationer.

Sverige är i dag ett tjänstesamhälle. Hur ser du på politikens roll när det gäller att utveckla tjänstesamhället?

– Politiken ska göra livet lättare att leva. Med politiska beslut går det att främja innovationer och företagsutveckling. Det är dessutom en mycket viktig exportsektor som kommer att göra att vi tar oss ur krisen snabbare.

Vad har valfrihetssystemet inom äldreomsorgen gett medborgarna?

– Ökat självbestämmande och integritet. Att man i större utsträckning kan påverka sin vardag och välja bort det man inte är nöjd med. Den möjligheten har inte funnits tidigare. Det ökar möjligheterna att man ska kunna fortsätta leva som man vill och vara den person man tidigare varit.

LOTTA OOM
 

Medarbetarna presterar bättre, lojaliteten ökar och fler vill även stanna kvar hos arbetsgivaren. Dessutom ökar det psykologiska välmåendet. Det visar forskning av Teresia Stråberg, som är doktorand på Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Hon har undersökt hur medarbetarnas upplevelse av chefens agerande i lönesättningsprocessen påverkar hur medarbetarna trivs på arbetet, presterar och mår.

Ökad kommunikation

Medarbetarna upplever arbetstillfredställelse och presterar bra om de har chefer som kan förklara företagets förväntningar på vilka mål som ska uppfyllas och på vilket sätt detta ska ske.

Bakgrunden till forskningen är att individuell lönesättning, jämfört med traditionella lönesystem, innebär att chefer och anställda i högre utsträckning kommunicerar med varandra under lönesättningsprocessen.

”Schysst” chef viktigt

Chefen måste kunna kommunicera organisationens förväntningar på vilka mål som ska uppfyllas och på vilket sätt de ska uppfyllas. En chef måste vara kompetent i lönesättningssammanhang och medarbetarna behöver känna tillit till chefen. En ”schysst” chef (utan diskriminering och fördomar) är viktigt vid individuell lönesättning, visar forskningsresultatet.

Några praktiska råd för att undvika missnöje hos medarbetarna är öppenhet från ledningen och lönesättande chefer om vad som belönas, tydlig kommunikation om vad medarbetarna förväntas uppnå samt att cheferna inger förtroende.

Text: Karin Lindström
 

När du prenumererar på RSS-flöden får du automatiskt de senaste uppdateringarna från vår webb och behöver inte själv söka upp ny information. Informationen du valt samlas istället i en RSS-läsare.

Vad du har för RSS-läsare beror på program i din dator och webbläsare. De flesta webbläsare har inbyggda RSS-läsare. Om du vill prenumerera på RSS-flöden klickar du bara på RSS-symbolen i din webbläsare och väljer att prenumerera på aktuellt flöde.

De flöden du kan följa är:

• Index och prognoser
• Nyheter
• Pressmeddelanden
• Rapporter
• Remisser

En löneprocess som är knuten till företagets mål ger tydliga vinster för både medarbetarna och företaget. Men att lyckas med lokal individuell lönesättning är sällan något som kommer med automatik utan kräver kunskap och engagemang hos både ledning och lönesättande chefer.

Ett 30-tal personer från medlemsföretag inom Almegas olika förbund trotsade i tisdags snålblåsten och kom till Sturegatan 11 i Stockholm för att äta varm soppa med lokal lönebildning som tilltugg.

Efter soppan och rykande färska forskningsresultat från Stockholms universitet blev det diskussion med bordsgrannen om hur man förbättrar löneprocessen vid lokal lönebildning. Erfarenheterna var många och engagemanget stort bland deltagarna. Kerstin Björk Östlund och Lennart Stenvall, båda lönebildningskonsulter på Almega, var med och bollade idéer.

En viktig fråga som diskuterades var:

Vad behövs för att få lokal individuell lönesättning att fungera bättre?

Kerstin Flodström, HR-chef på Diligentia.
- Det svåraste är att sätta tydliga mål och att kommunicera ut dem så att alla förstår och tar till sig dem. Det är vanligt att ledningen har mål men sedan brister det när de ska brytas ner till varje medarbetare. Och så är det viktigt att man gör kontinuerliga uppföljningar.

Carina Jåfs, ekonomichef på M2 Gruppen.
- När man sätter mål är det också viktigt att rollerna är klara. Annars blir inte målen rätt och det blir svårt att koppla lönesättningen till satta mål.

Mats Lindroos, Teracom.
- De är nog det där med kommunikationen som är svårast. Vi har två olika avtal och det kan ställa till det ibland. Det är svårt att få acceptans för lönespridning - även om avtalen tillåter det. Det är en klart intressant fråga hur man får lokal lönesättning att fungera bättre.

Lasse Johnsen, vd för Bonusgruppen.
- Du måste ha ett fungerande lönebildningssystem som är förankrat och utformat i enlighet med företagets mål och policys mm. Men sen gäller det att lära både chefer och fackförbund hur det ska gå till i praktiken. Det är inte medfött att hantera lönesamtal. Inte ens på personallinjerna på universiteten lär sig eleverna detta så det gäller att man lär sig det på annat sätt.

Karin Lindström
 

Det pågår en debatt om tjänsteforskning som startades av Ulf Lindberg, Almegas näringspolitiske chef, i Dagens Industri. Som motdebattör svarade Vinnovas generaldirektör Charlotte Brogren. Läs Eva-Karin Anderman, näringspolitisk expert på Almega, som i Almegas Forskningsblogg analyserat Charlotte Brogrens svar och säger att det inte finns några motsatsförhållanden. Tjänsteforskningen är större än tjänstesektorn eftersom tjänster finns överallt i industri, offentlig sektor och i tjänsteföretag.

Läs Forskningsbloggen här.

Förra året motsvarade exporten 56 procent av BNP. Länge var varuexporten den huvudsakliga exporten men idag svarar 30 procent av Sveriges samlade export av tjänsteexport, alltså ett värde som motsvarar 15 procent av BNP. Trots detta behandlas tjänsteexporten som obetydlig i den ekonomiska statistiken. Det visar den rapport som är en delrapport av ett projekt som Exportrådet driver på uppdrag av Regeringen.

Slutsatser i rapporten

Vidare visar rapporten bland annat att Sverige har haft en betydligt snabbare utveckling av sin tjänsteexport än nästan alla andra högt utvecklade industriländer under senare år. Data- och informationstjänster är de tjänster som vuxit snabbast inom tjänsteexporten och är också en av de största sektorerna. Att tjänsteexporten huvudsakligen skulle vara en reflex av tillverkningsindustrins aktiviteter bekräftas inte i studien.

Rapportförfattarnas slutsatser är att statistiken över den svenska tjänsteexporten måste förbättras både avseende kvalitet och detaljnivå.

Läs mer på Exportrådets hemsida.
 

Det har under en längre tid efterfrågats ett allmänt hållet tjänsteavtal, inte relaterat till någon specifik bransch. Almega möter nu upp efterfrågan och lanserar ett avtal som inte är branschspecifikt och som är avsett att användas för uppdrag inom alla Almegaförbundens olika verksamhetsområden. Ett grundläggande syfte med standardavtal är att skapa en rimlig balans i förhållandet mellan leveransens art och priset. Framförallt bidrar de till tydlighet och klara riktlinjer, vilket är det bästa sättet att förhindra en tvist mellan parter.

Affärsavtal som grundar sig i ett standardavtal kan ingås snabbt och kräver relativt liten juridisk kunskap. Med avtalet som grund är det enkelt att göra tillägg och anpassningar för att skräddarsy avtalet utifrån uppdragets art. För att undvika tvister är det dock viktigt att försäkra sig om att eventuella förändringar blir konsekventa och tydliga.

För att standardavtalet ska bli en del av det enskilda avtalet är huvudregeln att motparten ska känna till standardavtalet. Det sker genom att avtalet bifogas tillsammans med det enskilda avtalet.

Med Almegas standardavtal för tjänster får du grunden till dina affärsavtal till en mycket rimlig kostnad.

Avtalen beställs på: https://www.questback.com/itf/almstan/

För frågor kontakta gärna June Mohns, tel 08-762 70 54.

I Budgetpropositionen för utgiftsområde Arbetsmarknad och arbetsliv konstateras det i avsnittet om kompletterande aktörer till arbetsförmedlingen att Arbetsförmedlingen inte har uppnått den målsättning som var satt för kompletterande aktörer för 2008. Regeringen kommer nu att se över möjligheterna för Arbetsförmedlingen att kunna upphandla kompletterande aktörer enligt ett valfrihetssystem för individen.

Läs mer på sid 25-26 i Budgetpropositionen

Detta var en av de frågor som Almega drev i Almedalen, där vi arrangerade seminariet  Vägen till Jobb – valfrihet inom arbetsförmedling och rehabilitering. 

En av de viktigaste källorna till utveckling är forsknings- och innovationspolitiken. I Sverige har den allt för länge styrts utifrån en föråldrad karta. De viktigaste drivkrafterna för utveckling i tjänster är kunderna och medarbetarna, det är människor som skapar affärer. Tekniken är en förutsättning men inte alltid drivaren av utveckling. Trots detta kan vi år efter år se forskningsstrategier och forskningssatsningar där tekniken står i centrum. Satsningar inom områden viktiga för tjänster inom såväl tjänsteföretag som varuproducerande företag är däremot svåra att hitta.

Det är intressant att söka igenom Vinnovas (som finansierar behovsmotiverad forskning) projekt det senaste året. Noteras kan att programmet för skogs- och träindustrin omfattar 250 miljoner från Vinnova, och hälften från näringslivet. Det nationella flygtekniska forskningsprogrammet har en budget om 440 miljoner kronor inklusive medfinansiering. Utlysningen "Vinnande tjänstearbete" omfattade 44 miljoner kronor, exklusive medfinansiering.

Lena Gustavsson före detta tf GD för vinnova uttalade i somras att två priorerade områden är tillverkning och ”tjänster”, där ”tjänsterna” till skillnad från tillverkning omgavs av citationstecken. Almega representerar över 9000 företag inom ett 60-tal olika tjänstebranscher är oroliga för den brist på insikt och handling som Vinnova visar, som regeringens förlängda arm inom behovsmotiverad forskning. Det finns tydliga behov av strategier och satsningar på tjänsterelaterad forskning.

Maud Olofsson höll ett anförande på IVAs öppning av projektet Innovation för tillväxt då betydelsen av tjänsteinnovationer lyftes fram. Det är lovvärt, men det räcker inte. Myndigheter som genomför satsningar på behovsmotiverad forskning måste se näringslivet som det är idag. Framtidens affärer förutsätter framstående teknik, men de förutsätter också marknader där företag och deras medarbetare kan leverera lösningarna.

Det finns bara möjligheter med att se tjänster som en naturlig del i forsknings- och innovationspolitiken. Almega förväntar sig att Charlotte Brogren, ny GD på Vinnova har inspiration och mandat för att driva på förändring mot en bredare syn på innovation än dagens. Tobias Krantz är dessutom ny på posten som forskningsminister, han har nu chansen att sätta tjänsteforskningen på kartan. Sverige är bra på tjänster och tjänsteföretagande, dags snart att forsknings- och innovationsetablissemanget också ser detta.

/Ulf Lindberg, Näringspolitisk chef, Almega

Artikeln är publicerad i Dagens Industri den 9 oktober 2009

I tider av varsel och uppsägningar ställs företagens ledarskap, rutiner och kommunikation på sin spets.

– Ska en neddragning skötas professionellt finns det många saker att tänka på. Ett av målen bör definitivt vara att personer som slutar ändå fortsätter att vara goda ambassadörer för företaget, säger Eva Gotthardson, som har 20 års erfarenhet som karriärkonsult.

Hon påpekar att Sverige är ett relativt litet land, där uppsagd personal kan behöva återanställas när konjunkturen vänder. En annan möjlighet – särskilt i kunskapsintensiva branscher – kan vara att den uppsagde dyker upp som kund eller leverantör till sin tidigare arbetsplats, eller åtminstone känner ett antal personer i den kretsen.

– En uppsagd person som känner sig illa behandlad kan ha stor påverkan både på sina gamla kolleger och på andra kontakter i branschen. Därför finns det många skäl, vid sidan av de rent mänskliga, till att separationer av det här slaget bör hanteras på ett genomtänkt sätt, säger Eva Gotthardson.

En av de åtgärder som kanske framför allt tjänsteföretag brukar ta till är att ordna avgångssamtal med de uppsagda. Det kan samtidigt vara ett tillfälle att ta vara på konstruktiv kritik och förslag på verksamhetsförbättringar.

Ofta befinner sig den uppsagde i en friare position än som anställd och kan därmed tala mer öppet om verksamheten. I förlängningen kan det generera information som visar sig bli värdefull i företagets utvecklingsarbete.

– Jag brukar rekommendera att avgångssamtalen genomförs av en extern konsult, personalchefen eller en HR-person. Går det inte att ordna ett möte kan det även fungera med en telefonintervju efter avslutad anställning, säger Karin Häggström, en av grundarna till företaget Vitavia som erbjuder personalchefstjänster på entreprenad.
Hon framhåller att det är en styrka om samtalsledaren har utbildning i till exempel beteendevetenskap. Dessutom blir samtalen oftast mer öppna och mindre laddade om de leds av en person som ses som mer neutral än den närmaste chefen.

Tillsammans med några kolleger har Karin Häggström utvecklat en checklista som kan användas i samband med avgångssamtal (se ovan).

– Som uppsagd vill du kanske inte delta i den här sortens samtal och det är något som företaget måste respektera. Men om det går att hitta bra vägar för att kommunicera kan samtalet bli givande för båda parter.

Hon betonar att samtalen bör vara strukturerade och följa en viss mall. Svaren bör behandlas konfidentiellt och redovisas till ledningen i en sammanställd och avidentifierad form.

– Det kan förstås vara svårt att uppfylla på ett mindre företag. Men om det går brukar jag ta för vana att presentera materialet i form av stapeldiagram med kommentarer.
Under själva varsel- och uppsägningsprocessen bör det dock vara de uppsagda medarbetarnas närmaste chef som förmedlar den viktigaste informationen. Det anser både Karin Häggström och Eva Gotthardson.

– För ledningen gäller det att stötta cheferna, så att de i sin tur kan stötta medarbetarna. Chefen måste bli trygg i sig själv, våga vara chef och få tillgång till rätt verktyg.

Enligt Eva Gotthardson kan företaget vinna på att samla chefer och företagsledning. Hon anser att ett sådant seminarium bör ledas av en konsult eller en erfaren chef.

– Här kan cheferna få chans att öva på samtal och metodik. Samtidigt bör de få tillfälle att ventilera sina synpunkter om neddragningarna och få en ordentlig bakgrund till varför de görs. Cheferna behöver en helhetssyn kring företagets mål, strategier och bemanning, säger Eva Gotthardson.

Hon råder också cheferna att vara tydliga inför medarbetarna, och att inte dra ut på uppsägningsprocessen.

– Chefer kan få en otrolig vånda av att behöva säga upp gamla trotjänare. Särskilt känsligt kan läget bli på mindre företag, eller på mindre orter. Men det enda raka är att säga som det är, och att inte förhala besluten.

LENA LIDBERG

Artikeln är publicerad i nummer 2/2009 av Almegatidningen

Det behövs mer kunskap om hur tjänsteverksamhet kan ledas och organiseras så att medarbetares erfarenheter, kompetens och utvecklingsidéer kan bidra till nya eller förbättrade arbetsprocesser och tjänsteerbjudanden.

Alla forskningsprojekten har denna inriktning men fokuserar på flera olika branscher. Nedan är några av de forskningsprojekt som finansieras:

Framtidens välfärdstjänster handlar om verksamhets- och serviceutveckling inom området äldre och vuxna med funktionsnedsättning.

Tvärprofessionell verksamhetsutveckling inom vården belyser med en interaktiv forskningsinsats hur vårdens skilda logiker och praktiker utmanas vid verksamhetsutveckling.

Konkurrenskraftigt tjänstearbete: innovativt eller industrialiserat? har sin utgångspunkt i paradoxen mellan å ena sidan tjänsteforskningens betoning av flexibilitet som nödvändig förutsättning för innovation, å andra sidan trenden i praktiken mot en ökande grad av standardisering av tjänstearbetet. Såväl ledningens och medarbetarnas praktik studeras för att utveckla förståelsen för verksamhetsledning och arbetsorganisation i konkurrenskraftig tjänsteverksamhet.

Organisering för innovation ska undersöka hur lyckad integrering av öppna innovationsmiljöer på en tjänstearbetsplats kan se ut. Projektet följer hur intressenter såsom chefer, anställda, konsulter, kunder och leverantörer integrerar i öppna innovationsmiljöer. Tre typer av tjänsteområden belyses i projektet: media, utbildning och själavårdande verksamhet.

Mikrodynamik, innovation och ledning när tjänster produceras i samspel med kund studerar mikrodynamiken mellan medarbetarna som tillhandahåller tjänster och den som är kund eller brukare. Syftet är att utveckla nya synsätt och modeller som kan användas för att sprida innovationer, erfarenheter och för att utöva ledning i dessa miljöer.

Hallmark event innovation ska genom att skapa en nätverksorganisation av olika aktörer få till stånd ett evenemang som genererar nya reseströmmar under skidåkningens försäsong i Åre. Utmaningen består i att skapa en organisation där såväl kunder (besökare) som frontpersonal blir en del av den kreativa process som ständig innovation kräver. Organisationsmodellen skall sedan kunna fungera som en referensram för evenemangsutveckling mer generellt.

Medarbetardriven och kundorienterad tjänsteinnovation ska identifiera mekanismerna bakom ledning och organisering av medarbetardriven och kundorienterad tjänsteinnovation. Utifrån den teoretiska utgångspunkten i tjänstelogiken utvecklar de medverkande organisationernas tjänsterbjudanden med stöd av den modell för ledning av medarbetardriven och kundorienterad tjänsteinnovation som utvecklas inom projektet.

Marie Silfverstolpe
 

Bemanningsföretagens satsning Trygg bemanning har resulterat i hemsidan www.tryggbemanning.se. Här kan du ta hjälp för att vara säker på att det företag du tänker anlita är auktoriserat. Nu blir det både tryggare och lättare för dig som företag att välja rätt.

Läs mer om Upphovsrättens Dag

Läs rapporten på IT&Telekoms webbplats

Jonas Milton förväntar sig en avtalsrörelse som passar tjänsteföretagen bättre än den förra, med en rörelse från de centrala organisationerna i Stockholm ut till företagen.

En grundläggande EU-rättighet är bl.a. att företag har rätt att etablera sig, tillhandahålla tjänster och göra affärer var som helst inom EU. Trots detta kan det ibland vara svårt att dra nytta  av de här rättigheterna på grund av bristande information, skilda tolkningar av EU:s lagar av myndigheter i olika länder eller beroende på misstag och missförstånd.

SOLVIT tar sig an problem som uppkommit av felaktig tillämpning av EU:s lagstiftning eller när en offentlig myndighet på nationell, regional eller lokal nivå är inblandad. Exempel på problem som SOLVIT tagit itu med hittills är

• marknadstillträde för produkter
• tillhandahållande av tjänster
• etablering som egenföretagare
• offentlig upphandling
• återbetalning av mervärdesskatt
• fri rörlighet för kapital
• gränskontroller

 SOLVIT kan inte hjälpa när

• när en juridisk process redan är igång
• när det gäller tvist mellan företag
• när det gäller tvist mellan kund och företag

Nu har startskottet för avtal 2010 gått. I veckan presenterade Almega fem punkter som ligger till grund för modernare kollektivavtal anpassade till tjänsteföretags förutsättningar: olikhet är norm, löne- och företagsutveckling måste gå hand i hand, människor vill ha inflytande över sin lön, moderna människor vill ha moderna avtal samt alla har rätt till lön men inte till löneutveckling.

De förändringar Almega vill ha bygger på att löner och villkor måste sättas mer lokalt.

- Lönesättningen får inte vara godtycklig. Så det gäller att vi skapar förutsättningar för en bra lokal lönebildning som bygger på mål, resultat- och lönesamtal mellan enskilda medarbetar och lönesättande chefer.

- Min vision är att vi tillsammans med facket ska kunna kvalitetssäkra den lokala lönebildningen så att det stärker arbetsgivare som sätter sig in i detta och verkligen arbetar med lönebildningen, sa Jonas Milton.

Ett 70-tal personer hade kommit till Almegas upptakt inför avtalsrörelsen 2010 som hölls på Mornington hotel på Östermalm i Stockholm där även Eric Gierts, som är skolchef för KTH Företagsamverkan och professor i Industiell ekonomi och organisation, höll en förläsning om hur tjänstesamhället vuxit fram i Sverige och om dagens arbetsmarknad i tjänstesamhället.

Håkan Eriksson, näringspolitisk expert på Almega, presenterade rapporten ”Avtal 2010 – mål borton märket” som lyfte fram och är en sammanställning av flera olika undersökningar som på olika sätt tar upp lönebildning i tjänsteföretag.

- Det gemensamma för de här undersökningarna är att de visar på att förändring behövs. Den bild företagen ger är entydig. Lönebildningen som den ser ut idag är otidsenlig och måste blir mer decentraliserad, individanpassad och frikopplad från det ”märke” industrin sätter. Men även de anställda vill ha förändring och de allra flesta vill faktiskt att lönen ska sättas både utefter arbetsuppgift och hur väl den genomförs. Och de unga räds inte förändring utan har en mycket stark tilltro till sin egen förmåga att hantera lönebildningen.

Karin Lindström
 

Almegas näringspolitiske chef Ulf Lindberg konstaterade att historien har lärt oss att det är självförtroende och att våga ta risker som präglar entreprenörer och det kommer även att prägla tjänstesektorn.

- Sverige är ett tjänstesamhälle i en globaliserad värd och det är den bilden som politiker, beslutsfattare och medborgarna måste ta till sig, säger sa Ulf Lindber och fortsatte:

- Det största svenska företaget är inte ett industriföretag utan Securitas, som har 250 000 anställda runt om i världen.

På plats var även Marie Bredberg, vd Saab Combitech AB, som menade att en viktig förutsättning för att den kunskapsintensiva sektorn ska kunna fortsätta att växa är att när det offentliga upphandlar tjänster så bör hänsyn tas till det mervärde som en affär med svenska företag innebär. Vi måste också få fler ungdomar som söker de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna. Förutom grundforskningen så måste den tillämpade forskningen där akademi och företag samverkar och finner nya crossover-möjligheter stärkas.

Kommunalrådet Lena Micko hävdade att Linköping har varit tidigt ute för att stödja och stimulera näringslivet. Regionen Norrköping Linköping måste fortsätta att hitta former för samverkan för att stödja en utveckling av regionen och uppnå visionen 500 000 invånare 2030.

Tjänster och tjänstelogik har kommit för att stanna sa Docent Lars Witell. Det finns många exempel där en produkt har övergått till en tjänst. Ett exempel är ”Build a bear workshop” där kunden skapar en egen nallebjörn. Det här har blivit ett tjänsteföretag som omsätter 65 miljoer dollar. Svårigheten för den här typen av företag är hur banker och andra långivare kunna värdera företagets idé, när det inte från starten finns några meteriella tillgångar. Det finns vid starten inga materiella tillgångar.

Invigningsseminariet avslutades med en högtidlig bandklippning där en stolt nybliven medlem Correns publisher Ola Sigvardsson klippte bandet och förklarade kontoret för öppnat.

Ett slutintryck av dagen är att kontoret i Linköping finns i en tillväxtregion med utrymme för än fler privata tjänsteföretag och där företagen i samverkan med poltiken och akademin kan stärka regionen ytterligare.

Kontoret ska serva medlemsföretagen i Östergötland och Småland. Tillsvidare finns förhandlare Ulrika Wiklund på kontoret men ytterligare en rådgivare ska rekryteras.

Marie Silfverstolpe

Två rådgivare kommer att ge arbetsgivarstöd till medlemsföretag. De kommer också att arbeta med att påverka politiker och beslutsfattare i viktiga frågor för tjänsteföretag i regionen.
Läs mer om invigningsfesten i Kalendariet
 

Varför är du i Sverige idag?

Efter mötet på Almega ska jag ska träffa er handelsminister Ewa Björling (M) eftersom Sverige har ordförandeskapet i EU nu.

Vad är ditt budskap till handelsministen?

Jag har tre punkter jag vill ta upp med henne. Jag vill att wto-avtalet som ligger nere sedan juli ska återupptas och även omfatta serviceindustrin. Det finns också bilaterala avtal inom handelspolitiken där förhandlingarna måste återupptas. Och sist vill jag att EU:s servicedirektiv implementeras under detta år.

Dessa frågor är viktiga för Sverige att genomföra under sitt ordförandeskap i EU.

Vad kan Sverige vinna på en ökad internationell tjänstehandel?

Både Sverige och Finland är små exportberoende länder som redan har tagit stor nytta av globaliseringen. Vi tjänar mycket på en export utan hinder. Så dessa frågor är extra viktiga för våra länder!

Karin Bäcklund
 

Nya spelare vid förhandlingsbordet
Parterna står långt ifrån varandra – brukar det ju alltid heta. Men inför den kommande jätteavtalsrörelsen med 500 avtal på spel, så är parterna i alla fall inte sådär jättetajta. Arbetsgivarna pratar om en moderniserad lönebildning och en verklighetsförankrad avtalsmodell. Men det fackförbunden hör är krav på makt.

Den första frågan handlar dock inte om avståndet mellan de olika parterna, utan snarare om hur det är ställt med närheten mellan kompisarna. Avtalsrörelsen 2007 inleddes med debatt inför öppen ridå bland lo-förbunden och avslutades med total oenighet mellan arbetsgivarparterna.

Nu bedyrar alla vänskap och trohet.

– Vi lade krokben för varandra 2007. Nu har vi bättre intern sammanhållning. Så här långt har vi en väldig harmoni i våra system, säger Jonas Milton, Almegas vd, som är helt säker på att handeln inte kommer att göra om sitt busstreck från 2007 och teckna avtal först.

Som exempel på enigheten pekar arbetsgivarna på sin gemensamma debattartikel i Dagens Nyheter. Men liknande tongångar hördes även sommaren 2006. Och i de fackliga leden diskuteras om det inte är mer piskan än kärlek som styr enigheten bland arbetsgivarna. Byggnads nye avtalssekreterare, Torbjörn Johansson pratar om en kommunistliknande diktatur.

– De har en jättehård styrning, långt ifrån deras egen ideologi.

Arbetsgivarorganisationerna pratar ofta om att trycket kommer underifrån. De kan inte gå med på höga höjningar när medlemsföretagen säger nej. Förmodligen var det precis ett sådant tryck som fick Svensk Handel att lämna leden i förra avtalsrörelsen, när Handels varslade om stridsåtgärder lagom till den för handlarna så lönsamma påskhelgen. Till våren står handeln inför samma situation igen. Avtalen löper ut alldeles före påskhelgen.

– På skärtorsdagen. Svensk Handel kan vara benägna att göra upp fort, kanske först, spår Matts Jutterström, Pappers.

Inom LO sjungs samma lovsång till enigheten som hos motparten. Ändå är frågan om hur kampen för jämställda löner bäst ska ske fortfarande obesvarad.

Och vem ska sätta märket?

Byggnads Torbjörn Johansson tycker inte att det är självklart att industrin går först. Bland annat ifrågasätter han if Metalls styrka på grund av krisavtalen.

– Hur lätt är det att sätta märket om man gått med på lönesänkningar på 20 procent?

if Metalls gamla trätosyster i offentliga sektorn tycker inte heller inför denna avtalsrörelse att det är så självklart att exportindustrin ska vara löneledande.

– Det är en komplicerad fråga, svarar Kommunals avtalssekreterare Håkan Pettersson på Lag & Avtals fråga om vem som ska agera märkessättare.

Även arbetsgivarna är skeptiska mot sina motparters påstådda enighet. Robert Schön, Stål- och Metallarbetsgivarnas förhandlingschef:

– Den stora frågan är om if Metall ska sätta märket eller om de andra förbunden, som inte är drabbade än, ska göra det. Det är samma skit som vi hade på vår sida 2007, då Svensk Handel gick ut och tecknade avtal som var tre procent högre än märket.

Men på båda sidor talas det nu om en breddning av det som brukar kallas för ”den konkurrensutsatta sektorn”, den rollen som industrin haft ensamrätt till. los Vanja Lundby-Wedin har pratat om att fler sektorer utsätts för tuffa tag. Jonas Milton pekar på it-sektorn som också kämpar i hård internationell konkurrens och säger sig gärna ”ta ledartröjan”. Kamraterna, som tidigare varit motsträviga – Teknikföretagen, går hittills med på en sådan tolkning:

– Vi är nog överens om att märket ska sättas av något förbund inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn, i den ingår också delar av Almega. Även Svensk Handel har skrivit under på det, säger Tomas Undin, Teknikföretagens vice förhandlingschef.

– Märket kommer att sättas av något av de stora avtalen inom industrin. Det kan bli Teknikavtalet, det Allo kemiska eller Stål- och Metallavtalet, tror Jonas Hagelqvist, ny förhandlingschef för Industri- och Kemigruppen.

Inom lo brukar debatten vara mer synlig än hos arbetsgivarna. Tagen blir kanske inte lika hårda som förra gången. Men en enkel gissning är att de kvinnodominerade förbunden kommer att ifrågasätta industrins löneledande roll och kräva något i gengäld. Trycket kommer som sagt underifrån – från medlemmarna. Transport och Byggnads kommer att muttra. Men till syvende och sist så blir det exportindustrin, förstärkt med någon mer sektor som får gå först. Facken inom industrin har sin trovärdighet som en fördel i debatten.

– När det var goda tider var det inte så att vi försökte klämma åt kaviartuben för hårt. Sveriges ekonomi mår inte bra av för hårda kast, det bör vara en jämn löneutveckling, säger Niklas Hjert, ny förhandlingschef för Unionen.

Men hela diskussionen om märke, vem som ska gå först och vem som ska vara löneledande är ju meningslös om det inte finns några pengar. Som Matts Jutterström, Pappers uttrycker det:

– Arbetsgivarna har ju gått ut med att det inte finns något löneökningsutrymme. Med det sättet att se blir det inget märke och vad ska de då hålla sig till?

Att det inte finns förutsättningar för ökade löner och följaktligen heller inte för något märke, menar även Jonas Milton. Men det ser Almegas VD inte som något bekymmer.

Det är alltid svårt att lita på vad förhandlare säger offentligt. Det ligger ju i förhandlingens natur att förneka sammanhang, ta i, underdriva och att neka i sten.

I synnerhet gäller detta kanske löneutrymmet. Nu har lo-ekonomerna gått ut med sin utredning som glatt säger att det bör vara möjligt att höja lönerna med 2,5–3,5 procent, trots den svåra lågkonjunkturen.

– När vi hade högkonjunktur sa de någon procent högre. Nu, när alla siffror är röda räknar de med tre procent. Det är ju inte trovärdigt, säger Jonas Milton, Almega.

Å andra sidan – arbetsgivarna gör likadant. I högkonjunktur hävdar de att utrymmet är nästan noll för att sjunka till exakt noll i sämre tider. Trovärdigt?

– Nja, medger Milton. Det finns förstås en viss liturgi.

Än har det inte riktigt hettat till i diskussionen om själva utrymmet. I stället pratar parterna om ungdomslönerna, som arbetsgivarna vill sänka och lägstlönerna, som facken vill höja.

Jonas Milton tycker att facken stoppar huvudet i sanden.

– De förnekar att ungdomsarbetslösheten skulle hänga samman med Las och höga löner. Vi vill ta vårt ansvar och släppa in ungdomar på arbetsmarknaden. Vi vet numera att väldigt få ligger kvar på lägsta löner efter några år. De gör karriär, byter jobb och höjer sina inkomster.

Teknikföretagen tycker att sambandet är självklart.

– Det är inte en kontroversiell fråga. Vi har prisat ut ungdomarna. Har man inte fyllt 18 år är det helt uteslutet att få sommarjobb, säger Tomas Undin.

Argumentet mot sänkta ungdomslöner är att regeringen redan gjort det billigare att anställa unga, genom att sänka arbetsgivaravgiften. Ändå ligger Sveriges ungdomsarbetslöshet nästan högst inom eu.

– Rabatten på arbetsgivaravgiften för ungdomar och att arbetsgivarna slipper betala till avtalspensionen för anställda mellan 21 och 25 år gör att ungdomar är billiga redan nu. Arbetslösheten handlar om något annat, påpekar Matts Jutterström, Pappers.

Från lo-håll har också argumenterats att statistiken ljuger. I Sverige räknas många avhoppare från gymnasiet in i statistiken, och de som väljer att vänta med högskola och universitet, men det fenomenet är mycket ovanligare i andra länder.

Mantrat från fackligt håll handlar om låglönesatsningar, (och för vissa också kvinnolönesatsningar) och krisen ses inte som något hinder.

– Kanske ännu större anledning då, när skillnaderna blir tydliga, tycker Matts Jutterström.

Och omdömet från Teknikföretagens Tomas Undin att man inte är ”så värst förtjust” i påfundet är väl en mild underdrift.

– Det där ska avgöras lokalt, slår Agneta Jöhnk på Sveriges Kommuner och Landsting fast.

– För vår del eftersträvar vi inte att ha någon styrning. Det ska vara uppp till varje lokal arbetsgivare, en fråga som varje kommun och landsting får överväga efter sina behov. Utrymmet för löneökningar är mycket begränsat.

SKL är inte ensamt om att drömma om lokal lönesättning. Teknikföretagen pratar om att nya tider kräver nya lönemodeller. Öppningsklausulerna har fått ny luft under vingarna i och med att if Metall gått med på att det är möjligt att gå med på inkomstsänkningar lokalt när företagen har det taskigt ställt.

I Almega säger en majoritet av styrelserna bestämt nej till centrala löneökningar.

– Acceptansen för kollektivavtal kommer att minska alltmer om vi gör upp om centrala ökningar. Lönebildningen måste decentraliseras, säger Jonas Milton.

Igen. Samma sak upprepas alltså från förra avtalsrörelsen från Alemegahåll.

Men nu kommer makten in i bilden. I lågkonjunktur försvagas facken. Krisavtalen (som if Metall är långt ifrån ensamt om) är bara ett tecken på att facken tvingas mota Olle i grind och gå med på arbetstidsförkortningar för att rädda företagen.

Arbetsgivarna har länge propagerat för strängare regler mot stridsåtgärder med just maktbalansen som huvudargument.

– Facken har all makt, vi har ingen, säger Robert Schön, Stål och Metallarbetsgivarna.

– Vårt enda vapen är lockout och det vore att skjuta oss själva i foten.

Men ingen tror att strejkbegränsningar ska bli en förhandlingsfråga.

Inte direkt. Men om lönebildningen förskjuts nedåt, lokalt, så minskar fackens strejkmakt.

Däremot blir med all sannolikhet reglerna om uppsägning och inhyrning en avtalsfråga. los fack kommer att avtalsvägen kräva begränsningar mot att säga upp på grund av arbetsbrist för att sedan hyra in. Strejken vid Lagena, Systembolagets lager, visar att kravet har stort stöd bland medlemmarna.

Frågorna är många:

• Har if Metall försvagat sina argument mot öppningsklausuler genom krisavtalen. Eller tvärtom: visat att när svårigheterna är äkta så är facken flexibla och ansvarsfulla?
• Kvinnopotter eller låglönesatsningar?
• Hur hårt tänker arbetsgivarna driva decentraliserad lönebildning den här gången?
• Kommer Svensk Handel verkligen att rätta in sig i ledet?
• Eller till sist: Leder den allvarliga krisen till att avtalsrörelsen blir snabb, smärtfri och fridfull? I slutänden finns det kanske inte så mycket resurser och makt att strida om?

/Elisabet Örnerborg, Johanna Kronlid

Publicerad i Lag & Avtal, 1 september 2009 (länk till artikeln)

Vi i Teknikdelegationen menar att Sveriges globala konkurrenskraft såväl som vår förmåga att möta dagens stora och akuta samhällsutmaningar är beroende av att svensk forskning och innovationsförmåga inom naturvetenskap och teknik fortsätter befinna sig på internationell toppnivå.

Utan försörjning av välutbildade naturvetare, tekniker och ingen jörer är det en utopi – och Sverige som föregångsland inom dessa områden historia.

Därför ser vi med stor oro på det sjunkande söktrycket till högskoleutbildningar som leder till dessa yrken. Andelen 20-åringar som i första hand sökte till ett civilingenjörsprogram sjönk från 13 procent i slutet på 90-talet till 7 procent 2007.

Samtidigt minskade andelen förstahandssökande till högskoleingenjörsutbildningar från cirka 8 procent till 3 procent. Också för naturvetarprogrammen är minskningen dramatisk: under de senaste fem åren har söktrycket till svenska kemiprogram mer än halverats.

Vad beror då minskningen på? Att intresset för ämnena generellt är lågt är en förklaring, men långt ifrån hela sanningen.

I vår kartläggning av situationen har vi funnit att det också finns praktiska skäl, som vi menar utgör onödiga hinder för att söka sig till dessa utbildningar. Ett sådant skäl är att alltför få går ut gymnasiet med tillräcklig behörighet för att söka in på högskolan.

Man skulle kunna tro att en elev som gått teknik- eller naturvetenskapsprogrammet automatiskt är behörig att söka en ingenjörsutbildning. Så är det inte.

TE-programmet ger i sin grundutformning inte behörighet till vare sig högskole- eller civilingenjörsutbildning. Inte heller NV-programmet har någon inriktning som automatiskt ger behörighet för civilingenjörsstudier. För att få det måste eleven komplettera sin inriktning genom att från början välja till ”rätt” kurser.

Av alla svenska NV- och TE-elever som gick ut gymnasiet våren 2008 hade bara en dryg tredjedel gjort de tillval som gav dem den behörighet som krävs för att söka vidare till civilingenjörsstudier. Var resten ointresserade? Vi tror inte det. Att många civilingenjörsstudenter kompletterat sin gymnasieutbildning i efterhand talar för att skälet i många fall kan tillskrivas behörighetsreglerna, och tvånget att göra avgörande val redan i starten av gymnasiestudierna.

Är det rimligt att man under gymnasiets första eller andra år måste vara klar över vad man i framtiden vill jobba med, vilken utbildning och behörighet som krävs och utifrån det välja lämpliga kurser? Vi tycker inte det.

Vi anser tvärtom att vi ställer alltför stora krav på våra ungdomar som menar att de redan som 16-åringar ska behöva välja – och välja bort – karriär!

Så vad bör göras åt problemet? Vi tror inte att en sänkning av behörighetskraven är rätt väg att gå. Istället är det nödvändigt att se över utformningen av gymnasieprogrammen, då den valfrihet som erbjuds i det nuvarande systemet i praktiken snarare leder till begränsningar än möjligheter för eleverna. På både enskilda elevers och samhällets bekostnad.

Inom kort ger regeringen Skolverket i uppdrag att utforma programstrukturerna för den nya gymnasieskola som införs 2011. Vi ser fram emot att delta i diskussionerna kring dessa, men vill redan nu lägga fram två förslag:

• Skapa en inriktning på NV- programmet (NV-Bas) som ger behörighet till alla utbildningar på högskolenivå, för att minimera risken att välja bort sig tidigt. Inriktningen ska ge de kurser som krävs oberoende av om man senare vill bli läkare, naturvetare, ingenjör eller veterinär.
• Skapa en motsvarande inriktning på det nya, studieförberedande TE-programmet (TE-Ingenjör) som ger behörighet till ingenjörsstudier på högskolenivå.

Vi tror att dessa inriktningar vore mycket attraktiva för många elever som vet att de vill studera vidare inom antingen naturvetenskap eller teknik, men är osäkra på exakt vilken högskoleutbildning de tänker välja.

Svenska naturvetare, ingenjörer och tekniker håller idag hög internationell standard och bidrar till att vår ekonomi utvecklas. Vi ser framför oss en växande, dynamisk arbetsmarknad för dessa yrkesgrupper – förutsatt att vårt utbildningsväsende fortsätter svara upp till kraven. Nu finns en spännande möjlighet för gymnasieskolan och högskolan att tillsammans komma överens om hur det ska gå till.

Leif Johansson, koncernchef Volvo, ordförande Teknikdelegationen
Johan Ancker, chef Industriell utveckling Teknikföretagen, ledamot i Teknikdelegationen
Anne-Marie Fransson, förbundsdirektör IT- och Telekomföretagen, ledamot i Teknikdelegationen
Björn O. Nilsson, VD Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), ledamot i Teknikdelegationen
Camilla Modée, generalsekreterare Vetenskap & Allmänhet (VA), ledamot i Teknikdelegationen
Helen Dannetun, dekanus Linköpings universitet, ledamot i Teknikdelegationen
Maria Khorsand, vd och koncernchef SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, ledamot i Teknikdelegationen
Paula Bäckman, verksamhetschef Balthazar Science Center, ledamot i Teknikdelegationen
Peter Gudmundson, rektor Kungliga Tekniska högskolan (KTH), ledamot i Teknikdelegationen
Peter Larsson, samhällspolitisk direktör Sveriges Ingenjörer, ledamot i Teknikdelegationen
Ursula Hass, rektor Blekinge tekniska högskola, ledamot i Teknikdelegationen
Karin Glade, student Chalmers tekniska högskola, ledamot i Teknikdelegationen
Anna-Maria Wiberg, student Uppsala universitet, ledamot i Teknikdelegationen
Philip Kapper, elev Norra Real, ledamot i Teknikdelegationen

Publicerad i svd.se 27 augusti 2009

Arbetsgivarna på privat sektor är i år samordnade på ett helt annat sätt än tidigare avtalsrörelser. En enad front med teknik- och tjänsteföretagen i spetsen ställer krav på nollavtal och ändringar i arbetsrätten.

– Jag och våra medlemsföretag har blivit allt mer negativa till generella lönehöjningar, särskilt i de kunskapsintensiva branscherna, säger Jonas Milton, vars Almega företräder företagen i privat tjänstsektor.

Hållningen gentemot potter och garantier är väl känd, men får extra tyngd den här gången genom samordningen och krisstämningarna. Många företag varslar och går med förlust. Arbetslösheten stiger i höst.

– I våra branscher finns företag som går som tåget och tjänar som satan. Sedan har vi branscher och företag som går dåligt. Det är vårt dilemma: Alla följer samma kollektivavtal fast villkoren ser så olika ut.

– Några har råd att betala löneökningar, andra har inte chans. Jag har aldrig sett så påtagliga skillnader som just detta år, säger Jonas Milton.

Lösningen, hävdar Milton, är att avstå centrala påslag och låta parterna lokalt hitta lösningar. Det skulle innebära lönepåslag för vissa, för andra inget alls, och kanske öppningar för fler lokala ”krisavtal” (med kortare arbetstid och parallella löneavdrag) som vi sett tidigare i år.

Är det realistiskt att facket ska gå med på detta? Efter vissa genombrott på 90-talet har ju inslaget av lokal lönebildning inte alls ökat i de två senaste avtalsrörelserna?

– Lokal lönebildning ska man närma sig tillsammans med de fackliga organisationerna. Annars blir det inte bra. Man ska kvalitetssäkra processen i kollektivavtal och lönesamtal, och jag tror att man ska börja i de kunskapsintensiva branscherna.

För Almega är lokal lönebildning en långsiktig fråga, fortsätter Jonas Milton. Det finns branscher som är arbetardominerade och tariffberoende. Att gå direkt till lokal lönebildning där låter sig inte göras.

– Ett rimligt scenario är att vi nästa år träffar ett antal sifferlösa branschavtal.

De kommande nollbuden bidrar till att bilägga en konflikt inom arbetsgivarvärlden: Striden om industrinormen. Almega har kritiserat industrins löneledande roll. Men med sitt nollbud avvisar arbetsgivarna all normdiskussion över huvud taget.

– Vår utgångspunkt är att det inte finns några pengar alls att sätta normen med. Industrin går ju ruskigt dåligt.

Men någon sluter ett första avtal – och det är väl inte osannolikt att ett löneutrymme pekas ut i detta vare sig det kallas norm eller inte?

– I den mån det ska sättas normer är vi ense i vår värld om att den ska sättas av den konkurrensutsatta sektorn och inte enbart av den konkurrensutsatta industrin. Någon form av norm blir det även den här gången i den mån vi inte lyckas med vårt förstahandsmål med lokal lönebildning.

Frågan om lokal lönebildning är MER än avtalsmateria. Generella påslag plågar företag i kris, men om de enbart är av ondo för samhällsekonomin är mer diskutabelt. De kan också tvinga fram höjd produktivitet, vilket var en ledande tanke bakom de stora centrala avtalen mellan SAF och LO.

Jonas Milton anser att tvingande löneökningar inte fungerar så längre.

– Den modellen fungerade i ett läge utan kapitalrörelser över gränserna och där man kunde ta till devalveringar. Det fanns också en annan rörlighet mellan olika industrisektorer.

– Jag förespråkar i stället att man ska attrahera arbetskraft att gå från olönsamma företag till företag med högre produktivitet och där det lönar sig att utbilda sig. Det skapar ett omvandlingstryck i hela ekonomin.

Arbetsrätten kan bli en stridsfråga i avtalsrörelsen. Planerna på ett nytt huvudavtal sprack i februari till stor del på just den frågan. Nu kan turordningsreglerna dyka upp som ett inslag igen. På Almega får man höra från företagen att det är för svårt att ersätta reglerna med avtalsturlistor.

– Det ser väldigt olika ut i olika branscher. Inom IT-sektorn och konsultbranschen blir problematiken väldigt tydlig eftersom social kompetens och upparbetade kundkontakter är så viktiga. Där har vi ett jättestort missnöje.

Kraven på nya överenskommelser kommer från företagen, menar Jonas Milton.

– Många är missnöjda med att betala sina avgifter till Trygghetsrådet TRR utan att få den nödvändiga flexibiliteten.

SKA omställningsavtalet omförhandlas eller ska frågorna ska regleras i branschvisa kollektivavtal? Den frågan är intressant. Omställningsavtalet är ju en fråga för Svenskt Näringsliv och Privattjänstemannakartellen PTK.

Branschavtalen däremot bär rakt in i Avtal 2010, det vill säga förbundens avtalsrörelse som är ämnet för den här intervjun.

– Bra fråga! Det måste bli en trade-off (utbyte) med omställningsavtalet. Men förhållandena är så olika att lösningarna också måste bli olika. Teknikutveckling och förändringsprocesser går olika snabbt.

– Många branscher skulle vara intresserade att skjuta till extra pengar till trygghet om man samtidigt kunde säkra flexibiliteten.

Publicerad i TCO-tidningen den 20 augusti 2009

Klicka här för att läsa pressmeddelandet

Hos oss hittar du all kunskap du behöver för att vara en säker, trygg och modig arbetsgivare. Passa på att ta del av våra erfarna och kunniga kolleger som alla är experter ända ut i fingerspetsarna. Ta för dig av höstens kursutbud, vi är till för dig!

Läs mer om höstens kurser

I Almedalen presenterades regeringens förslag på ändringar av upphandlingslagarna. Konkurrensverket får rätt att föra talan mot upphandlande myndigheter som gör otillåtna upphandlingar och dessutom utdela marknadsskadeavgift. Ett avtal som är tecknat kan ogiltigförklaras av domstol, eventuella leveranser skall då återtas av leverantören.

- Vi har länge efterfrågat att tillsynsmyndigheten får större möjligheter att kunna ingripa för att öppna upp marknaden, därför är detta välkommet. Däremot hade vi gärna sett att talerätten gällde generellt, det vill säga även när det upphandlas på ett felaktigt sätt, säger Ulf Lindberg, näringspolitisk chef på Almega.

Andra nyheter är att gränsen för direktupphandling fastställs till 286 000 kronor i LOU (573 000 i LUF) och att upphandlarna själva skall samla in andra myndigheters uppgifter om leverantören och dessutom att regler för statliga inköpscentraler införs. Förslagen föreslås gälla från den 1 juni nästa år.

Än så länge är detta enbart ett förslag från regeringen. Almega har fram till den 5 oktober på sig att analysera förslagen och lämna in ett remissvar. Tidigare förslag, exempelvis om e-auktion, dynamiska inköpssystem och konkurrenspräglad dialog har redan remissbehandlats och kommer troligen att vara en del av en kommande proposition.
 

Varför är du i Almedalen?
- White var med i arrangemanget kring seminariet Stad till salu. Frågan är central för oss, och vi ville lyfta den både politiskt och sedan kommunicera den på en bredare nivå.

Har du varit i Almedalen förut?
- Nej, det är första gången.

Vad spännande. Vilket är ditt första intryck?
- Att alla rör sig så fritt, jag såg till exempel Anders Borg på en uteservering. Någonstans känner jag att det avspeglar det positiva i vårt samhälle, det avslappnade och öppna. Sedan är det fantastiskt med att alla dessa olika nivåer möts på samma plats.

Vad tycker du om arrangemangen?
- Det framkallar reflexioner över möjligheter och hinder. Många intressanta kopplingar till miljön, till exempel. Och hur definierar man egentligen tjänsteexport? Hur betraktar man kunskapsintensiva tjänster?

Kommer du att åka hit igen?
- Det är möjligt, men i så fall återigen med en klar uppfattning om varför, om vi kan bidra. Nu har vi lärt oss om hur det fungerar, och hur fantastiskt utbudet är. Jag skulle kunna gå på hur många seminarier som helst.

Text: Cecilia Malmström
 

- Jag träffar folk här som man kan ha bytta av både för förbundet och min egen skull. I eftermiddag har Almega ett friskoleseminarium som ska bli spännande att lyssna till. Spännande att se hur mycket folk som dyker upp och diskuterar.

Lyssnar du på politikerna då?

- Det är alltid roligt att lyssna på politikertalen. Jag lyssnade igår och ska lyssna idag med.

Vad tycker du om årets tillställning?

- Det har blivit lite för stort. Å andra sidan kan man få allting, är du intresserad av miljöbilar finns det, eller skatter eller vad som helst. Men att ta in infon är inte lätt.

Vad är det som gör Almedalen så bra?

- Det roliga är att det finns en sån blandning av människor, men framförallt att de unga är här. Det är ju de unga som ska göra det här i fortsättningen. Det är bra att kunna lyssna på vad de unga tycker, de som ska bli företagare eller politiker. För mig som är 50plus är det en god möjlighet som jag knappast får annars.

Vad ser du fram emot under resten av veckan?

- En före detta elev i morgon i en paneldebatt om...men det är ju ett Almegaseminarium! Det ska bli roligt att se hur han klarar av det.

Text: Cecilia Malmström