Samtidigt som särskilt stor uppmärksamhet läggs på vissa av de många avtalsförhandlingarna så är verkligheten den att förutsättningarna skiljer sig mycket åt mellan avtalsområden och även mellan företag inom samma avtalsområde. Olikheter är en del av vardagen men i avtalssammanhang är det ofta en strävan mot likhet. ”Ingen vill ha mindre än någon annan” tycks vara mer eller mindre en naturlag på den svenska arbetsmarknaden, åtminstone när det är förhandlingstider.

Verkligheten är emellertid en annan. I en alltmer globaliserad värld betyder nationsgränser mindre. Kapital, jobb och forskning flyttas dit den bästa avkastningen kan ppnås. Detta är i grunden en mycket positiv process sett i både ett nationellt och i ett globalt perspektiv. I synnerhet gagnar denna utveckling oss som konsumenter. Men samtidigt upplever många att deras jobb hotas på hemmaplan. Då uppkommer en situation där många vill skydda sig mot omvärldens utmaningar. Att jobb flyttar är inget konstigt –
det har skett i olika snabb takt i ett historiskt perspektiv. Det har gagnat Sverige och vår välfärd. Dessa nya förutsättningar är inte en fråga för framtiden, verkligheten är redan här och utvecklingen går snabbt. I det perspektivet måste också lönebildningens förutsättningar och dess traditionstyngda regelverk bejaka nya lösningar.

Se rapporten