Tobias Baudin, Luleå, avdelningsordförande Kommunal Norrbotten, skriver att han vill se jämställda löner (Kuriren den 16 december). Från Almegas sida ser vi det som positivt, men vi vill ha en mer offensiv hantering av frågan om mäns och kvinnors löner. Till att börja med, måste vi så fort som möjligt överge de metoder som inte bara är ineffektiva, utan som faktiskt har motverkande effekt. De generella lönepåslagen i centrala avtal, oavsett om det kallas individgarantier eller kvinnopotter, är det tydligaste exemplet. När vissa av våra fackliga motparter – mot vår vilja – lyckas få igenom generella lönehöjningar i procent blir effekten en ökad löneskillnad mellan män och kvinnor när man räknar i kronor och ören!

Det finns två orsaker till det. Den första handlar om att då den generella lönehöjningen ska smetas ut på samma procentnivå i hela företaget tar den bort det utrymme som kunde ha använts till att hantera osakliga löneskillnader. För att komma till rätta med dessa löneskillnader måste det helt enkelt finnas pengar. Den andra handlar om mönster på arbetsmarknaden. Det vanliga är att männen dominerar bland de medarbetare som har lång erfarenhet i arbetslivet, många gånger på olika chefspositioner, och med en lång lönekarriär bakom sig. Kvinnor har mer sällan samma raka lönekarriär med chefsjobb att luta sig emot. Detta ger löneskillnader, men som mycket beror på vilka jobb man har haft tidigare.

För att brytas denna negativa ordning måste centrala, generella lönepåslag överges. Det gäller även kvinnopotter. I stället bör lönerna bestämmas lokalt, på det enskilda företaget. Det individuella lönesamtalet mellan chef och medarbetare har gynnat kvinnor mer än män. De kvinnodominerade yrkesgrupper – till exempel sjuksköterskor – som har lokal lönebildning har också haft en bättre löneutveckling än yrkesgrupper där generella lönepåslag gäller. Fakta talar för att Kommunal borde byta spår.

Jonas Milton

vd Almega

Publicerad i Norrbottens-kuriren