I början av nästa år kommer kollektivavtalen för 90 procent av alla anställda på svensk arbetsmarknad att omförhandlas. Det rör sig om en av de största avtalsrörelserna i modern tid.

Under den senaste högkonjunkturen, 2004-2008, skapades det 223 000 nya jobb, av dessa tillkom 200 000 inom den privata tjänstesektorn. Sverige domineras idag av tjänsteproduktion även om industrin fortfarande står för en betydande del av Sveriges export, drygt 70 procent, vilket gör den fortsatt viktig. Det ömsesidiga beroendet mellan industri och tjänstesektor är stort.

Förbunden inom Almega har enats kring fem viktiga frågor inför avtalsrörelsen. Almega vill se att avtalsrörelsen 2010 leder till att svensk arbetsmarknad rör sig bort från centrala överenskommelser som ska gälla lika för alla företag.

– Nu har arbetsmarknadens parter möjligheten att skapa förutsättningar för Sverige att ta sig ur krisen. Men då krävs det att vi rör oss bort från stora centrala lösningar och istället skapar avtal som tar hänsyn till enskilda företags möjlighet att utvecklas, säger Almegas vd Jonas Milton.

Almegas fem utgångspunkter inför avtalsrörelsen:

1. Olikhet är norm
Mellan olika branscher men också mellan olika företag inom samma bransch finns företag med hög respektive låg betalningsförmåga. Det är alltid ett lönepolitiskt avvägande vilken avtalsnivå som balanserar mellan dessa ytterligheter.

Almegas svar är att balansen endast kan avgöras där man vet vad som finns i vågskålarna: På den enskilda arbetsplatsen.

Därmed är tiden för länge sedan förbi då ett så kallat märke, med en generell lönenorm, ska sättas av vissa branscher. Den enda norm som finns är den om olikhet.

Av detta följer också att Almega inte kan acceptera centralt fastställda lönepåslag, oavsett om de kallas låglönesatsningar, kvinnopotter eller något annat.

2. Löneutveckling och företagsutvecklig måste gå hand i hand
Lönebildningen ett mycket viktigt verktyg för att för utveckla både företag och medarbetare i rätt riktning. Goda arbetsinsatser ska belönas, liksom medarbetare som utvecklas positivt i sitt yrke. En aktiv lönesättning gör att företag och medarbetare kan växa tillsammans.

Ett tjänsteföretag har per definition en arbetskraftskostnad som utgör en stor del av omsättningen. Därför blir lönekostnaderna helt avgörande för företagets framtid. En löneutveckling utan koppling till betalningsförmåga blir inte långsiktig utan bara ett sätt att krama det sista ur ett företag som sedan går omkull.

Lönen ska därför sättas lokalt, i det enskilda företaget.

3. Människor vill ha inflytande över sin lön
Där lokal lönebildning fungerar får alla ett kvitto på sin arbetsinsats. Resultatet är motiverade medarbetare och högre lönsamhet. Precis som en rad undersökningar visar, ser de flesta på lönen som en betygssättning av hur man värderas och vilken nytta man anses utgöra i företaget. Det kollektiva synsättet som under så lång tid dominerat bilden av lönebildningen i Sverige har gått ur tiden.

Löneförhandlingen ska ske mellan den enskilde medarbetaren och den lönesättande chefen. Inte över huvudet på dem som lönesättningen främst berör.

Lönesättningen ska vara helt individuell.

4. Moderna människor vill ha moderna avtal
Det går inte längre att ha bestämmelser om arbetstider och anställningsformer i kollektivavtalen som har den gamla stämpelklockans värld som utgångspunkt.

Det nya arbetslivet kräver en stor grad av flexibilitet, där både enskilda medarbetare och arbetsgivare kan hitta anpassade lösningar som fyller båda sidors behov. Det måste bli enklare att anställa. Arbetstidens förläggning ska utgå ifrån varje företags och individs särskilda förutsättningar. Vi måste också ha turordningsregler som gör det möjligt att fortsätta driva ett företag på ett effektivt sätt, även efter det att neddragningar i personalstyrkan har skett. Det innebär att kompetens ska vara avgörande för turordningen.

Rigida bestämmelser om arbetstider måste bort ur avtalen. Almega säger nej till bestämmelser om allmänna villkor som är kopior av avtal från helt andra avtalsområden. Allmänna villkor måste utgå ifrån varje enskild bransch och dess förutsättningar. Likaså, säger Almega nej till centrala krav på arbetstidsförkortning.

Avtal som sluts på central nivå ska vara lokalt dispositiva.

5. Alla har rätt till lön men inte till löneutveckling
Såväl de anställda som deras fack accepterar lönen som en betygssättning av genomfört arbete. I skolan är det självklart att inte alla får högsta betyg. Det måste gälla i arbetslivet också. Lönen ska spegla de resultat som individen uppnår i sin tjänst.

En lönespridning på en arbetsplats måste därför betraktas som något helt naturligt.

Av detta följer att så kallade individgarantier inte ska finnas med i löneavtalen. Samt att tarifflöner bör försvinna ur avtalen.

För mer information:

Jonas Milton
vd Almega
tel. 08-762 69 74
mobil. 070-345 69 74

David Wästberg
presschef
tel. 08-762 68 59
mobil. 070-345 68 59

Almega - Sveriges största arbetsgivar- och branschorganisation för tjänsteföretag, är en förbundsgrupp som har cirka 9 570 medlemsföretag med sammanlagt 457 000 anställda. Medlemsföretagen representerar ett 60-tal branscher inom den svenska tjänstenäringen. Almega är den största förbundsgruppen inom Svenskt Näringsliv.